Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 2

ir folkets sak redlös i representationsfrågan? Det är icke utan, att det öde sm sednast lrabbat representationsreformen, eller rättare icke så mycket sjelfva afs:aget hvarmed den träfjades, och hvilket de fleste förutsågo, som de omständigbeter hvarunder sådant skedde, jemte de halfkonfidentiella yttranden och uppmaninsar af thronföljaren, som hos en del bland de två första ståndens ledamöter dervid hade en så betydlig inverkan, detär icke utan att detta, enligt hvad man förnimmer i allmänna umsänget, hos många bland allmänheten, och kuriöst nog, framför allt just ko: de ifrigaste anhängarne af förslaget, alstrat icke blott en förklarlig och naturlig bedröfves, utan mera, en total misströstan om möjligheten att numera komma till nägon reform: Detta är en uppenbarelse, vi frukta det, af ett bufvuddrag, som ännu ej i så ringa mån vidtåder det svenska nationallynnet, och som tillhör bvarje folk i dess politiska barndomsperiod: att taga i med hvarje sak häftigt och med enthusiasm i begynnelsen — den bekanta trögbeten, full af hetsigheter, såsom Ehrensvård kallade det — men att, så snart en allvarsam motgång inträffar, genast vara färdig att kasta yxan ji sjön. De mest framstående exemplen härpå lemnar vår förflutna historia uti demokratiens eller folkets fordna benägenhet att till hjelp emot den privilegierade adelns öfvermakt kasta sig i enväldets armar, hvilket i sin tur icke försummade tiden att smida nationen i nya bojor, såsom vid den kolossala skatteindelningen under konung Carl den elftes regering, till dess missnöjet å nyo efter någon tid ledt till revolution eller dymastiförändring (1720, 1809). Så bör och behöfver det emedlertid icke vara, och så handlar icke den nation, som af ålder gifvit och ännu ger Europa exemplet af ett väl icke hastigt, men säkert framskridande på reformernas bana, likasom af kunskapen om rätta sältet att utgöra ett folk. Ihärdighet i föresats och vilja, samt tålamod eller rättare mod att ej låta skrämma sig af motgången, är den hufvudegenskap, som tillhör engelska na tionen i kontrast emot den svenska, men som det I1:kväl går an äfven för oss att vinna om vi vilje det. Betraktom den method, hvar igenom det lyckats engelska folkpartiet att ef: terband på fredlig väg tilltvinga sig de vigtiga friheter, som utgöra brittens stolthet, och detta ifrån en förenad andlig och verldslig aristokrati den rikaste, mäktigaste och högmodigaste i verl