Aftonbladet – 20 december 1850, sida 1

3Ka IO0IaClS TICPreStntsantcip, Bagt just Got tin cb pligt att offentligt uttala de åsigter, han hyste i denna folkets dyrbareaste angelägenhet. Talaren förklarade sig nog inse, buru svårt det skulle bli att uppraga till granskning allt det myck: sa, som här blifvit segdt om statsrätt, privaträtt, filoaofi, sofisteri cch Gud vet hvad, och derföre ville han isskränka sig till några vissa punkter. Mean har sökt visaden föreslagna formens oantagIghet såsom ledande till omstörtningar genom erkännandet af den sllmänna valrätten. Jag tror det har varit brist på denna rätt eller inskränkringar i densamma samt motstånd mot billiga fordringar, som framkallat rörelserna. Talaren ber att få påminna ait 1848 års hvälfning i Frankrikevar en följd derat att man nekads en billig utsträckning af valrätten, som utöfvades af icke fullt 200 000 personer bland en befolkning af mer än 30 millioner. Och så har det varit i Preussen, i Österrike, i Bayern, i Ba den, i Plemont, i Rom, i Nespel och öfvera!l. Man har påstått att deg moderna konstitutionella statsskicket icke har någon motståndskraft, icke ens tvåkammarssstemet. Det skulle då vara vår fyrdelta representation ensam, som kunde mo:stå ti dens kraf. För sin del tror talaren icke inycket på dess säkerhet. Det skulle då blott åters:å enväldet såsom skydd emot brytvingarne? Ea talare bar sogt att alla hans bekanta varit belitea med riddarhusmjoritetens hindiingssätt den 28 Augusti 1844. Detta bevisar intet annat än att den talaren icke varit bekant med en större majoritet, en nation, Han hade tackat Gud för utgången då och sagt att det skulle bero på sakens utgång nu, om han åter skulle. få orsak atttscka Gud ellev sucka uader hans straff öfver ett oförståndigt folk; Att en individ teckar Gud för något elter suckar deröfver är endast ett bevis på indivi: dens känslor. Hvar och en kan ha olika åsigter om det rätta och goda, och grefve Ankarsvärd skulle just tacka Gud för bved hr Tersmeden ansåg för den största olycka: — Man har , sagt, at den nuvarande svenska representationen vore ew organiskt helt, som gezom det kosgl. försleget skulle upplösas. Grefve Ankarsvärd ansåg att de fyra ståndes mindre är ett organiskt halt, än ett bolag, som un der sig har dst svenska folket: De som segt, att förslaget skulle göra svanskatno till er materiallstisk nation hade oräit. Bildningen måste göra en iatel t!ektuel nation i stället för en materialistisk. De som vilja bibehålla hvad som Helst, blott derföre aw det fianes, böra ibågkomma att Gustaf I skspade sig ett frejdadt namn just derigepom att khan afskaffade katholicismen, och vi skulla nu få höra alldeles samma bifall, om den gamla ståndsördelningen blefve afskaffad. Talaren frågade huru det skulle sått om vi icke egt Carl IX, som utbildada de reformer hans store fader körjat. Äfven hade man talat mycket om monarkiens bebof af stöd af eden: Grefve Ankersvärd undrade just hvad det skulle betyda, att vår adel framör andra medborgara skulla stödji möaarkien. Gud nide den monarki, som icke egde onrat stöd än denna adel, som, ifall icke talaren mi -smisde sig, knappt utgjorde 2000 mantalsskrifna persvaser, Detta motståndarnes påstående, och att man sagt att den gamla Wasa-thronen skulle vackla till sitt fsli, om adelns sjelfskrifaa riksdogsmannarätt upphäfdes, tviagade nu grefve Ankarsvärd, hur motbjudande det än var, att här nödgas framdraga vissa historiska facta och fråga: hvad var ädeln då Gustaf den tredje föll för en förrädisk kula? Och hyad, när hans son den sista ättliogen af Wasa-stammen, lyftades från Sveriges thron? Det finnes en adel, det är Guds adel, som är Jika gammal som verlden, det är karaktersstorhetens adel, som finnes i alla samhälls klesser, som stödjer throner och reser throner. Den adeln skall icke försvinna, om också svenska Riddarhuset går folkets önskningar till mötes, — Ev talare har ssgt att Balgien, det land som, osktadt sitt grannskap fill de politiska rörelsernas vagga, förblifvit