Aftonbladet – 16 december 1850, sida 1

tidderrkapets och Adelns plenum den 14 Dec. Sedan hr landtimsrskalken uppläst en skriftligt ;rfattad förklaring angående hans åtgöranden i pleum den 441 dennes, i fråga om friherro Tersmedens 1otion, semt derefter framställt fråga om ståndet umera ville besluta någon annan åtgärd än att igga dennoa motion till hanvdlingarne, yttrade sig rst grefve Henning Hamilton i den meningen, att en i slutet af motionen uttryckta begäran om reviss icke kunde afslås, men då frågan redin vore sjelfva verket afgjord, så hemsällde talaren till rotionären om icke han skulle vilja afstå från detts rkande och medgifra motionens läggande il handngarne. — Friherre Jabob Cederström instämde ned grefve Håmilton deruti, att frågan måste anses fsjord, men på det sätt, att den blifvit grundlagsnligt afgjord derigerom, att den i kontrapropositicen blifvit framställd. — Hr Dalman förklarsde, tt han ansåg friherre Tersmedens motion fllintetjord och förqväfd genom det behamdlingssätt landtrarskalken gifvit frågan, och trodde derföre, att för vinoriteten icke återstod något annat än attinlägga en kraftigaste protest mot landtmarskalkens åtgärar, hvilket också hr Dalman nu gjorde. — Hr Ceerschöld, B. T., förklarade sig aldrig hafva tillbört ch aldrig vilja tillhöra något parti, utan förhvarje lfälle handia endast efter hvai han ansåg vara itt. I förra plenum hade majoriteten gått tillväga å et sätt, som talaren tecknade med :skärps. Han rodde att den seger man vunnit varit sådan, att nan med skäl kan utropa: ännu en sådan och vi ro förloradev; ty att majoriteten segrår genom rundlagarnes kränkning måste gifva minoriteten en ÅA stor moralisk öfvervigt, att dess kraft aldrigkunde eräknas, och han påminde, att msjoriteten kanske n vacker dag kunde få röna af den nuvaragde mioriteten samma behandling som den, hvarpå i sista lenum gifvits exempel. Han hade intet emot en rotest, men önskeds att friherre Tersmeden måtte tertega sin motion. — Friherre Raab, A., ansåg sndimarskalkens sätt att leda frågan hafva förnätnat minoritetens rätt, och fann för sin del, att se an majoriteten tagit frågan om hand, så får den ckså deröfver besluta som den för godt finner. I enna äsigt förenade sig motionären fril. Tersmeen. — Grefve Anckarsvärd protesterade och reerverade sig mot det i onsdagsp!enum fattade beslut ch ledningen af frågan: — Friherre C. O. Palmtjerna försökte försvara landimarskalken, slut!igen förklarsde landtmarska!ken, att då grefve familton först förordat motionens läggande tillhandngarne, och friherre Rssb sdan öfverlemnat å: najoriteten att besluta om motionen, semt friharre ersmeden instämt med friherre Raeb, så tillfrågade an nu ståndet om frib. Tarsmedens motion borde izgas till handlingarne, hvartill svarsdes ja. Dereiter begärds friherre Tersmeden ordet och ttrade, att sedaa han: motion nu vore vederbörlien begrafven, så ville han blo!t anföra följande: Under då politiska strider, som dela tänkasätten nom konstitutionella stater, finnes intet annat fåert värn emot det ena eller andra partiets missruk af sin makt-än lager; ty respekteras icke dena, så finnes ej heller någon gräns för det mäkti aro partiets maktutöfning. Lagen är således inom ria samhällen minoritetens enda skydd. Det må ördenskull icke förvåna någon att minoriteten icke ittsinnigt borikastar detta skydd; ej heller att den rotesterar, då den anser sin rätt våldförd. Efter vin tanka har det sednaro varit händelsen vid be andliogen af den utaf mig i sista plenum väckta notioa om uppskof till nästa riksdag med definivift eslut öfver K. Maj:is på R. St:s bord bvilande förlag till representationens ombildning. Denna min notion grundade sig på ordalydelsen i 81 R. F. ista momentet, hvilket lyder: ,Om vid