Riksdagen. Diskussonen öfver det hvilande representations förslaget. N Förste talaren emot det Kongl. representationsförslaget var i går på riddarhuset båron Jecob Ce derström. Börjande med att tala om buru instiiieministern Nordenfalks fras att frågan kan icke falla blifvit gjord till arf och eget af våra liberala för att med den liksom med en lendtklöcka sammankalla pack (så hörde ref.) från alla väderstreck och lar dsändar, öfvergick ban till ett negatift klander afkonstitutionsutskottets åtgärd att utan tillstyrkan eller ogillande öfverlemna det kongl. försleget till stånden, ithy att han påstod att herrarneo Tersmeden och Legerbje!m gjo:t hvad u!skottet bort göra, fördömt förslaget, hvarföre tslaren också hembar dessa herrar sin syenerliga erkänsla. Derefter uttalade han sin. åsi t vårt pande ng ick ä ar tivast förträflligt. NItOt sädin LA fr RE och skall aldrig i verlten kunna uppgöras. Till bevis derpå åberopade friherren att en fransk skriftställare erkänt, att 4720 års statsförfattning i Sverige ver ett mästerslycke och den står likvä lingt nedom den af 41809, ty den gjorde konungamakten svag och gaf representetionen till pris åt intriger. Om nu 41809 års statsskick skulle undergå någon förändring, hvem skulle då komma till väldet? Jo de röda, som skulle inkräkta makten och afskaffa representationen, fedan de först hade afskaffat dödsstraffet, på det deras eget förräderi icke måtte kunna få sin vedergällning, — åtminstone hade det så gått i Frankrike, der det just var de rödaste och radikalaste, som, sedan de förbrutit sig så att de bort mista lifvet, hade den omrtänksemhsten att ta bori dödsstraffet, Victor Hugos anförande i nationalförsamlingen, i fråga cm allmänna valrätten, hede liogaluoda varit till denna allmärna valrätts försvar, utan eh Dilände trönt mot densamma och friherre Jecob Cederström stod nu här på det svenska rtiddarbuset och förundrade sig öfver att hr Wictor