Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 2

Iostinkten lärde bonom dock efterhand: att mer och mer undvika den sednare och framkalla det förra, hvaraf ban äfven befenn sig allt bättre och bättre. Mamsell Bolla da alt inom kort göra sin oumbärlighet så gällande och edbann så förträffligt alla både yttre och inre husliga deteljer, att för den hederlige pastorn återstod platt intet att sköta utom tjensten, hvilken lemnade honom minst fem dagars ledighet i veckan. Derigenom fick han tillfälle att öfverlemna sig åt en sysselsättning för hvilken hån alltid haft mycken håg oct fallenhet, eburu den icke blifvit hans egeniliga studium. Han hade nemligen ei ganska godt matematiskt och mekaniskt hufvud, samt gjorde nu baräkningar och försök, ivilkas resultater förvånade bonom sjelf mest af alla; men u ifrigare ban i dem fördjupsde sig, ju mera främmand: blaf ban ock för den öfriga verlden, och gjorde sig studom saker till distraktioner, hvilka icke lämpade sig rät väl för hans presterliga vårdighe. Så bänds sg till exmapel, att Lan en gång på resan till kyrkan råkat medtaga en qvast i stället för paraplyn, och högeligen förvånade. öfver att icke sedan uader ett hällande regn kunna uppspänna den, tills han af några mötande personer upplystes om sitt misstag. Eno apnan gång hade en spefogel på sjelfva piskdagen instuckit bland några kungörelser en i sakristian qvarligginde pålysning om mogna kirsoch tickeibärs, hvilken ganska riktigt upplistes, och vid ännu tt tillfälle gjorde ban tacksägelse öfver en person som lifsefvande satt i kyrkan och högljudt började protestera mot sin död, samt lyste första gång för ett par som varit gifta i fyrtio år, och i slälet skulle göra bröliop åt en dotterdoiter; alt icke tala om sådana småsaker som att göra altartjenst med messhaken bakfram, döpa barn på fö:terna, och dylikt mer, hvilket ksöppt skulle taga ett slut. Men såsom följder af alltsammans började äfven under tiderzas lopp en och annan andäktig gumma försäkra att pestorn bliit förhexaters, och deraf fatta anledning till svåra misstankar mot den aktningsvärda mamsell Bolla. Andra deremot påstodo att han varit tecken i all sin dar, men ville fisna ti lräckliga bevis i den aktning och välvilja hvarmed gaml2 prosten alltud kbhemötte sin embetsbroder, att ban förtjensde bida och att man ej borde skåda hund efter båren. Säu!le nog få se, mente desse, patt hen vore käck och galant om en sån som prostiona kom te stura, men gifve Gu hon ville tan efter prostens löd, skulle ingen arBbli ve pastorate!v