Aftonbladet – 20 december 1850, sida 1

SAT. VVAFY På IC UIICK I Bjoliva nida. och AGcCtiDns iniresse; ty, sade han, under närvarande förhållandan är reprårentanträtten för detta stånd inskränkt ill ätternes hufvudmär, cch således äro en stor del förtjente ädlingar uteslutne. Tidens Vagn vill framåt; 1r det icke skäl, frågade talaren, att vi lemna tömmarna i bänder, som förstå att sköta dem? Prosten Klintberg lade siit yttrande till protokolfet. med förklaring att han ämnadsa rösta emot förslaget. . Hofpredikanter Easselro! vore snhängare af klassvalspriocipen; men, seende sig nödsakad att välja mellan två onda ting (det närvarande representa. tionssättet och det föreslagna) tog han det mindre för det större och biföll förslaget, ehuru mycket veksam och i half strid med sin embatsed. Prosten Wallin förklarade sig instämma i de pphöjda åsigter, som yttrats af biskop Fahlcrantz, doktor Stenhammar och förnämligast professor Lindgren. Prosten Broberg likaså. Doktor Annersted!s anförande, i hvilket doktoterna Feuterdahl och Grafström samt domprosten Widebeck instämde, var blott en omsägning af hvad som förut! yttrats om den falska grundåsigt hvarifrån förslaget utgått, om de stridigheter det skulle framkalla mellan fattiggom och rikedom, och om sambandet mellan stat och kyrka, som det skulla ossa, Telaren ville ej, som en nyss föregående, råka i någon strid med sin ed; ban åberopade, till slutligt skäl för sitt afsleg, denna ed — att skydda riksens stånders frioch rättigheter! Prosten Qviiing hsde i formelit hänseende den apmärkving mot förslaget, git det vore utom ordningen tillkomme; i saken fann ban det oantegligt sisom genom sitt afseende på bildning och förmögenhet pörnärmande för andras rätt. I nägon strid med denza liberala utlåtelsa yttrade herr prosten ect stycke längre ner i sitt anförande, att då arbetsklassen icke sjalf gjort sina anspråk gällande, må den tills vidare lemnas å sido. Herr prosten hade för öfrigt dena goda ideen, att man genom kresrande af nya adelsmän kunde bereda inträde på riddarhuset åt da för närvarande orepresenterade. Doktor Sandberg skulle ansett en förbättring i ståndsrepresentetionen möjlig, om det någonsin blifvit sllvar dermed; men af Riksens Ständer.vore inzenting att hoppas i den vägen. Man medger väl i allmänhet art i sig upptega pya elercenter; men när det kommer till tillämpningen vill t varje stånd ysra rent, som det heter. Det har varit fråga om bildande af ett femte stånd; men när fyra hjul under statsvagnen äro för mycket, husu skulle det då : så med fem? Ett klessvalsförslag kan aldrig så uppgöras, ett det virner folkets sympati och ständernas bifall. Det nu förevarande förslaget harregeringens sanktion för sig; men förkastelsedomen deröfver tycktes redan vara skrifven. Talaren, som hade sina tommiltenters uppdrsg att understödja reformen, erinrade derom, att något resutat under vanliga och lugna förhållanden ej kunde åvägabringas utan koncessioner; ban framhöll förslagets goda sidor, och slöt sitt anförarde med en antydan om pödvändigbeten för riksförsamlingen att förstärka sina -krafter, för att kunna med hopp om framgång bekämpa de förderfliga läror men till sin häpnad hör vista dsgblad förkunna. s s Professor Selander yttrade sig för förslaget. Prosten Euregn befarade, ått kyrkans intresse under den föreslagna nya ordningen icke skulle behörigen vårdas; det kunde ej bli fråga om Prestestån!ets uteslutande ur representationen förrän nämnde intresse på något. annat sätt betyggedes. Biskop Hallström åberopede sina yttranden i represeptationsfrågan vid föregående riksdsgar, med sillågg af en och sonen anmärknicg mot princi;en af semfälda val — vliksom staten Yore ett .ggregat if