tyckte att: hans åsyn väckt nya känslor hos mig; att-.nya källor: framqvällde. ur det profundaste djupet af min existens. Jag gret, då jag tänkte på bonom, jag visste ej, om det skedde af kärlek eller af depit, emedan han varit nog kall: för att ej vid min andra kallelse genast retournera. å : Morgonen derpå lät jag slätkamma mina gyllse lockar, arrangerade minahänder och mina otroligt små fötter, hvilka med sandalerna presenterade sig långt charmantare, än i den mest eleganta pariserchaussure, och afvaktade otåligt paterns ankomst, ty. oakteadt alla meditationer började min solitude förorsaka mig et: obeskrifligt ennui. . Jag knotade. mot mitt öde. Jag såg, såvidt min distance från bourgeoisien :illät mig det, enkla borgarhustrur, som ej hade något öde, dem ingenting arriverat, hvilka ingenting sökte och -likväl. voro: fullkomligt nöjda. De hade en man, barn, arbete, kärlek för allt detta — högst ignobla varelser — men de sågo förnöjda och glada ut och kände ledsnaden så litet, att do sällan .mottogo sina mäns offerter att njuta af de publika nöjenas agrementer, utan lefde stilla och belåtna isin husliga. enslighet. Men detta var ju incomprehensibelt; hvarföre eger den ringare qvinnonaturen i begränsnirgen en lycka, för hvilken immensa själar, såsom min, oaktadt det trägnaste sökande ej kuona finna något equivalent? Jag kände vedervilja mot jorden, endast himlen hade ännu pågot lockande för mig. Jag tänkte på de saligas land. -O, i det tillkommande åtminstone finnes en .sträng ståndsskilinad, der, sade jag till mig sj-lf, måste det vara deliciöst. . Alla fröjder, 2lia njutningar tillhöra der de siliga, nemligen aristokratien; alla qval, alla smärtor tilldelas de fördömdas ignobla massa, Der återfann jag den gudomliga rättvisan; detta höjde min själ. till adoration och jag hoppades, att Gud skulle i himlen bereda mig en compensation för jordens ennui. I dessa betraktelser stördes jag af underrättelsen om. paterns ankomst. Hvem skildrar min förvåning, då jag i stället för Pater Be