Aftonbladet – 18 december 1850, sida 1

—— 0 Er VR EEE TARAS ning för någon af de kungliga personerna. På nå. sot ännu outredt sålt hade krutet fattat eld, hvars! n explosion skedde, som utslog den ena å: stora ängelset till liggande väggen å byggnaden, rubbade aket, slungade den nära stående posikuren i luften ch posten vid densamma flera alnar utåt gården. 1itan att denne dock fick någon vidare skade. Be älbafvaren för stadsvakten, fanjunkaren Fagerdabl, rar deremot ej lika lycklig; sysselsatt med något iandsrbete och sittande på tröskeln till den öppen tående dörren, slungades han ut på går:en blend tenar och grus af den kullslagna väggen. På hans emmerrop tillskyndanda personer fanno honom bland tenarne och gruset på ett rysligt sätt sönderkrossed ch oförraögen att tala eller närmare redogöra för örloppet, i hvilket plågfulla tillstånd han förblef tili ll. 2 på natten till fredagen, då han, oaktadt :anjänd läkarovård och alla bemödanden, genom dölen skiljdes ifrån lifvet och sina plågor. Fanjunka en Fagerdahl var en ännu ung man, och efterlemsr en åldrig moder, bustru, ett barn och flera 8ykon, hvilka i honom .begråta en god: son, en tilluifven make, en öm fader och en huld broder. Måtta lien Allgode skänka dessa sörjande tröst i derasstora edrö:velse och hugsvala daras: blödande bjertan b —— — Såsom det var i sin ordning, har, det va it högvördige Presteståndet som vid den hög idliga begrafningsceremonien sistlidne gårdag sästat de första skoflarna mull öfver det kungiga representationsförslaget. Frågan afgjordes ler i går eftermiddag genom votering klockan ett qvart till sex med 56 förkastande röster mot 14 bifallande. Vi vågade i går icke uppehålla tidningens: utdelning genom tryckningens brytande för att meddela denna nyhet. Huru mycket som än kan blifva att åhörs vid. diskussionerna inom de öfriga stånden, så ir dock -den stora frågan för denna gånger härmed definitift afgjord, genom afslag i et stånd, och det: återstår för nationenatt besynna samma arbete å nyo, dock utan tvifve med åtskilliga väsendtliga förändringar. Vi imna för tillfället icke inlåta oss på frågan huru detta må kunna ske förenligast med dei allmänna bästa. Deremot kan det vara inressant att genast taga vara på ett par punkter, hvilka framställa sfg såsom karakteristiska under debatterna på Riddarhuset och i Presteståndet. . Främst häribland kan man ej und: så att anmärka den roll som konungens rådsifvare spelade. De måste naturligtvis fram. för att säga sin tanka, men man kunde nästar icke ännat än intagas af medlidande vid åhörandet af den anspråkslösa och blygsamma ton hvarmed detta skedde, när den jemföres med det mo!satta partiets nästan imperatoriska språk, under visshet om segern. Endast hr statsråde Gripenstedt rörde litet på Riddarhusets sköllar, Hvad herrar landshöfdingarna och regementseheferna beträffar, så Järer det stått pi dagordern, eller ansetts tillhöra decorum, att de icke kunde yttra sig emot regeringens förslag hvaremot naturiigtvis ingenting hindrar dem utt votera enligt sin öfvertygelsen. Den andra punkten som bör anmärkas, är att de förste talarne som sålunda gålvo initiativet till oppositionen mot förslaget, nästan samtlige voro ibland. de starkast stockkonservative inom huset, såsom grefve Horc, baron Nils Palmstjerna och hr Nils Tersmeden, samt! den . konservatift doktrinäre grefve Henning Hamilton: För de trenne förstuämnde var det icke ens fråga !om en granskning af förslaget: detaljer och att ådagalägga dess bristeri denn: egenskap. . Hufvudsaken för dem gick ut på det stereotypa försvaret för ståndsprincipen vw monarkisk synpunkt. Härvid inträffade och naturligtvis hvad man kunde vänta på kanskt endast detta ställe, (vi bedje om ursäkt:-det: samma inträffade äfven i Presteståndet) ati man i de långa skrift! ga afhandlingarna fick höra uppdukas samma uttröskade gengångare läror i statsrälten, som på sin tid sattesisvant al en Adam Heinr. Mäller;en Haller, en Gansm. fl till den heliga: alliansens och restaurationen: tjenst efter Napoleons fall, angående stånds principens thbeoretiska rättsenlighet. Dessa lä ror äro inom vetenskapen likasom i praktikei i andra länder längesedan vederlagda, och kunn: på något annat ställe än här icke mer komm: till Jif, om också någon reaktionär Upsala: professor söker uppfriska dem. Men på Rid darhuset och i Presteståndet finnes en he mängd yngre och äldre ledamöter, för hvilk: deklamätionerna i denna anda ännu hafva ny betens behag, i förening med klassintresset sympati, och som. derföre ropade. sitt bravo Vi spara till ett annat tillfälle, då verba for malia kunna citeras efter protokollets justering alt få framhålla det sätt på hvilket de kon stitutionella inrättningarnas historia lästes oc! kommenterades af desse ledamöter. Emedlertid umgås desse herrar, jemte de: segrande minoritet som de tillhöra inom fol ket, nu tydligt nog med den tankan, att gen gångarelärorna skola genom deras afhandlinga å nyo få något fotfäste idet allminna. Frukt lösa inbillning! De hafva dermed endast gif vit ett vitsörd om den ståndpunkt af politisk insigter och -statsmannaklokhet, hvarpi d sjelfve befinna sig. 0 Ett fenomen, som kanske icke än värhol dh hållet utan sin Märkvärdigbet i afseend på tidningspressens ställningar och förhåller den, oehsom vi någon tid i tysthet observer: utan att vilja yttra något derom, dförrä det hunne närmare utveckla sig, är att Gö theborgs Handels och Sjöfartstidning länge ba 2! SR RNE RE RARE I SE PER Ah PES BE Ty BS fr te FT ES