Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 1

jemförelsen mellan förr och nu, mellan morgon och afton! Dock, 0 vel Tempus est fujex.. sub noctem cura recursat! Men, vid tjugu års åider är man alltför mycket filysof, alt icke slå bekymret för morgondagen vid örat, och jag föresatte mig alltså att lefva belt inkognito för den återstående fatala resan, tills ögonblicket ånyo vore inne att anträda den. Min nyssförvärfvade vän talade något om sin föresiående flyttning. Det är skada du varit för ung att komma på förslage!, sade jag och knackade i detsamma af gammal vana ur pipan på bordet, du hade väl eljest varit sjelfskrifven här såsom gamle prostens fosterson och, inte annat jag kunnat förstå, som hela församlingens favorit desslikes. Ahja, det tror jag verkeligen, svarade han, men jag tackar salideles inte för att kära bror så der förderfvar mitt nya bord. Kan du inte se, din äkta studentslyngel, att jsg är en ordenilig själ, som längesedan bortlagt allt Upsala sjelfsvåld och blifvit en byfsad mean! Var så god och stryk ner askan i lådan der! Jag menar det skadar inte att få lära sig mores när man är på vippen att komma in bland fint och förrämt fölk. Jag skrattade och lydde uppmaningen, men kände raig verkeligen litet stött, hvilket oss emellan sagdt den tiden hände temmeligen ofta. Min värd tycktes dock icke se, eller bry sig derom, utan fortfor: Hvad pastoratet beträffar vill jag eljest i förtroende nämna, stt jag icke är utan förhoppning om ett snart nog kunna få ett litersodt brödstycke ändå, ty jag var i några år informator hos en grefve C i R—, hvilken der har jus patroratus och som tofvat mig att efter den nuvarande sjutlige och åttioårige pastorns död blifva kallad tiil efterträdare aGratulerar! svarade jag, med en liten släng af qvarsittande hymör, let kan men säga är ait ha väl sörjt för sin framtid. Med förlof: hvems äro de båda skuggporträtterna der på väggen ? xMin mors, och — jag såg min värd rodna som en femtenårig flicka — min... fostersysters.n ALll.. jag fick i en hast utsigt att kunna hämna wig för tobaksaskan. Mamsell Carolina, hon af hvilken du arrenderar nådåren, och som du nämnde så flyktigt