personlighater, c. Prosten Holm ivpstämde. Bistop Hrurlin t lkinosgaf, att i hans crt ejunnes någon tillstymmelse till en sådan opirion, at ;ro skulle uppkomma ellsr Jugnst bli störd: i fall det örev. förslaget förkastades ). Omstörtning sf det gemla inskar mer för ing n del; förbättring önskar man. Om mint sit vore bär — yttrade hr biskopen — stiwls en betydlig mvejoritet säga nej till förslaget i råge. Han tyckte om prosten Berlins liknslse om len trojanska träbästen, Somiga befara, att det :ya representatiorssättet skall leda till bondregemente, och andra frukta att det skall r edföra tmnetsmannavälde; således vet ingen hvart det bär. fr biskopen ansåg det lika vådligt för stat som ör kirke, för konungarsakt scm för fo!kfribet... En iven tids anarki leder till despouism; och den hatar jag, sade ban, lika mycket om den kommer ofvaneller nerifrån. Hirmed bade 46 al ståndets ledamöter yttrat tig; stters: förekom ett från prosten Lindberg, scm var sjuk, in ävdt anförande, hvilket stöt med den förklaringen, att förslaget vore omöjligt, såsom en wassationsdom al ena statsmekten atkusnsd öfver Ritsens Siänders, Diskussionen förklerades sltuad. Den hede räckt i sju Ummar; men doktor Sandberg önskade i sitt införande, att den måtto ha fortgått i ett par tre digar, så att man fått ärnu grundligare tsga ämnet i betraktande. ) Jemför prosten Almqvists enförande; han är från Wexiö stift. — Forgareslåndet, Som vi ej före baft plats för någon utförligere redozörelse för oOrsdsgens ilesum, vilja vi i deg lexna. en fortsättning af de då 2 eddelada förhandlingsrne. Sedin Kozstitutionsutskottets betänkarde, i enedning af hr Cassels motion, bifvit Jagd till havdlingarse och h:r Winges, Berg måna, A!mgrens, Bercers och Grapes förut omnimnda motioner blifvit ill Bevillvingsutskottet remittertde, företogs Er Boel från ett föregående plerum bo:dleg da motion cm oödiga förändringar i päripgsförfatinirgen, i erledcirg hvaraf följarde diskussion uppstod: ) He Muren ensåg motionären i otid och allt för jupt bafva ingripit i den nu gällente näringsförattnipgen, hvilken är giltför ny för att men rfed:n kusnat vinna tillräcklig erferexhet af denssmeas Tverkninger. Dessutom var h:n derom öfvertyged, att ett förslag, som Esyfisda inskränkning af hvsrje, Imenniskas naturliga rätt stt sig försörja, rumera ej Iskulle firna någon sympai. En af.de bland motioIoären uppgifna olägenteterna af den nya förfettrinIsen vore den ökade gesällvandrisgen; på talarers ort hade denna snerare micskats än ökats, hvilket också vore helt naturligt, alldenstund folket behöfver mindre vandra omksing.ju mera utrymme för dess arbetskraft åt detsamma lempas. Talaren prosesterade i följe af allt detta på det allvarligaste mot de åsigter, som uti ifrågavararde motion blifvit utt8lede: ) He Norin ku de ej dela: den förre talerens. mening; han bade sjoll ingifvit ett geromgripsnde fö:slag i detta ämne, hvarföre han ockonu idet kufvudsakligaste instämde med hr Böraeus. He Ekholm: av han af sin stads handtverkskorps erhållit uppdrag att söka bereda nödig ändring af vissa stadganden uti nu gällande handtverksordning, hvirföre han äfven instämde. Hr Gröndahl förenade sig i almänhet med hr t)Bosgus, med undantag utaf den af hr B. yrkade än-dring uti. 42 8 härdiverksordningen, hvarigecom afejlagda skicklighetsprof skulle blifva vilkor för försörja Civgsrätt. Dylika prof vore nu för tiden en ganska r 4 t tlen måttstock på skickligheten; de skulle endast förorsaka den fattige utgifter, de skulle betaga mången, som nu eger möjlighet att försörja sig, tillfälle dertill. I sllmänhet ansåg hen, att intet hinder , thord3 lägges emot den fria förstjsingsrätten; det (låga des utom i hvars och ens intresse, av göra ett