Aftonbladet – 16 december 1850, sida 1

wohålla om tillsättandet af en kommitt af 49 ledanöter, hvilka ekulle utses af krigsministern och vilka skulle sfgifva betsnkande om hvad som vore tt göra till försvarsverkeis förbättrande. Hr Ekenteen ansåg det lika omöjligt att statsutskottet kunde Ittra sig om hr-Stiernsvärds motion, som för Ridd. ch Adeln att skrifva en ny evangeliibok. Biand de flera vigtiga motioner, hvilka i detta Henum väcktes, må särskildt nämnas grefve af Uggas om inrättandet af s. k. länsnämnder, för att iandlägga länets ekonomi:ka angelägenheter, såsom attigvård c. Dånna motion väckte liflig sensation ich framkallade opposition ef friherre Jacob Cedertrom, srefve Löwenhjelm, grefve Frölich och grefve Horn, hvilka alla åberopadesin landshöfdingeerfaenhet. Frihirre Cederström, Jacob, uppgaf till ich med, att tillräckliga arbetsti!lfällen finnas för de attiga, hvilket dock framkallade en varm protest ef in ung talare, hvilkens namn ref. icke hörde. Hr Liljenstolpe, A. F., motionerade inrättandet MS sockenbibliotheker, bert Arvid Ribbing ivrätandet öf ett Ecklesiastik-kollegium, med tilsyn ifver skolor och presterskep, tch hr af Dalström om inrättendet i Wisby af ett filialkontor af riksbanken för låneoch kreditivrörelse, med en projek.ered fond af 600,000 rår bko. . — För Presteståndets plenum sistl. lördeg få v härmed närmare redogöra. Hat Till en början förekom prosten Melens motion om uppskof med representationsfrågan till nästa riksdeg. Lektor Wallman öppnade diskussionen med ett anförande, afstyrkeandse remiss, och hvari motionen kalades formvidrig. Detta fann doktor Säve nästen för starkt att kunna stiliatigande förbigåe, och visade huruledes, genom det behandlingssätt uppskofsfrågan från början rönt, formvidrigheten fölle, icke motionären men det högvördiga ståndet. till last. Redan vid första bordläggningen af Konstitutionsgiskottets memorial. begärdes uppskof, men då had2 svarats att det vore för bittida att tala derom; vid andra bordläggningen bestämdes dagen ör afgörandet, osktadt den då afgifna motionen: Detta beslut vore dock ett faktum, som tillintetgjorde verkan af motionen, mente doktor Reuterdahl; han hade annars hört till dem som frott att ett uppskof skulle kunna vinnas under -bordläggningstiden. Biskop Beurlin höll sig också till det faktiske och erinrade, att då ståndet skulle fatta beslutet om afgörandet3 stund, hade i både nejoch japropositionen legat den tanka, att ståndet afslog det uppskof till nästa riksdag, som motionen äsyftat. Liksom den öregående talaren afstyrkte hr biskopen remiss, baf akiniog för den värde motionären. Doktor Thomander gladde sig att denna gårgen finna bhögv. ståndet så hågedt att iakttaga föreskriften i 2 mon. 49 .S Riksäsgsordningen. I skatteförenklingsifrågan sid förra riksdagen fattade ståndet också vid andra bordläggningen beslut att det ärendet skulle företagas till afgörande en bestämd dag; men när den dagen kom, beslöts det att frågan skulle uppskjutas till en annan dag, Deraf synes, att högvördiga ståndet kan tyda grundlagen så, attej företaga till afgörande är. detsamma som företaga till afgörande; hvad ståndet kunde i Juli 4848 kan det också i December 4850. Och ehuru talaren tog för gilvet, ati han egde den sällsynta lyckan att i hufvudsaken befiona sig i den stora majoriteten, hade denna lycka icke gjort honom så svindlande, att han derför vVelat motsätta sig det uppskof nägon sagt sig behöfva; således hade: ban röstat derför. Biskop Holmström enmirkte, att det vore någon skillnad mellan derna sak och den af dr Thomander omtalade; behandlingen af den egde således ej-tillämplighet här. Lektor Wallman erinrade derom, att grundlagarnes gällande kraft ej upphör derföre att den någon gång örbises. Doktor Sandberg ansåg ett remiss af mosionen icke grundlogsenligt kunde vägras; men prosten Meldn, som förut bevekligen hemställt att högvördiga ständet måtte unna hans motion