Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 2

Article Image
hvilken man, cum argumento, kan tillämpa. en hednisk auctors ord: Integer vi:R scelerisque puru:s. Detta periculum kunde, entiget, mången tyda såsom en stor audacia från min sida, men å en annan heter det: Ut desint vires tamen est laudande voluntusos. Om nu, såsor2 jag hoppas, detta är högärevördigsta fru prostinnans 2 nspectus, har jag intet att frukta. Presertim förliter jag mig på n ansan sats, så lydande: Vex populi, vox Dein. Eter densamma skulle vi onekligen af den Högstes råd vara bestämda för hvarandra, enär det är en önskan (unanimus) bland hela denna vårs Herres och Mästares upplysta fårabjord, att jag skulle ramstå och säga: Tu blifve så som tu äst; och thine år scilicet: nåde-år) tage ingen ändar — om nemligen Höguevördigsta och Höglärda Fru Prostinnan värdigas uppaga mig till eller såsom sitt hufvud, hvarigenom jag ock sinom tid skulle blifva församlingers. (Se David så ock Paulus.) Ehbho som nu kunde vilja finna någon ridiculum i Högärda Fru Prostinnans beslut att ingå en ny conscciatio, någe ihågkomma att Herren sade: Thet är icke goit att nenniskan är allena. 1 Mos. 2: 18. AÄflvensom att apstelen Paulus tillstädjer enka att gifta sig. Han säger ock sin första epistel till de Cor. 1: 25.: Guds golenskap är isare än menniskor cchr Guds svaghet starkare än mennikor, derföre hvad som syn:s obscurum är det icke, nb. är som det komraer ofvanefter. Jag fördristar mig ej att påpeka alla de prestantia som etta conjugium skuile ömsesidigt tillskynda oss, quum: e äro för Fru Prostinnans höglärda ingenium väl tillförtåendes. Det enda jag kan tillåta mig är en försäkran, tt venerandissime i allt söka vara min däjeliga maka till öje och behag, eller såsom det står skrifvet: Icke genvarige, icke oirogne, utan alla goda trohet bevisanden (Tit. : 9--10), samt att till döden frambärda i sämma besynerliga kärlek och admiratio, hvarmed jag här hafver den förgripliga äran att innesluta mig utt Högärevördigsta och Höglärda Fru Prostinnans Benevolentia såsom dess allerödmjukaste och förtröstansfulle tjenåre. (P. 8.) O. S. A. Zacharias Vecordius.

9 januari 1851, sida 2

Thumbnail