Aftonbladet – 2 januari 1851, sida 2

sjlägga någon vigt vid de inom adeln och preIsteståndet här och der uppdykande undanta:Igen från den allmänna beskaffenheten, och ci:Itera dessa personella undantag såsom en art försvar för ståndsinrättningen i det hela. Låt Idet vara beröm nog för t.ex. en grefve AncI karsvärd enskildt, att han på riddarhuset i Irepresentationsfrågan och andra ämnen talat Isom han gjort: blir icke inflytandet af adelns beslut i alla fall detsamma? Låt likaledes t. ex. en Thomander uppträda inom presterne och hålla föredrag, lysande af qvicka, fyndiga I vändningar, och de sundaste åsigter: icke förI hjelper detta presteståndet i det hela till heIdern att, under sin närvarande ståndsform, kunna anses för en god och helsosam ingrediens i svenska riksdagsförfattningen; ej heller uträtta Anckarsvärd och Thomander någonting för att gifva en annan riktning åt rikets stänIders beslut samfäldt. Sedan hr J. yttrat det goda han kunnat om Iden närvarande ståndsrepresentationen, vänder han sig emot det hvilande förslaget, och anför: I. — — hurusom rösträtten skulle uifalla för de å 46,938 hemman besutne bondeoch andra ståndspersoner utom de tre riksstånden, utgörande tillsammans 121,214 personer, hvilka innehafva mera jord än ridderskapet och adeln, men genom förslaget komme att kunna göra sina politiska rättigheter jemförelsevis föga gällande, enär hvarje enskild just genom egenskapen att ej få räknas för hel menniska förlorar lusten att visa sin sönderbråkade varelse.n Vi behöiva knappast anmärka allt det illusoriska, som ligger i denna framställning, då dermed åsyftas, såsom det måste, en jemförelse emellan bondeståndets närvarande representativa ställning, och den som det genom förslaget skolat bekomma. Hr J. beklagar bönderna för att ej få räknas för hela menniskor (i det hvilande förslaget nemligen), och hvarigenom de måste förlora lusten att wisa sin sönderbråkade varelse. Detta har naturligtvis afseende på det i förslaget förekommande s. k. strecket, den graderade röstskalan, en mängd bönders uppskattning inom representationen till blott sextondedelen emot andra, 0. s. v., allt punkter dem vi icke åtaga oss att försvara eller som lända till det bekanta förslagets beröm, men som likväl kunna uthärda jemförelse med analoga förhållanden inom bondeståndets nuvarande valsätt. Vid rösters afgifvande för val af elektorer på landet beräknas bönderna nu efter sina större eller mindre hemmansdelar obegränsadt. Hvad innebör detta, om ej sak sanima, och något än värre, än hvad som gifvit hr J. anledning att tala om den sönderbråkade varelsen? Långt ifrån således, att vara hela mennikor, i representationens närvarande ställning, utgöra en myckenhet bönder derstädes inga menniskor alls. Den plats riksdagsmannen Johan Johansson från Örebro län intager i bondeståndet, och hvaraf han genom flere värdefulla motioner cch yttranden visat sig förtjent, medför också naturligtvis, såsom vi redan anmärkt, att uppmärksamheten mera fäster sig vid honom såsom en afgjordt liberal man, än den skulle, om frågan anginge en mindre betydande person, en grå eller en ultra. Just derföre hafva vi också företrädesvis önskat, att hr Johanson måtte, med utelemnande af vissa opraktiska tendenser i sin verksamhet, egna sig åt sådant på det liberala området, som nu kan hafva utförbarhetens förtjenst jemte sina öfriga meriter. — Vid en annan ledamot af samma stånd, 4. W. Svartling från Östergöthland, hvars yttrande äfven stått att läsa i fredagens Aftonblad, hafva vi dylika anmärkningar som emot Joh. Johanson, och ännu raer. HrS. begagnar i repeterade omgångar frasen om penningmenniskornar, hvilken man igenkänner genom syskontycket med jargonen på andra håll, der samma uttryck lika meningslöst och omotiveradt låter höra sig, i afsigt förmodligen att utgöra ett slags afskräckande hampspöke. Men riksdagsmannen Svartling har äfven riktat språket med ett par andra nya ord af analog bildnivg: bråkmenniskor och helmenniskora. Han säger: Principen att vilja reducera nuvarande bondeståndet till bråkmenniskor, hvilka i den nedre kemmaren skulle motsvara helmenniskorna i den öfre, bevisade hos förslagets författare ett dåligt begrepp om menniskovärde. Han ansig tiden illa vald för försöket att vilja söndra SYehska folket i tvenne stora delar och låta penningemenniskorna insöfva bondeståndet i en dvala, hveriffån det ej kunde rese sig utan strömmar af blod. Han ville ej genom anförandet lönmörda förslaget, hvilket han kallade et! missbildadt foster, men biföll gerna att det finge ärigen begrafves och ville till den ändan nedlägga sin röst i dem för tillfället beredda urnan.n Man igenkänner i denna tankegång ungefär sak samma som i Joh. Johanssons. Den utgör ett anlopp mot förslagets indelande af de valberättigade efter egendomarnes storlek. Emo! denna indelning kan utan tvifvel mycket med skäl invändas; men säkert är åtminstone, att principen att reducera nuv. bondestånd till bråkmenniskor äc.. alldeles icke innebär en nyhet, som först genom förslaget skolat upp stå, utan redan i närvarande valsätt till riksdagsmän inom bondeståndet eger rum. Till hvad jenar det då, att försvara det närvarande eller sätta sig emot en föreslagen förbättring, på sådana grunder, som bevisa sig haltlö a genom sjelfva den omständigheten, att de fel, som del: anmärka i förslaget, äfven förefinnas i status 110, och det förra följaktligen härutt visserliisen ej är bättre, men också ej sämre än detta; ivarföre då det anmärkta uttager hvarann på ;mse sidor, fördelarne, som för öfrigt finnas i örs!aget, qvarstå till sin kraft och verkan. NORGE, Pianen att med engelska kapitaler i Chritiania bilda en så kallad Joint Stock Bankx kall vara alldeles uppgifven; deremot hoppas nan, att regeringen icke skall uppgifva planen tt upprätta en pantlåneanstalt i Christiania. ifven i Drammen vill ran hafva en sådan nrättad. På en gård, Vindingland, vid Egersund, har den