att komma till utskott, ville mot slutet af debatten icke ens begära voterisg derom. Prosten Qviding hade ett skriftligt anförande, hvari motionären apostroferades för det han inblandat konungens person i debatten. Den parlamentariska takten fordrade undseende för majestätet; som representant hade man ingen skyldighet att göra efssende på konungens tänkesätt — ingen annan att hälla sig till än de konstitutionellt ausvarige ministrarne, o.s.v. För professor Agardh voro skälen för siåndets förfarande i närvarande fråga pför höga och ofattliga,. Erkebiskopen yttrede, att det vore om ej erfaldigt, dock bra omyndigt af ett riksstånd, att framställa till utskott frågan när ett ärende skulle agörae; genom bifall till dylika förslag som det förevarsnde skulle den ena. skilde representanten hos oss få ett mera oinskränkt veto än sjelfva konungamaskten. i vårt grannrike eger. Hens högvördighet hemsiällde, att den bincendiära frågan måtte få förfalla; hvilket också blef ståindets beslut. Derefter föredrogs prosten Wallins motion angående folkskolelärareseminarier. Doktor Säve protesteråda emot de deri förekommande hårda .omdömena öfver seminarierna och de från dem utgångna lärar e, och anmärkte att mycket beror på den yttre uppsigten, så att klandret återfölle med procent på presterskapat som icke gjort hvad det bordt för ait understödja dessa institutioner och lärare i deras svåra pligter. Doktor Gumaelius invände att yrkandet om en reduktion af seminarierna vore alldeles för tidigt och bemötte på ett sarkastiskt sätt förslaget att hvarje sökande till en skollärareplais skulle läsa en termin på prof; man tänke sig 18—980 sådena kandidater, som skulle komma från alla landsändar och profläsa, hvar sin termin! Biskop JHHallström ywuwrade sig i många afseenden dela den förre talarens. tacka, att frågan om en indragning för tidigt blifvit väckt; han fritog stiftsstyrelsen på Gottland för bristende tillsyn öfver seminarierna der. Motionären sade sig icke ha kunsat ana att bans motion hade så ömtåliga sidor; hans mening hade ej varit att kasta någon skugga på de puvarande seminarierna, ehuru der och hvar skuggsidor kurde finnas. Men i enledning af referentens uppfattning af hans yttrande, som skulle han i aeledning af de framställda anmärkningarna ha varit färdig att låta bela förslaget falla strax, bar herr prosten i ett till red. insändt beriktigande förklerat att han bvarken tönkt eller yttrat någon afsigt att återtega sin motion och catt inga anmärkningar gifvits, som dertill föranledan. De voro dock så mnärgångna, att prosten Lundblad fenn sig uppmanad sill den erinran att motionen icke kunde undertryckas,, — Liksom biskop Hallström för Wisby stift uppträdde ledamöter från åtskilliga andra, för att urskulda deras seminarier och Färare. Doktor Thomander yttrade att om något klossvalsförslag med afseende på skollärarne isom Lunds stift komme alt uppgöras, -ekulle de kunna inde!ss i två klasser: goda och dåliga; men hvad orsaken vore dertill, det visste han icke. I vissa delar understöddes motionen af prosten Setterblad cch doktor Stenhammar, ech blef vederbörligen remitterad. — Borgareslåndets plenum i Jördags. hverför vi då ej hunoo redogöra, erbjöd fera intressanta anföranden. Sedan hr Schwan, i anledving af hr Hörnsteins förut afgifna upplysningar om riksbanken antydt att ordbingen för densemma ej måtte vera sä:deles godt och att lånediskontens fordringar måste vara mindre säkra, enär det kunnet inträffa, att då bapkostyrelsen beslutat minskning af bankodiskontens i Götheborg lånerörelse med 40 procent eiler 200.000 riksdaler under 350 veckor och derom gifvit lordres, direktionen i Götheborg, innan den hunnit då älften daraf tillkännagaf att under loppet Ta TY Veckor logsökningarne blifvit tå talrika, att diskonten måst inställa vidare indragning, När så lär förhållandet uti en större handelsstad med ej betvdlivarge summor än iffåivavarinda hada man Att