Aftonbladet – 18 december 1850, sida 2

bröt ae at FARA mo det åk RN RNE FT slaget. Han erinrade först derom, att förslagets princip haft förespråkare bland grundläggarne af det nuvarande statsskicket. Vidare att ståndsprivcipen under tider af brytning visat sig icke ega styrka. Klassprincipen har icke något förtroende hos nationen; och om den vore så förträfflig, som man påstår, hvarföre har ban då icke vunnit insteg i andra länder. Samfällda valprincipen har de fördelar som ståndsoch klassvalsprinciperna sakna, och har dessutom brödernas på andra sidan fjellen lyckliga erfarenhet för sig. Etter kyrkoherden Bergvall uppträdde d:r Thomander med en skarp kritik öfver alla möjliga principer, Ti!l en början åberopade han sitt yttrande öfver förslaget vid förra riksdagen. Han hörde icke till deras antal som af de då pågående europeiska oroligbeterna tagit sig en sådan skräck att de tyckte sig nästan förpligtade, att, såsom det gemenligen hette, icke motsätta sig tillstyrkandet af sådant som de i sjelfva verket ansågo alldeles förkastligt. En anarki kan ju aldrig vara mer än en liten tids anarki, och en sådan, om än i den inflytelser kaste del af verlden, kan dock icke göra hela verlden anarkisk. Det bör minst inom detta stånd kunna vara-enhemlighet, bvad katekesen lärer oss, att de flesta menpiskor äro utan någon moralisk pålitlighet och att således till hvilket folk, till hvilket stånd; till hvilket parti man må höra, hörer man till en krets, der flertalet äro ömkansvärda menniskor, men att det likväl är tillräckligen sörjdt för att de sammanhållande band som behöfvas, icke skola hvarken saknas eller brista sönder. Att göra hvad man vet vara rätt, skall visserligen i ingen tid sakna motstånd men ej heller sakna sin glädje och sin ära, och att svika hvad man vet vara rätt, skall visserligen icke heller någonsin upphöra att vara skemligt och olycksbringande. Talaren hade vid förra riksdagen icke kunnat biträda dåvarande konstitutionsutskotts öfvertygelse att det af utskott:t förordade förslaget var, såsom detta förord förutsatte, högst nödigt eller nyttigt och möjligt att verkställan. I denna tvekan om riktigheten af utskottets omdöme hade han sedermera blifvit alltmera befåstad. Dat bade icke erfordrats den ringaste öfverlägsenhet i statsmannablick för att kunna inse att ifrågavarande förslag hvarken skulle vinna riksståndens eler folkets sympatier. Denna mening lärer delas st ganska många, och em eller annan har också tyckts benägen att häraf låta förleda sig till den misstankan att det icke var regeriogens föreställning att förslaget skulle gå igenom. En sådan misstanke är änvu hårdare än en tvekan om statsmanna-öfverlägsenheten. Tal. var fullt förvisssd att flere af regetingens ledamöter ansigo sitt förslag, I den stund det framlades, både för ett i sig ganska godt arbete och tillika af sikens nödvändighet så understödt, stt det skulle bli antaget. En del af regeringspersonalen kände tal. icke ens till utseendet och kunde således icke tala om dem; men då hela konseljen bildade sig just för denna fråga och dermed uppträdde såsom en man, vore ett så förnärmande misstroende utan tvifvel den största orättvisa emot personer som visst icke sitta på roso, om än tabufetterna äro broderade. Tvertom var det den stora förtjensten af regeringens tillgörande, att hon trodde sig på fullt allvar dermed hafva löst den gordiska kanten. I en fråga sådan som denna — yttrade hr Thomander — kan det möjligen vara tillräckligt att man säger sitt nej till hvad som -bjudes, helst när man, såsom jag, har varit så olycklig att ha nödgats säga nej till alla de tre rätter, hvilka de serskilda konstitutionsutskotten såsom välvilliga köksmästare hittills framsatt på bordet; det är en ovägerlig pligt att ge tydligen tillkänna, icke så mycket hvad man kunde vilja välja bland alla möjliga verldssystemer, utan hvad man anser möjligen kunna med