Aftonbladet – 19 december 1850, sida 1

Fe SR ERS ET STAS EES RADERAT SON öredrag, framfördt med lugn och värdighet, ;fterlemrar ett af hans vackrare parlamentariska ninnen, och vi hafva sällan hört någonting mera effektrikt, än då ban, i anledning af grefv: Horns förutomförmälda bistoriska argument om det stöd som den gåmla Wasathronen haf: iti adeln, frågade shvaruti detta stöd bestod när könung Gustaf den tredje föll för enförprädisk kula, eller när den sista ättlingen a! Wasastammen lyftades från Sverges throm. Denna replik var, när man betänker de omtändigbeter under hvilka ifrågavarande hänlefser passerat, af en omätlig effekt, och för ;rsakade ett ögonblick en så stum tystnad, som mm ingen funnits i rummet. Uti Presteståndet voro jemväl flere lysande införanden att enmärka, bland hvilka måhänds lomprosten Thomarders intog främsta rumnet, då han förde sina kolleger till miönes alla le löften, som de båda första stånden tid efter innan gifvit om uppfyllande af folkets rättvisa nspråk på en förbättring i representationer, nen hvilka alla förblifvit ouppfylida. Vi hän v.sa för öfrigt till redogörelsen bärom under rtikeln Riksdagen. Hos Bondöständet ändtligen visade sig likaedes en starkt öfvervägande majoritet till förlagets förkastande. Till någon del kan denna ill hufvudresultatet på förband väntade, men hänseende till den stora öfvervigten i röst intal nästen öfverraskande utgång visserligen tillskrifvas den ifrån riksdagens första börjar sanska väl utförda taktiken att bearbeta de för första gången hitkomne ledamöterne medelst uppmaningar att bibebålla ståndets renhet,, och vid hvilka bearbetningar en och annan ätskiekad med radikal skylt icke varit overksam; men den största andelen deri måste dock; såsom ofta förut blifvit framhållet; tillskrifvas förslaget sjelf och dess uppställning, som ifrån böfjan var egnad att väcka farhågor, till er stor del mera skenrbarasän verkliga; : och som bindrade hela det liberala partiet att sluta sig till.detsamma annars än med förbehåll; hvilka måste förqväfva den enthusiasm; som dock är ett nödvändigt vilkor för främgången af hvarje så stor förändring, som den ifrågavarande. Redan den omständigheten, att man behöfver räkna och räkna om igen för att utröna, att det demokratiska partiet har sannolikheten af en bättre chance än under det närvaravde tillståndet, kunde lätt förutses verka afkylande på bondeståndet. Detta öaktddt är det vår öfvertygelse, att ledamöterne af nämnde stånd efter någon tid skola inse, ati de genom afslaget bandlat förbastadt och illa mot sitt eget in tresse. I alla fall kunde dock detta nu vara detsamma i bufvudsaken,; sedan deras själasörjare redan hade åtagit sig sörja för deras bästa äfven i förevarande fall; och måhända skall dåt ej dröja så länge innan de draga bättre nytta af sin erfarenhet. — Bondeståndets öfverläggning i går om förslaget till ny: riksdagsordning och dermed sambånd egande förändringar i öfrige grundlagar, fortsattes i:eftermiddagens plenum. Mellan 60 och 70 ledamöter afgåfva yttranden till protokoll och af dessa talade Per Sahlström, v. talmannen Zetterberg och f. v. talman Nils Pehrsson, Mats Pehrsson och G. Berg för antagandet af förslaget; alla öfriga deremot. Vi börje:här nedan: en utförligare redogörelse för denna långvariga rådplägning, hvilket endast med 2 timmars äåfbrott fortsattes från kl. 10 f. m. till närmare 9 på aftonen. Det karakteristiska i öfverläggningen var att endast 2:nc ledamöter, hvaribland And. Medin från Krono. bergs län i ett långt, skriftligt anförande försvarade nuvarande ståndsförfattningar, hvaremot omkring 60 i sina anföranden yttrade önskningarne för en förändring, ehuru de ej kunde biträda förslaget. Många uttryckte sin: förhoppningar om reformsakens framgång, hål lande Konungen räkning för det han förklara! ståndsförfattningen icke motsvara. tidens kraf nödvändigheten af ståndsformens och sjelfskrif venhetens upphörande samt representationen: grundande på samfälda val. Men de ansåg förslaget icke i denna anda utfördt. Den nya re presentationsformen skulle blifva söndrande liksom ståndsväsendet; allmogens, handtverksoch arbetsklassernas röst skulle undertryckas; o s. v. Några framställningar voro humoristiska och Nils Strinnlund yttrade sig skarpt mo konseljen; men det hela utvisade mycket all var och enighet. Voteringen utföll med-87 röster för försla gets förkastande mot 18 som röstade för bi fall dertill; Efter beslutets fattande uppstod Pehr Sabl ström och anförde en. protest, hvilken ban äf ven afgifvit i konstitutionsutskottet, emot de: formella behandlingen af den ifrån borgarestån det remitterade motionen mo beslutets upp skjutande till nästa riksdag; hvilken fråga ha aasåg hafva bordt föregå det slutliga afgöran det. FIRE