Aftonbladet – 19 december 1850, sida 1

UTRIKEB. STORBRITANNIEN. Under den ännu otröttadt pågående striden medelst möten och petitioner emot påfveväldet, har uppmärksamheten äfven begynt vända sig mot Puseyiterna, den nya sekt af engelska kyrkar, som under förevändning att uppfriska nitet inom den protestantiska kyrkan, mer och mer utvecklat katolskt hierarkiska tendenser; och denna vändning har icke litet påskyndats genom en serie bref, som en af Puseys mest fanatiske och förslagne lärjungar kyrkoherden i S:t Barnabas i London, Tbe Rev. mir Bennet, börjat offentliggöra mot premierministern lord John Russell, och. hvari han påminner denne att ban sjelf och hans familj för få år sedan voro ifriga ledamöter af nyssnämnda församling, och att biskopen af London formligen gillat m:r Bennets kyrkliga anstalter och religlösa nit. Då m:r Bennet redan i sitt första bref slutar med den förklaringen att de af Dir Pusey förordade förändringar i kyrkoväsendet och kyrkotukten endast äro en återgång till sträng efterföljd af angliksnska kyrkans ännu bestående stadgar, och att kyrkoangelägenheter enligt dessa stadganden icke lyda under kronåns jurisdiktion utan under de af hbierarkien sjelf valda synodern3, går en stor del af mötenås och adressernas syftning nu mera ut på en fullständig reformation af hela anglikanska kyrkoväsendet, samt en ändamålsenligare fördelning och användning af kyrkans stora inkomster; och bärom motses allvarsamma framställningar i parlamentet på nya året, så väl från ministerens som representationens sida. Sisom prof på tankarne i alla dessa afseenden bland Englands mera upplysta statsmän, bifogas i detta ur en uppsats, under titel Anglikanerna, Puseyiterna och Katolikerna ä England, bvilken äfven annorstädes än i Storbritannien kan förtjena allmännare uppwmärksamhet. TURKIET. Upproret i Aleppo har qväfts lika fullständigt, som i det öfriga Syrien, och anstiftarne äro bäktade. Om aftonen den 7 November lät Kerim pascha tillsäga de förnämsta deribland att infinna sig hos honom, och deiåtlydde kallelsen, i förmodan att fruktan för oroligheterpas förnyande skulle afhålla paschan från att våldföra dem. Men knappt bade de inställt sig förr än han lät fängsla dem, ehuru 10 000 upproriske utanför: hans palats väntade sina chefers återkomst. Då denna dröjde, fordrades deras omedelbara utemnande. Detta hade den ottomanniske generalen förutsett, och ryckte nu emot insurgenterna med 4000 man reguliera troppar, som bade blifvit beordrade at hålla sig färdiga inom sina baracker. En ursinnig strid uppstod då, som räckte dygnet om men slutade med insurgenternas nederlag. Tri stadsqvarter — Karlek, Bab Kussa och EL Bal Neirab — der upproret bade sitt högsäte, blefvc nästan alldeles förstörda, 1 800 iösurgenter låg på platsen, och de öfriga togo till flykten, för följda af turkiska kavalleriet. Allinsurgenter nas egendom skall användas till skadeersätt ning: för de materiella förluster, som unde; blödbadet den 14 och 15 Oktober tillfogats der kristna befolkningen, och till återuppbyggand af tre då förbrända kyrkor. Den 20 November, samma dag som under rättelsen bärom ingick till divanen, ankom ät ven rapport från Omer pascha i Bosnien, on det fulländade underkufvendet af insurgenterp: derstädes,. i två på hvarandra följande slag, vic Bozowina och Zwornik. Sslunda — tillögges i skrifvelser härom frår Kopnstantinopel — ber sultanens myndighe blifvit upprättbållen i öster och vester, mo två vidtutseende insurrektioper, som hötad den af två olika anledningar — fanatism oci feodalism. De arabiska emirerna, så väl son de bosniskå feodalbejerna, ville afskrämma s 1 tanen från hans fördragsamma och reforme rande styrelseåtgärder; de åsyftade turkiska sy steriists tillbakaförande till bvad det var fö 150 år sedan; men funno sin död vid försökel