Aftonbladet – 24 december 1850, sida 2

amhet de många invecklade sätt hvarpå man sökt wppställa.. vilkoren för valen, samt den onaturliga öreträdesrätten för valbarhet till första kammaren; vilket förhållande otvifvelaktigt leder till ett allt ör stort embetsmanna inflytande; han kunde alltså ned sin röst icke biträda ifrågavarande Represenationsförändring. Hr Grape ansåg det öfverflödigt att upptaga stånlets tid med en fråga som redan var afgjord. Ett vilkor för hvarje statsforms duglighet vore att men ippoffrade egna fördelar för fäderneslandets. Han ann behbofvet af representationens. ombildning obetridligt samt att man under fredens lugn haft tid gna sig åt denna vigtiga angelägenhet. Det oakadt qvarstod den gamla representationen med sina ama, dödande former. Länge hade han tvekat, huuvida förslaget motsvarade landets önskninger och ordringar. Huru det än måtte betraktas, hade det tora företräden framför det nuvarande, och han kulle anse sig illa bevaka fäderneslandets väl och j motsvara medborgarnes förtroende om han ej deråt emnade sitt bifall. Ville man undvika stormarne nåste man i tid bereda sig. Hr Palander beklagade att ett par af: de andra tåndan afgjort frågan på ett sätt, som väckt missvelåtenhet i landet, hvliket visar att dessa stånd ej vilja någon reform, såvidt de ej genom densamma å sina egna intressen bavarade. Han hade öaskat bifall för fö slaget i den förboppning, ati om det blifvit artaget, det skulla hafva medfört lycka och vinst åt fäderneslandet, emedan det var grundadt på allmänna val, en princip hvarigenom de hittills från representationen orättvist uteslutne, deraf finge del, utan att bildningen derifrån uteslöts. En hufvudsaklig förtjenst är äfven den, att det upphäfver den förderfliga ståndsskillnad som delar menniskorna uti kaster, oaktadt ingen annaz skillnad bör finnas menniskorna emel!an än den som bildniogen och karaktärens ädelhet medför. Derjemte upphäfver det sjelfskrifvenheten. Visserligen seknar det ej sina fel och svagheter. Ibland dessa bar msn räknest det s. k. strecket; men både den norska konstitutionen, som man gerna åberopar som mönster, och den så liberal ansedda danska, den belgiska o. s. v., hafva alla ett dylikt streck. Hen hoppades att borgarståndet, som utgör medelklassen ilandet och som representerar handeln, handtverken, sjöfarten, bergsbruket m. m. ej skulle jäfva de omdömen om förslaget, fom af samma stånd uttalades under 1847 års riksdag, Han beklegede att lotten redan var kastad och trodde att man sålunda endast af framtidenkunde hafva något att boppas. I synnerhet smärtade det honom att den första stenen på förslaget skulle hafva utgått från borgarståndet. iq : Hr Falhem förenade sig i hr Petrös afgifna votum, som han önskade att man allvarligt måtte bebjerta och begrunda, ansåg förslagets antagande.som ett hårdhändt slag mot opinionen i landet, alldenstund det är förnuftsvidrigt till sitt innehåll. Hen ville ej genomgå det, då det redan längeseden a! folket blifvit förkastadt. Hr Lagergren menade att alldenstund ståndets åsigter i frågan voro bestämda, ban ej skulle kunna åstadkomma någon ändring af desamma. Min kände förut hans tankar i ämnet, dem ban ofta förut uttalatsoch ej heller nu ernade frångå, ty grunden för en mans politiska öfvertygelse kan ej rubbas, äfven om någon enskild mening skulle förändras. Den nu ifrågavarande representationsombildningen hade länge agiterats; han trodde likväl att den endast på de gamla grundvalsrne kunde genomföras. Den svenska staten hade iårtusende varit ett lagbundet samhälle och för menige man äro dess lagar, traditioner och former dyrbara. Det är endast några få som ej akta dem, utan hyila samhällsupplösande teorier. MHvarje förändring af siatsförfattningen, som -ej är grundad på de gamla förhållanden, måste innebära sin egen undergång; denna åsigt hade hos talaren blifvit en djup och fast öfvertygelse, som skulle följa honom genom lifvet. Redan 4840 hade riksens ständer uttryckt den tanke, att sjelfskrifvenbeten borde upphöra och representationen byggas på ståndsoch klassval. De förtjenster det hvilande förslåget har äro att det så litet som möjligt afviker ifrån det bestående, emedan det söker förena principen af samfälda val med behböllga garantier för bildningen. Det är sjelfva principen i förslaget, ej dess tillämpning, som är värd att ogillas, emedan borgareståndet derigenom måste göra alltför stora uppoffringar. Detta stånd har nemligen nu !:del af den representativa makten, men skulle enligt detsamma få mindre än !;:del, under det i Norge städerna tillsätta ,;:del af representanterna. Städerna äro väl här till en stor del små, men såsom medelpunkten för industrien: i landet tilltaga de i betydenhet ech böra derföre äfven hafva ett tillräckligt inflytande på lagsviftningen. Erligt utgifna statistiska tabeller skulle borgerskapet endest i de större städerna hbafva öfvervigt vid valen, medan det uti de öfriga skulle !igga under och endast välja 26 medlemmar i kamrearne eller !, :del af hela antalet. Detta vore en uppoffring, men han var ej sinnad att uppoffra någon af de politiska rättigheter, som han är satt ett försvara. Förslagets fall ansåg talaren vara betecknande, ej så mycket genom den majoritet, för hvilken det fallit, som mera genom det faktum som häraf bevisedes; nemligen att ståndsrepresentationen häde djupare grund i det allmänna medveterdet, än man velat medgifva. Den innebär en mäktig lifskraft om äfven dess former ej äro fullt tillfredsställande; den kan upptaga i sig: nya elemerter, som ock tid efter annen tillkommit. Frågen siod nu på samma punkt som för 40 år sedan, och talaren önskade att man genom endrägt och ömsesidiga medgifvanden snart måtte kunna tillvägabrirga ett förslag till allas belåtenhet. Herr Wern anförde ungefärligen följande: Då man tager det nu till afgörande föredragna konrgl. förslaget till pröfning, torde det vara nödvändigt att betrakta såväl de orsaker af hvilka det blifvit framkalladt, som dess beskaffenhet cch da följder, dess antagande eller förkastande måste medföra för representationsreformens framtid. Man har sagt att det framkommit till följe af den påtryckring, som de stora rörelser, hvilka kort före dess afgifvande inträffsde uti flera europeiska länder äfven här medförde, och talaren ville ej neka att ju icke troligen dessa rörelser derpå haft inverkan; men om den värde talaren, som i ett föregående plenum yttrat sig så skarpt emot försleget och hvars stora inflytande på den sllmänna opinionen är kändt, varit bär vid den tid då det blef framlagdt, skuile han ej bafva kallat det för ettregeringens hugskott. Brukspatron Petrå har sjelf upplyst ett för tal. fullkomligt okändt förhållande som motsäger hans försäkren, att förslaget blott vore ett bugskott, eller att regeripgen reden så länge sedan som år 4844 skulle ve