Aftonbladet – 8 januari 1851, sida 2

loreningen. — —L — Bland de sednare förbandlingarna v riksdagen förekomma några, som om äfven sig sjelfva icke af utomordentlig betydenhe likväl ej böra med tysthet böra förbigås, såso bidragande till karakteristiken af det hela. Ibland de förslag som visa den reaktionä sidans goda mening och sättet hvarpå de äm: begagna sitt öfvertag, äro de tvänne motioner! angående förhöjning i tidningarnas stämpela gift. Det hade varit skada för tablåen i d hela, om icke en af dessa motioner hade kon mit lrån riddarbusets egen riksdagschef hr vc Hartmansdorff och den andra från hr Åx Carlson Printzensköld, densamme som i för årets taxeringskommitte varit outtröttlig fö att få tidningarnas beskattning förökad och fc sådant ändamål framkommit med på höft up; gjorda beräkningar af den mest galna och ö verdrifna beskeffenbet angående deras inkom ster. Dessa motioner om förhöjning i stämpela! giften å tidningar äro icke något nytt och ir nefatta icke heller någonting förvårande. De år naturligt att, i synnerhet i ett land sådar som här, åtskilliga skola finnas som hata pres sen och dess inflytande, såsom nästan det end: hvilket emellan riksdagarna kan hålla upp märksamheten vaken på maktens åtgärder oc på de intressen hvilka söka att inkräkta på de allmännas; och allra minst är det underhgt at en sådan känsla öger rum hos en man med s afgjordt byråkratisk tendens och så mycke maktbegär som br von Hartmansdorff. Det bö också erkännas att ban för sin del så till vid bandlat ridderligt, att han aldrig dolt sitt tän kesätt i detta afseende, utan till och med vi sina tillfällen öppet omtalat den afsigt han haf att qväsa pressen belt och hållet, om han bad fått qvarblifva vid styret hos regeringen. At detta hat, sedan det icke mera har indragnings makten till sin disposition, skall söka sig et uttryck genom försök att skada pressen på an nat sätt, är lika naturligt, och derom är såle des föga att säga. Vi vilje i stället endast tala om saken i och för sig sjelf betraktad. Sedan det första införandet af stämpelafgiften hafva åtskilliga förslag vid hvardera af de sednare riksdsgarna blifvit gjorda ait få den samma förökad, och detta bar så till vida lyckats, att då stämpeln ifrån början utgjorde tv runstycken banko för hvarje helt ark af huru stora dimensioner som helst, eller ett runstycke ör hvarje blad som trycktes på halfark, så olef detta vid 1844 års riksdag närmare betämdt efter pappersformatets qvadratinnehåll decimaltum, nermligen för de första 150 ett unstycke och med tillökning af , dels dito ör hvarje 130 decimaltum. För Aftonbladet itgör denna afgift nu på de vanliga formaterna Y4-dels runstycke, samt för de sexspaltiga laden 2 runstycken. När afgången af missryckta och qvarliggande exemplar, för hvilka ngen ersättning lemnas, härvid inräknas, så ippgår kostnaden häraf till något öfver en rikslaler banko för hvarje exemplar under årets lopp, vilken redaktionen naturligtvis måste vidkänas. Detta kan visserligen i och för sig sjelf icke ägas vara någon öfverdrifven afgilt för rältigeten af portofritt försändande till landsorten; nen om man beräknar att af en upplaga å 250 å 7500 exemplar, nära hälften åtgår i ufvudstaden och att slämpelafgift erlägges för enna del af upplagan likasom för den öfriga, i betalar likväl denna tidning ensam för förindniogen af en del nära 7500 rdr banko rligen. Antages nu postgångarna i allmänhet era två i hvarja vecka eller 100 gå året, så etalar Aftonbladet för hvarje försändning omring 75 rdr bko, hvilket icke allenast med ikerhet motsvarar den ökade skjutskostnad, om någon gång derför möjligen kan erforras, utan ock torde lemna staten något öfverott. Men detta år icke den enda inkomst som tet allmänna drager af tidningarna. För hvarje agblad betalas dessutom af abonnenterna i ostförvalta:e-arfvode 2 rdr bko och af redakonen i gratifikation till speditörerne å postontoret härstädes 16 sk. bko, elier för cirka )00 exemplar till landsorten 9333 rdr 16 . bko. Totalsumman af det afdreg som frånr bruttoinkomsten utgör sålunda omkring : 3833 rdr eller åtminstone öfver 46,000 rdr 0. Hvad som tillfaller postförvaltarne kom-4 er väl icke egentligen statskassan till godo,li en torde likväl förtjena att tag:s i någon be kning såsom en visserligen billig tillökning i! nstemännens inkomster till ersättning förli ras besvär med utdelningen. Häraf synes, att hvad som ingår för tid-! bgarna, icke precist kan kallas kött utan ben, i h att afbränningarna tvärtom äro ganska an-: Miga, redan blott under ifrågavaran e ru-li ik. i Dividerar man vidare de 10 rår bko, som i hvarje exemplar ingå till redaktionen — II utsatt att aldrig förluster uppstå — medin 4 numror på året och 6 eller 8 biharg, så l sör priset för hvarje nummer af Aftonbladet, jt mpeln afräknad, något öfver 1 skilling 7!n stycken banko, hvarmed papper, tryck ochs! lalhisan.shasg8ono 1 I hr LL Ah