Aftonbladet – 18 december 1850, sida 2

etter Nyllken ytterligare tre ta:are natva anmält sig. Ännu kl. 5 var icke diskussionen slutad, man vo-.ering väntades på aftonen. Presteståndet. Professor Lindgren började med förklaringen af det djupa obehag han kände öfver att nödgas förkasta ett förslag som framträdt under den ena stats maktens garantier; ban skulle ansett som den glalaste stund i sitt lif den, då han kunnat bifalla det. Han vore ej i stånd att förlika sig med förslagets örbatliga måttstock på representantvärdet, förmögenheten; dock hade han gerna hemburit reformsaken ,ffret af sin egen öfvertygelse, om det varit att hopoas, att den ifrågavarande förändringen skulle medföra lugn och belåtenhet i landet; men han fruktade utt det nya representationssättet skulle framkalla ett vida större missnöje än det nuvarande. Förslaget har ej heller några sanna vänner; dess skenbara försvarare antaga det icke för dess egen skull, och len press, som kallar sig den-liberala, hade på de sista tiderna varit nog naiv, att framlägga sitt och sina partisaners klander af detsamma. Talaren visste att han med sina antecedentia och för sitt motstånd nu löpte fara att bli räknad till de stockkonservativa; men lugnade sig i hoppet om något tillfälle framdeles, att ådagalägga sina frisinnade tänkesätt. Biskop Holmström erinrade derom, att då ban 1848 medgaf att förslaget skulle bli hvilande, var det, såsom han sagt både i konstitutionsutskottet och i ståndet, blott ett offer åt dåvarande tidsförbållanden. Förslaget vore icke in praxi antegligt. Man borde vara tacksam för det det på sin tid bidragit till sinnenas lugnande, men icze drifva det vidare, då sjelfva dess publicistiska förespråkare förespegla att de icke skulle stanna dervid; det skulle, så var hr biskopens tanka, leda till monarkismens omstörtning och införande af ett regeringssätt på den bredaste demokratiska basis., -Eo representationpsreform grundad på en utvidgad klassvalsprincip vore den snda för vårt land passande och antaglige. Hofpredikanten Tegner uppträdde mot förslaget, förnämligast som -målsman för allmogen i hans ort; 200 röstberättigade bönder på 120 mantal skulle anse örslagets antagande som en olycka. Missnöjet med den puvarande representationen vore införskrifvet. Ståndsinrättningens historiska grund och vördnadsvärda ålder åberopades — dessutom bade den erfaenheten för sig; hvaremot de samfällda valen vore aya och oförsökta, vore en importartikel, som icke på alla utförselorter stod så särdeles i pris. Talaren ansåg dock vissa brister i vår närvarande representation böra afhjelpas. Prosten Forssell åberopade sitt yttrande vid förra riksdagen angående klassvalsprincipens företräde framför de samfällda valens, som, der den blifvit försökt, visat sig icke gifva anledning till belåtenhet; önskade tills vidare en jemkning, i det nuvarande representationssättets brister. Det hvilande förslasets tillkomst endast af eftergift för: den sllmänns opinionens påtryckning vore ett skäl mot dess an-agande. Prousten Ljungdahl, som varit medlem af förra riksdagens konstitutionsutskott, hade reserverat sig emot det till ständerna öfverlemnade förslaget. Det söker förlika två stridiga principer, hvilket icke kan ske utan genom uppoffring å ömse sidor af sanninsen och det rätta. Också har förslaget varit otillfredsställande för alla: politiska fraktioner; sjelfva lidningarna ba ej godkänt det för dess egen skull, utan blott såsom en förberedelse till något bättre. Man hade sägt allt möjligt ondt om riksstånden; man hade icke nog kunnat framhålla den obestridiga sanningen om tyngden af vårt riksdsgsmaschineri; men Sverige hade under de 40 åren af sitt nuvarande statsskick varit det lyckligaste land på orden. Det var ett. För det andra skulle genom len föreslagna förändringen den starka konungamakt, om göres oss behof, öfvergå till en annan makt. För det tredje lemnade förslaget inga garantier för le privilegier som blifvit de nuvarande stånden medsifnayoek ingen garanti mot vådliga missbruk af rälrätten. För det fjerdere--Talaren slöt med önkan att frågan som sagts ej kunna TeWa målte få n lösning förenlig med fäderneslandets sannå väl. Doktor Stenhammar ansåg sina tänkesätt Vara ner än tillräckligt kända, också hade man nu skickat honom hit, ej försatt orda, men för att rösta. Herr doktorn begagnade dock tilllfället att framcomma med ett ytterligare anförande i ämnet utom lem han åberopade från ett par föregående riksdajar. Allmänna: valprincipen kunde efter hans tanke cke förlika sig med samhällets förnuftiga begrepp. Den lemnade ingen garanti för upprättbällandet af amhällets grundval, en lagbunden men stark koungamakt. Demagogien och fiendskapen mot kyran vore köttsliga syskon, etc. Prosten Lundblad förde åtskilliga samhällsteoretika fantasier till torgs och lade synnerlig vigt uppå yresternas Qvarstående i representationen; de beböfles der, mente han, för att med sin såkkännedom ,ekämpa de förvillande läror, som skulle få fritt pel om kyrkolag stiftades utan samråd med presterkapet. Man har beskylit presterskapet att ha tillvakahållit upplysningen, yttrade han till slut; om så ir, blir det ej bättre om man för att få hämd på ;resterskapet uppoffrar församlingen. Prosten Melander Jjemförde statskroppen med nenniskokroppen, begagnade grekiska termer och atinska sentenser, upprepade hvad som förnt blifvit sagdt om den nationella och historiska grunden ör vår nuvarande representatton — och var emot örslaget. Doktor Gumelius betraktade frågan icke från yvpunkten af individernas anspråk men samhällets, ;enom hvars lycka äfven den enskildes befrämjas. Det nuvarande representationssättets bristfällighet insåg han icke ligga i de orepresenterades saknad af ättighet till deltagande i representationen, utan il ledas saknad ar alla de kunsköper och den erfaenhet, hvårmed de uteslutna kunde rikta den. Taaren erinrade också om det gamla rikedgtmacbijeriets olämplighet. I afseende på den vigt, som i det nya försleget! blifvit lagd på förmögenheten, yttrade han att denna j kunds anhatän medelbart göre sitt inflytande gällande sen medförde den iördelen att hind a öfverilade belut; af hvilkss följder förmögenhaten mestadels dratades. Klsssvalsprincipen, rationellt getemförd, kulle visserligen vatit den allrabäste, man skulle i id ha gifrit efier för dem; men nu hade ankan cm arafällda val så långt framskridit, att någon återårg icke vore att hoppas. Tal. gaf sia röst förl Srsleget, för att ej blott med ocd, men äfven medl ernipg ådogolögga sin önskan om en reform. Daktor Praman en af förra rikedapenas rasarvanm. ).