Aftonbladet – 18 december 1850, sida 1

könna-åst:dkommna; men de skola måhända icke försmå Aftonbladets bemödanden till bistånd härvid, hvilket vi också anse för en pligt att lemna, utan afseende på deras ohemula och skamlösa anfall för det vi icke velat dassa helt och hålet efter deras pipa, utan handlat efter eget öfvervägande, grundadt på en icke så kort publicistisk erfarenhet. Att Götheborgs Handelstidning skall blifva en bland dem, som sålunda återkomma till sans, ir måhända icke att vänta; men deröfver få vi också trösta oss, så mycket hellre, som vi ingalunda kunne instämma med de lyckligtvis få kortsynta och likväl. visionära fantaster, hos hvilka tänkan på en revolution spökar i bakgrunden. Det är väl icke sagdt, att detta är förhållandet med kollegerna i Handelstidningen, men åtminstone måste man medgifva att deras politik emellanåt synes sväfva bra mycket i de obestämda rymderna, och det vore verkligen intressänt att se huru långt de skulle komma med ledningen af sina inspirationer om de finge hållas. Om hr. Sandwall och hans medarbetare, den som nedskrifvit anfallet mot Aftonbladet, hade så mycken besinning, att de kunde gifva sig tålamod att mönstra det liberala partiets personal, och se efter, hvilka bland de bepröfvade vännerna af det svenska folkets frihet och utveckling inom alla stånden stått på samma linea med Aftonbladet i afseende på det praktiska tillgörandet med förslaget, och hvilka deremot förenat sig med Adelns och Presteståndets majoriteter om dess förkastande, så kunde de kanske lugna sig, och de anfallande skulle då kanske visa mera aktning för vårt handlingssätt, än nu skett. Vi vilja slutligen till yrkesbrödernes i Götheborg eftersinnande berätta en anekdot om ett samtal, som härom dagen föreföll mellan en viss extra radikal publicist här i Stockholm och en annan person, och hvilka voro af motsatt tanka om representationsförslaget. Den som var mot förslaget . medgaf, att det kan dröja länge innan något annat fås, när det faller. Då nu den audre föreställde honom, att mycket annat torde gå tillbaka och utvecklingen uppehållas genom reaktionens seger i detta ämne, och frågade, om det ej då vore bättre att få någonting att fästa sig vid, svarade den förstnämnde, att det vore bättre ett alltihop gick åt helvete först, så skulle vi nog jå det sbältre sedan. (Händelsen är ordagrannt historisk.) De; som dela denna åsigt, skulle, med anledning af det fällda uttrycket, måhända icke olämpligt kunna kallas åt-helvete-partiet. Månne yrkesbröderna i Göthehorg äfven tillhöra detta parti? : Men det finnes en annan omständighet, som är ännu väsendtligare att anmärka, och som Handelstidningen med litet mindre blindhet eller litet mera ärlig vilja icke bade kunnat förbise: är att den ställning Aftonb!adet på den sådnare tiden tagit irepresentationsfrågan, jemväl var nära nog en nödvändighet för att få bringa i dagen vissa förhållanden, dem man eljest utan tvifvel hade sökt maskera. Det bör nemligen icke förgätas, att då Aftonbladet ansåg sig böra biträda förslaget, hafva vi, lika litåt som någon arenan med minsta klarsynthet, gjort oss någon illusion derom, att detsamma skulle blifva af-alla fyra stånden antaget, särdeles icke när den s.k. neutraliteten gjörde sig märkbar från regeringens sida; då en hvar kunde begripa, att endast ett tillännagifvande från konungen af en varm önskan om reformens framgång hade kunnat möjligen verka till motståndets urdanrödjande. Men lika saneblikt är det å andra sidan, att ingenting hade varit körkomnare för dem, som i hemlighet öhskat förslagets fall, men offentligen velat hålla god min för detsamma, än om de, efter förslagets förkastande, hade kunnat. två sina egna händer och kasta skulden för reformens misslyckande på Aftonbladet, under förebäs rånde, att reformen nog hade gått igenom ifall ieke Aftonbladet hade bearbetat tänkesätfen i en motsatt riktning. Hvilken lisa hade det icke varit, alt i sådant fall få gjuta alla den låtsade vredens skålar öfver Aftonbladet; att predika om huru påtagligt det syntes, att vi icke ville hafva någon förbättring när den erbjöds, utan blott underhålla oro i sinnena för att dermed-fiska prenumeranter, m. m. Man behöfver, för att genomskåda denna taktik till full klarhet, blott observera den ytterliga bitterhet, hvarmed Morgonbladet och Fotkets Röst, som för tillfället, båda tyckas hafva tagit tjenst ireaktionens ärender, nu angripa Aftonbladet för dess åsigter i frågan. Dessa båda blads såväl redaktioner som patroner hafva nemligen lika väl som vi kännt, att förslaget skulle blifva förkastadt. De hafva lika med hela publiken kunnat se, att Aftonbladet äfven nu, då det voterat för. bifall, ingalunda varit någon beundrare af förslaget ; det fanns således icke den rihgaste anledning för dem i sak, att anfalla Aftonbladet just nu, då de väl visste att sakens slutliga ställning vid voteringen icke komre att förändras af hvad vi yttrade. Men för reaktionen och dem som löpa dess ärerden måste det naturligtvis vara förargligt i högsta grad, att Aftonbladet genom sin åtgärd afskurit dem reträtten; och det enda, som under Idessa förbållandeå återstår reaktionärerne, är att söka inbilla en och annan lättrosen, att det är Aftonbladet som svikit genom bifall till förslaget; hvaremot de, välförstäendes, äro idel ömhet för folkets och individens rätt. Och uti detta skrik gör nu Handelstidningen på sitt sätt chorus, utan att begripa något af dess verkliga mening! j —Ä tt Zz — Uti Skånska Telegrafen läses följande märkliga yttrande, som vi meddela utan kommentarier tills vidare. Måhända komma vissa motsvarigheter till. hvad der anmärkes, icke beller att saknas härstädes: d Uader det att de skånska tidningarne i allmä hetin politics iakttega en jemn hållning, utan extravaganser åtonågona ytterlighet, hvarkem år högra ,jellor venstra sidan, är det märkbart att se buru , Snällposten, som med sina konservativa tendenser likväl sffekterat en viss politisk ärlighet, ru med hvarje nummer mer och mer utvecklar sitt rätta Isköplynne, och, hvad riksdagssffårerna angår. rangerar sig på samma linea med några af hufvudstaI dens mest försktade tidningsblad. Representanter, tillhörande den liberela och progressiva sidan inom de begge oprivilegierade stånden, serdeles borgareståndet, behandlas af Snällposten och dess Stockbolmskorrespondent alldeles lika som i MorgonblaFR FC MET VOR MAREN JEN DU TS IRAPSSUER TRE IT MED. ONE T PSP 1 ae