husets tillgångar bekommas. Öfverst på listan s:år klassvalsprincipen. Det til betviflas om ibland alla de kloka och insigtfulla män, som ba med representationsfrågan att skaffe, det finnes en enda, som icke vet att ett klässvalsförslag i nu vedertagen mening icke har den ringaste utsigt att gå igenom. Men hvad säkerligen en stor del af dem vet, är att klassvalsprincipen låter sig förträffligt väl sammanpara med personlighetsprincipen, med sjelfva den nakna personlighetsprincipen, scm man kallar den. Den produkt, som derigenom uppkommer, är icke på långt när så kärkommen för ddm, som hos o:s ha kämpat för klassvalsprincipen såsom den enda tillfyllestgörande. När arbetsklassen begynner säga: klassvalsprincipen är den rätte, alla intressen bli derigenom representerade, de böra representeras efter sin vigt för samhället; så fibna de villiga äron på våra Konstitationsutskotts högra sida. Men då de tillärga: Intressenas vigt måste bestämmas icke efter abstraktioner, icke efter de döda tingen, utan efter anvalet af de personer de röra; alltså bör arbetsklassen ha de flesta rösterna icom representationen :då skulle jag näppeligen förmoda, att ens den venstra sidan vill ligga örat riktigt till. Dernäst komma vi till förmögenhetsprincipen. Förmögenhetsprincipen har många former: den kan återkomma i en annan gestalt än den som 1 dsg besvärjes borw, den kan se helt menskligare och förståndigare ut än 1 den svenska drägten, hvilken annorttädes icke har sin motsyarigbet. Det kan icke nekas, att en viss grad af förmögenhet i Idekliga fall ger ett slags borgen lör ett slags sjelfständighet, i andra för ett slags konservatism. Skall man förskansa sig bakom en census, så kan det väl icke nekas att t. ex. den som eger en 100,000 rdr, om han icke har för många barn eller ett alltför dålikt rykte, ju kan vara sjelfständig. Men man måste väl aldrig inbilla sig, att den som har 800 rdrs inkomst eller som stär skrifven för ett eller ett par till sitt fulla värde intecknade hemman, är sjelfständig eller ger någon rimlig borgen för sin bildning på grund af ett sådant slags förmögenhet. Man måtte välaldrig inbilla sig att t. ex. de lagstiftare som framkallade reformbillen ansågo dem de insläppte till valrätt, vara genom sin förmögenhet i stånd att lemna staten en sådan borgen. Man ansåg den dittills varande census och valrättsfördelningen utgöra ett binder för regeringen att kunna få visshet om det förståndiga flertalets mening; och derföre borttog man eller rättare flyttade man råmärket. Förmögenhetsprineipen kan äfven sättas i förbindelse med klassvalsprincipen eller såndsprincipen. I sistnämde händelse skulle bondeståndet få de flesta rösterna, tyl detta stånd är det rikaste; men hela svenska presterskapet tillsammantaget har icke mera förmögenhet än att en eller annan af de rikaste i landet en-! sam öfverträffar hela presterskapet. I en stat, derl! sedan vår sista riksdag en cbarta har varit voteradi ochblifvit återtegpn, en-ännan har blifvit oktroje-t rad och återtagen, och der det vankats många sköna trohetseder och försäkringar å ömse sidor, der har man fått sig icke längesedan ännu en tredje oktrojerad charta, med hyilken man experimenterar som bäst i desia dagarna. Ministerens egna kandidater ha blifvit valda till största delen, och den sålunda tillkomna representationen är nu färdig att upphäfva sig mot sitt upphof: så liten säkerhet ha de konservative, såsom de också visar uti en förmögenhetspriccip, äfven då när den på sitt sätt efterbildas efcer den gamla romerska demokratisn, den 1, kb. servianske statsförfattningen. Ena förmögenhetsrepresentatioa kan u:veckla sig till ett prestlotteri: man vet adrig hvert det bär åstad med henne. Detta bevisar sig ju på ett ganska eget sätt sjelfva den servianska författningens historia: den sne säger, såsom Niebuhr, att den var till förmån is neteioiarna dan andra såsom Poter att don