Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 4

0 2r, 1e 1 18; jorum endast under tre år ifrån och med är 182 :etioch enligt 1830 års tulltaxa skulle de utgå till fört en Ibestämda procestbelopp till slutet af år 18531, ke lminaskas till hälften och alldeles upphöra vid slu igitet ef år 4833. De blefvo likväl, uppå särskild rnunderdåniga ansökningar af handelssocieteterna gStiockholm och Götheborg, till oförändradt belop örlängde, och 1835 års tulltaxa bibehöll dem til! vidare. la! Resten af hvad hr presidenten Skogman i fort sättning häraf anfördt är af så innehållsrik beskaf fenhet, att jag vågar detsamma rekommendera ti! Bevillningsutskottets noggranna genomläsande oci begrundning. D2 på grund häraf beviljade tullförmånerna hafvi uppmuntrat till en export, som lemnat föga lönand resultater, -och deremot en import, för det mest: större än behofvet, och dyrare än om den skett på den naturliga väger. , Exempelvis vill jag citera Brasilien, dit vi en: året. befrakta och utskicka våra fartyg, för att de påföljande bit med der intagen last ätervända. Fartygen, sålunda befraktade, måste nemligen dei intaga last, kosta hyad den vill; hvarföre det för: hållande mer än en gång och vanligen inträffat, at: produkterna, som i Brasilien måste inlastas, betyd ligen stiga i pris, under det aflastningarne på Sverige e3a. rum, och vanligtvis åter falla, efter det den svenska flottan väl bunnit blifva expedierad. Mia öfsertygelse är, att importen hädanefier af kaffe, socker, m. m. kommer att hit verkställas likasom hittills från sjelfva produktionsorterna, med den skillnad, att da beord.as till limiterade priser loch frakter, och, om ej dessa limiter kunna utföras, -Jåterstod alliid för den svenske importören att förse j j j sig med den behöfliga importen medelst inköp af flytsnde laddningar, hvarå alltid tillgång finnes på de större utrikes bandelsplatserna. Sisom en naturlig föjd af den engelska navigationslagen och Kongl. Maj:ts nådiga förordning af d. 26 Oätober 4849, ega engelska fartyg numera åtnjuta sagde tullförmåner, hvilka ursprungligen blif vit gilne åt svenska skeppsredare, till direkt, af dem tillförene ice försökt, hand Isgemenskap med aflägsnare länder, och att derigenom bereda en ny afsättning af svenska produkter. Den engelska navigationslagen har sålunda haf: det goda med sig, att vi sjalfva måste inse nödvånaigheten af ett snart upptörande af nämnde tullförmåner, gifna till premium åt skeppsredare och större importörer, hvarigenom staten under åratal blifvit beröfved en så högst betydande tullintrad, som jag här ofvan haft äran styrka. Som jag likväl har anledaing förmoda, det Kongl. Maj:t, med afseende å dessa fullförmåner, ämnar till Riksens Ständer aflita ea nådig skrifvelse, vågar jag vördsamt hemställa, om icke det vore lämpligt, att, med afseende å deras försvinnande ur tulltaxan, för desammas upphörandå antaga en gradatim nedgående ! skala, med t, ex. en tredjedels minskniog om året under z:oe på hvarandra följande år, hvarigenom en ! alltför stor import skulle. undvikas det sista året, väst före sagde tullförmåners upphörande på en gång Såsom ledamot af Bevillningsutskottet ämnar jag: begagna min rättighet fästa utskottets benägna upp-: märksamhet på åtskilliga orimligheter uti vår nu gällande tulltaxa; men kan här icke undgå omnämna artikeln Porslin, hvaraf så kalladt Oikta, Måladt el-: ter Tryckt är till införsel förbjudet. Mig veterligen fianas i Sverige blott tvenne fa-! briker, nemligen Rörstrands och Gustafsbergs, ders dylikt oäkta eller måladt porslin tillverkas. De be-å sitta således nu de facto ett privilegium exclusivum utt för hela landet tillverka porslin af nämnde be-l skaffenhet, och dock är all den bevillning de derför, h efter 2:dra artikeln, till Kongl. Maj:t och kronan er-S lägga, ej högre än tillsammans bko rdr 610, nemli-n gen det förra bko rdr 450, oca det sednare bankols rdr 460. k Kan detta ur statsekonomisk syopunkt försvarasli och jag derom öfvertygas, så erkänner jag mig öp-s pet om tull-lagstiftningen ega alldeles förvända be-n grepp; helst dylikt porslin alltid måste blifva ent rödvändighets: och icke en öfverflödsvara, hvilken )!i äkert icke behöfde skyddas genom någon import-u ull, då densamma tillräckligen skyddas utaf sin egen 3 räcklighet under längre transporter, svårighet och i! kostnad att irpacka, samt dessutom så tynger och8 krymmer, att få varor draga så dryg frakt. ( Mycket kunde vara att tillägga, såsom om Tåg-V irke med flera fabrikater; men, som jag kanske med v nitt anförande redan alltför länge tagit i anspråk fö lögtärade ståndets dyrbara tid, inskränker jag mig)Y ill att, för alla af mig här ofvan anförda siffertal, ef eferera till härvid bilagde handlingar. uu Dock torde det tillåtas mig fästa Bevillningsuter kottets uppmärksambet på den införsel af Machi )d erier, Redskap och Verktyg Kongl. Kommerskol-re gium, i enlighet med 43 i Underrättelserna, rö m hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör, a ger medgifva, antingen alldeles tullfri, eller under issa förhållanden emot 3 eller 6 procent tull. Som)m ylika medgifvanden lätt kunna missbrukas, tordem tskottet böra från Kongl. Kommerskollegium in-si dra uppgift på hvad sålunda, enligt särskilta re-ht lutioner, de sednaste åren till riket fått införas. År a e r L. J. Hjertas motion i afseend: på Tullbela villningen meddelas följande utdrag: rå Då det åligger Rikets Ständers Bavillningsutskott,!r! t för hvarj: riksdeg iakomma till Rikets Ständer5Y ed förslog till Tulltaxa eller Bevilinisg på inkom-fö! and3 och u:gående varor, enhåller j:g att genomän nea motion få fästa utskotlte:s upp närksamhet på lm gra förändriogar i denna taxa, hvilka synas mig)bai mpliza och af behofvet påkallade. Om en öfvervägards opinion skulle anse ett skyddsstem till förmån för de inhemska näringarne ge. m höga införseltullar ännu fortfarande böra ega tik im i afseende på sådana artiklar och produkter,!P! m i det skick de inkomma äro färdiga till omedel-för rt begagnande, utan bebof af vidare bearbet-hV ng, så torde tänkesätten bland allmänheten likväl fva begynt blifva mer och mer ense derom, att St ga införselagifter på råämnen och halffabrikastå , hvilkas ytterligare bearbetning utgör föremå-!2d för landets egen industri, äfvensom på lifsmedel, ter hvilkas pris arbetsrens lefnadskostnad beror, må-sin motverka eller fördröja utvecklingen af de in-) mska slöjderna och välståndet, i stället att befora dem. Det är i öfverensstämmelse med denna gt, som jag, utan att ingå i någon granskning ar ltaxan i dess helhet, tillåter mig till utskoitets) L rmare pröfaing hemställa följande, i afseende pålvis Ibevillningen å artiklarne garn, hudar, jern.)??i tt, lin, ull, oljor, ost, papper, smör och talg Fra nt lefvande kreatur. Artiklarne kött, ost, smör 190: 1 falg tillhöra de oundgänrgligzaste lifsförnödenhe