Aftonbladet – 7 januari 1851, sida 1

Jsom rollbesättningen nu til en våssendilig del är py. Såsom extranummer gifves em ny hallett efter operan. — Hr löjtnant Höjkenberg, hvars barnbaler härstädes under förra vintern voro talrikt besökta och animerade, annonserar nu åter en Jaf dessa glada tillställningar som gjort honom Irikskunnig, och för hvilka mer än en Jovial i I!andsorterna besjungit honom. Dem bal som nu är i fråga gifves i Kirsteinska buset i mor;) gon, då han, såsom det heter isnnwonsen, kallar nalla barn i rings Att döma af den lifliga biljettförsäljningen, har detta vrarit ett vä!kommet lystringsorad för alla barnviänner som I vilja bereda sina små älsklingar oxch således äfven sig sjelfva en den gladaste afton, der många af de små täcka brudarne sedan sistl. I vinter få ett godt tillfälle att återse sina brudgnmmar. —t — I Elfdalen kommer att anläggas ett nytt porfyrverk, hvartill aktieteckning är öppnad. I Det lärer visat sig att åtgången af det gamla verkets tillverkning är så betydlig;, att ännu ett sådant kan komma att bära sig. — — — Landsortspressen, som öfverbvufvud taget IFå den sednare tiden begynnt viisa alltmera lifaktighet och intresse för det allmänna, gör der och hvar sina nyårsbetraktelser äfven i politiskt afseende och hvartill de närmast passerade händelserna gifva rik anledning. Se här ett litet utdrag ur Westmanlands läns tidning: Huru stora eller små hvars och ens; förboppningar om enskild lycka än må vara, måsste man dock, bvad det allmänna beträffar, öppet tillsstå att, man sällan börjat något nytt år med mindree förhoppningar än det närvarande. För kortsynbta menskliga ögon synes mensklighetens tillstånd ssaarare försämres än förbättras, och aldrig har man t tydligare sett, buru litet den förnuftiga rätten förmårr emot våldet, då detta förstår att rätt fräckt begagnaa alla de medel, som s:å det till buds. — Ioom dett närvarande samhäl!et kämpa nu tvecne makter, neemligen folket mot dynastierne och deras anhang, imenskligheten mot väldigheterna, den småningom åtewuppvaknande demokratiska samhällsprincipen, som kinappt någorstädes lefver annat än i sinnena, mot den traditionella monarkien, som beherrskar verkliigheten. Hvilkendera sluiligen skall segra, det vette vi nog, ty m2onarkien bar under de förflutna årenns knappt stillade oroligheter blottat sin moraliska vvanmakt, i det den måst kalla våldet och listen till sin hjelp — ett våld, mot hvilket, såsom vi af Hessenss exempel läre, icke den största leglydighet och förfifattningstrohet förmår lemna skydd. — Vårt fädernessland har hittills blifvit förskoasdt från de blodigga oroligheter, uti bvilka kampen inom sinnena gifvitt sig luft; en vis och krafiig regering, en ändamålsenligt sammansatt representation skulle äfven för fraamtiden spara oss alla sådana uppträden; buru det kkan gå under den närvarande tveksamma styrelsen, som till sitt understöl ej har annat än en inom sigg söndersliten pationalrepresentation, hvilkens förbanddlingar af pluraliteten bland landets befolkning betrsraktas med afsmak och likgiltighet, är svårt att sägga. Hvad som emedlertid synes säkert, är att det närrvarande pinsamma tillståndet skall fortfara, till dess Svenska Folket visat sig äga både förstånd ochh mod att lefva och dö för en stor tanke, samt tillräckklig stark vilja, för att akta besittningen af sina menskkliga rättigheter, högre än den djuriska makligheteren,. Detta allt är ganska sannt och förtjenar alt ofta upprepas; man får dock dervid icke glömma en sak, som är af största vigt, memligeu, att pluraliteten af de personer, hvilkass medverkan nödvänd:gt miste tagas i ansprååk i och för bvarje reform, framförallt måste dervid afse såsom ett vilkor att icke äventyra sin materiella existens. Detta är hela hemligheten hvarföre medelklassen i allmänhet, den som lefver af industriel omtanka, vare sig i jorabruk, bergsbruk, fabriker eiler bande!, och i sin ordning underhåller mängdens arbetsförtjenst, visar en bensgenhet att i trots af sin egen afgjordt demokratiska tendens kasta sig öfver åt den konservativa sidan så snart den befarsar att en poitisk rörelse blir störande för affiirernas gång. Verldshistorien företer många sådiana exempel sort, huru folken underkastat :sig enväldet sellre än att vara utsatt för inrex skakningar. Man kan i detta hänseende citera Roms exemel under kejsar Augustus, som helsades för ambhällets räddare, ehuru det skcedde på bekostnad af friheten, som aldrig mer kunde tervinnas, och fransmännens undier Napoleon. Samma orsak måste man tillskrifwa den temporära reaktion, som fått öfverhiand i Frankrike under den nuvarande republiken derstädes. Och huru förhåller det sig i Tyskland? Der äro opiniorerna visserligen så avincerade, att. bland de borgerliga klasserna likaväl som bland massan säkert icke finnes en ibland hundra, :om rumera hir någon enthusiastisk tro på len monarkiska principens företräde i dess vittillsvarande mening såsom allenastyrande eler någon egentlig tillgifvenhet för furstarne versonligen. Hvad är det då som gjort, att lessa det oaktadt kunnat åtminstone för tillillet åsidosätta alla de under åreit 1848 gjorda öften, upplösa lagstiftande församilingar, öfverndakasta besvurna grundl2gar occh införa anra inrättningar efter den gamla sstilen i deras tälle, annat än den ofvanbeskrifna miaturen af folkynnet i allmänhet? För oss, som kumna på afstånd etrakta de europeiska kriserna, böjr detta kunna inda till en vigtig lärdom i afseende på de ö bättringar i statsskicket, hvilkas behöflighet Hlmänt erkännes; och denna lärdom är, i orthet att söka en sådan utgångspunkt, som, emte det den kan skäligen förena de särskilda lsssercas biliga fordringar och anspråk på rihet, tillika afser hvsd genom enighet och ammanhållnipeg kan blifva möjligst att genom. js SE ) ÖRDREAAK BESS