lugnt, att Belgien kunde hafva tillämpat den allmänna valrättens princip; ehuru grundad på en: census, som vid jemförelse fiones -å högt tilitagen som man kunnat, emedan dess statsskick hvilar på kommunala inrättningar; men för grefve Ankarsvärd. syntes. det tydligt, att kommunala isstitutioner skulle bli den lyckliga föijden af allmänna valrättens erkännande i svenska statsskicket. En talare hade sagt, att allmänna valrätten var en stor lögn, men grefvan troddes att detta ord snarare kunde tillämpas på Riksehs Sänder, såsom. svenska folkets representanter. Vidare talade grefven om nödvändigheten af en populär lagstiftning och påminde, att ett klassvalsförsiag icke hade så stora sympatier för sig, att man kunde hoppas gevomdrifva det. -Grefven medgifver, ätt han funnit brister i det kongl. förslagst; men han anser fördelarna vara öfvervägande. För öfrigt förklarade grefven, att han icke kunde undertrycka den känsla, at förslaget af konungens rådgifvare, med undanteg af hr Gynther, hvilken grefve Amnkersvärd gjorde rättvisa för hans saktilt och bindande försvar för detsamma, blifvit förfåktadt med vida micdre värma än faderskärleken bordt ingifva; men också gjorde grefven: afseende derpå, att ivgeniisg är så förlamande söm käaslan att strida för en sak, hvilten tedan är afgjordt fellen. Äfven upptog grefve Ankarstvärd de utspridda rykfena att konungen skulle nu. vara mindre välstäåma för förstaget. Han uppläste åtskilligt ur den kong). skrifvelsen, som åtföljt förs!sgat till ständerna, och jemförde dermed Konunogens yttrande itbrontalet öct. kom till den slutsats, att konungen pjort allt för förslaget hvad konstitutionen medgaf honom atv göra. Också hade grefvenmed stor tillfradsställelse funnit främst bland förteckningen över de närvarande t konseljen, då frågan der föredrogs, kronprinsen tecknad. Hvad man sökt insinuera, att konungen icke mer var af samma tanka, fann grefyen vara högst för. närmande och för sin del trodde grefven att i Sverige kopungaord ännu stå fast. Men utsåogen al denna spk lant grelven vara ett nedslående bevispi buru litet ett svenskt konunsgaord förmår. Könunzens ord i throntalöt att riksems:ständer skulle åt denna fråga egna den sorgfälliga granskning och mogna pröfoing, hvartill kärlek till fosterlandet och ett upplyst nit ör dess dyrbaraste angelägenhet måste manen, bafsa icke fåt röba det afseerda, som de egt rätt att fordra. Vi hafva nemligen erfarit huru ö:vermodigt majoriteten förfa:il mot minoritetens yrande att få tid till denna sorgfälliga granskning och mognarpröfriog, M-n om det hör lyckats 15ejoriteten ait undertrycka minoritetens konstitutionella rätt, så funnes en mejoritet utom huset till hvars omdöma: minoriteten kande vädja. och ffterseriden, som en gång skall döma. , Derefier öfversicE gröfve, Anckarsvärd till orsaterna, hvarföre han ville rösta för försleget. D:t var derföre att det uppbäfver den olämpliga ståndsrepresentationen, den förhatliga adliga sjölfskritveö heten cch presteståndst såsom. eger ståed, blott en qvancfya efier folkets okunnighet; det vär derföre ast det iemnar städernas invånare i allmänhet sam ma rätt, som borgrarne hittils ensamma. egt, och här gaf grefven börgareståndet en mention konörable för dess förhållande i frågan; det var derföre att der befriar bondesiåcdet från tvåöger at inom ståhdel utse representanter, af hvilka man icke skäligen kan fordra de statsmannakunsksper, som äro nödvändiga för fo kombuder; derföre att det Ieniar val ätt och I valbarket åt den störa: del al medbotgate; somak! tadt sin ställning i samhillet cch gina kunskiper äro uteslutna från rättigheten att deltaga i-elimän na engelögenheters afgörande; derföre att Europas närvarande politiska förhållanden göra det yuerst södvändigt att genom Iinstitutioserna föriäkra sig mot kommande händelse;; derföre att riksens stän der med sitt tunga fyrdelta meehingri utgöra der minst lämpliga organisaiiongför, ennarionsltepresen LO ARA oj jga BK FR TE ÅA mr AA SS ra FE NRA a