Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 4

6.lligen ingen tull räknas på utländskt jerp, likväl be Igegna det dyrare slaget, som annars kunde säljas på ;5 iden utländska marknaden och skulla lemna en han. 1 idelsvinst, lika stor som sammanräknade beloppet al e iskilneden i pris på den impor:erade qvaniiteten a ildet sämre och den motsveranda utförda qvantiteten pjaf det bättre jernst, med afdrag af trensportkostaa. siden? Och detta oaktedt är införsel af utländskt jern helt och hållet förbjuden! cÅ Besionar man vidare, stt jernet är en artike) I hvaraf behofvet och förbrukningen skulle, till beg:g nande såväl för åkerbrukets som andra Däringer: bi behof, till allehanda redskaper, vid husoch skeppsbyggerier m. m. hastigt tilltaga i samma mån som el det kunde fås för bättre pris, och att dess förädling ell och för det slutliga begagnandet alltid lemnar ere I betsförtjenst, så slkall äfven deraf kunna sutas till il den fördel, som kiuada dragas af förbudets utbytande mot en lindrig tuill. ii Det torde härjemte förtjena tagas i särskildt betjtraktande, att, om det skulle lyckas att få tullen få svenskt stångjern, som iafcres i Frankrike, betitydigt nedsatt, hvartill anledning för närvarande ej -)saknas, så skulle exporten al vårt eget jorn så ha(stigt tilltaga, att det är at befars, det sn:ingen brist derpåi här bemma i lazdet upps!oda, eller tillI veriniogen forcerad:s med fara för skogsraes bestånd, eller också prisat blefve betydligt förhöjd: , visserligen till sycta för sjelfva jeratillverkningen och Irikets handelsbalams, men likväl på samma gång kännbart för den iiohemska förbrukaren af jern, så vida ban icke kan få sitt behof ersatt grhom rätligheten att köpa utifråa hvad han kan bezagaa af bitligare sorter. Någon farhåga ett denna införselsrätt skulla bidraga till svek uci Sveriges egen jernexport genom det utländska stångjernats förseende med falska stämplar och återutförande, kan ej uppstå då d.t u:ländska jeraet icke behöfde eller borde komma på ernvågarne, hvarifrån nämnde export ugår, försedd med vederbörliga attester. Det blir för öfrigt alltid exportörernes eget iintressa för kreditens bibehållande, att förekomma sådana förfalskniogar, hvilka, om något verkligt afbräck derigenom vore att fruk a, vida lättsare kunna göras på utländsk ori direkt, utan att för sådant ändamål först föra jern hit till Sverige. Om emellertid någon verklig större fördel skall kuona dragss ef den ifrågavarande förändringen, så bör införselstullen vara så lisdiig, att dn endest blefve nomineli; åtminstone borde dena ej öfrerstiga 1 riksdaler banko för skeppuadet. U.i Easland är, såsom bekent, det svenska jernet tillåtet till tullfii införsel. Jag vågar tro, stt en hvar skall insa betydenheten af daana fråga, och att sjnacerlisen hvarje landtMan skall uppfatta den fördel, som kunds hemta: sf den föreslagna förändringen och af det billigare pris, hvartill haa derigenom kunde erhålla en s:or del ar d3 redskaper, åkdon m. m., hvartill jernsmida behöfves. För den hämdelse lixväl, att förslaget skulle väcka någoa oro för dat svenska bruxsintressets bestånd, en oro, som, jeg är öfvertygad de:om, snart skulle visa sig ogrunidad, vågar jag alternatift föreslå, alt försök med en sådan förändred tullbestämmelse till en början må göras under loppet af ett år, från det nästa tulitexa inträder i verkställighet, samt att Rikets Ständer i uaderdinig skrifvelse till Kongl. Maj:t öfverlemna, att efter den tiders för:!opp efier sig företeende omstärdigheier vidare beuta, huru intill nästa riksdag i aseende på tullen i nämade artikel bör förfaras. I sammanhang medl frågan om denna artikel tillåter jag mig fästa hiöglofl. utskottets uppmärksamlet på det stora behofret af en förändring i tulibet:ämmelsen i afseende på förädladt jarn, så kalladt nanufaktureller svartsmide. alla da ert klar, om kunna komma uoder deana benämning, gäller ;u en tullafgift al 32 sk. banko skålpundet. Haårfrån undantagas redskepar för fabrikerras behof, om med kommerskoll:gil tillstånd kuana införss not 40 procent al värdet. Men om förstnämnde u!lafgift 32 skilliogar pr skål uvd kaa vara aniogig för finare erbeten, ehuru redan i och för des:a itomordentligt hög. så är d:n alldeles orimlig för törre pjeser, hvilka derigezom blifva omöjliga att föra. Jag vågar drföre hemställa till utskottet tt indela nämnde artikel i flera afdelningar m-d lika tullbestämmelse antingan efter pjesernes olika igt, så a:t den högsta afgifsen gäller för dem som äga mindre än 4 å 2 skålpund, en något lindrigare yr dem som väga fråm 2 till 40 skålpund, och så dare, eller också att de införda artiklarne skiljas ter olika art och basskaffenhet, så att hvad som ilhör redskaper för näåringarne må inkomma emot 1 billig tull, motsvarande omkring 45 proc. äf väret, med bibehållande likväl derjamte af den närvainde rättigheten att hos kommerskollegium söka ittighet till införsel för fabrikernas behof af sådana rliklar mot 40 procent. I afseende på artikeln Lin hafva invändninger ot ena lindrig införselstull blifvit gjorda i landtannens förmenta intresse; men om man å andra dan b:sinnar, dels att linets spånad och väfnsd ifvudsakligen bedrifves på landsbygden, som såles drager den egentliga vinsten af råämnets bi!ligt i priset, dels också, att odlingen af spanmål och dugårdsskötseln ännu i många år lemnar ett tillckligt fält för förbättringar utan konstlad uppmunän af den jorden starkt utsugande linodlingen, så nes deruti ligga ett tillräckligt talande skäl aw reslå, om icke en tullfri införsel af lin, såsom råinet för en af hufvudslöjderna på landsbygden, åtostone en tullafgife som icke öfverstiger 46 skill. nko lispundee — — S os os LL — I Rättelser: Genom tryckfel i rubrriken å en af de under areln Rikedan unntagnaa matiamar Anda go