riksdsg, då rundlagsfrågor lagligen kunna afgöras, ytterligare ippskof föreslås, må det ej öga rum utan konunjens och alla fyra :riksståndens sammanstämmande esluto. Af detta grundlagsstadgande följer oförtydart mia rätt sti få detta förslag i grundlagsenlig rdning behandladt. Så har likväl tj skett, Utan tt nu vidare erinra derom att fastän jag från böran af sista plenum begärde af hr landtmarskslken ut få ordet strawt efter protokollsjusteriogen, hr andtmarskalken likväl inoan jag blef uppropad, relogjorde för hvad i sista talmarskonferensen blifvit fhandladt angående behandlingen af konstitutionsutskottets betänkande 24 9 och tillät frib. C. O: Palmstjerna att omedelbart derefter sig yttra, OCh varigenom en skenbar anledning erhölls att ifräm ta rummet gifva proposition på en af hr friherren jord framställning, vill jag endast fästa mig vid sruvdlagens stadgande i afseende på behandlingen a! n fråga utaf den vigtiga beskaffenbet, som den af nig väckta. ge I sådant hänseende kan det icke förbises att enl. ;4 SR. O. denna fråga ovillkorligen var en allmän fråga, emedan den både kunde och borde komma under samtlige riksståndens öfverläggning och pröfniog. Deraf följer vidare dels enligt 49 SR. O-. att då någon ledamot sådant begärt, frågan ovilkorigen skolat ligga på bordet till nästa plenum, dels enligt 44 S, att den icke kunnat till omedelbart afgörande i rikets ständers plena upptagas, utan skolat öfverlemnas till utredande af behörigt utskowt. Huru blef deremot den förevarande frågan behandlad? Den begärdes på bordet, men deråt lemnade hr L. M. ingen uppmärksambet och undv:k, oaktedt uppmaningar, från flera ledamöter att ens upplysa, buruvida den ansågs bordlagd ceiier icke. I stället upprepade herr L. Mgång efter annan, utan derföre anfördt skäl, alt mitt förslag om uppskof till nästa riksdag med beslut öfver Konungens proposition stod i oskiljaktigt sammanhang med frågan om högstberörde propositions afeörande j näste eller derpå följande plenum!! — Uppenbart läres det dock vara för en hvar, som vitt dömma eps tiskt, att då råin motion innefattade en invändning emot all slutlig pröfning vid innevarande riksdag a Kovgl. Mej:ts proposition, denna iovåindoing orvilkorligen bordt uadanrödjas och afslås innan någo förslag om bestämmande sf tid för en dylik pröfning vid denna riksdag kunda af landtmarskalken till bi fall framställas, och ännuimer innen fjalfva hufvud frågan förekom. Resultatet blef, som j alle veten, M. H. att her landtimarskalken dels föredrog hufvuäfrägen, innar något beslut var fattedt i den af mig Yäckta preli minärfråga, dels derefter och då den förra begärde: på bordet tillit hr landtmarskalken votering öfvej ett förslag, grundadt på ett af högvördige Preste ståndet en timma -förut fattadt och hr landtmarskal ten meddeladt beslut. Hr landtmarskalken och ståndats majoritet förbi sågo likväl dervid ati genom biträdande af ett så dant beslut, hvilket bestämde den kongl. propositio nens efgörande ännu i nästa vecka, min grundlegs enliga rätt att få motionen om uppskof till näst tiäsden., 4:9, harslggdu TATT ONT HS stånden pröfvad blef afskuren och min motion för denskull, tvärt mot grusdleagen, utan all slags åtgär på det mest godtyckliga sätt förqväfd. Mot ett sådant förfsrarde fianes icke någon an nan appell, än en offemtlig protest till ståndars pro tokoll; den torde åtminstone icke kunna af mejori taten förvägras. Derefier protesterade och reserverade sig följand herrar: frikerre Raab, A., frih. Hugo Hemiltoa, h Sternsvärd, under förklaring at han sfskyrenväl det, d:t må komma från hvilket hill som bast oci under hvilken form som helst; hr Mapnerskantz, h Bengt. Ridbing, frib;-Staö! von Holstein, F. W., frih Nieroth, frih. Ahl trömer, br Vult Von Steyern grefve Posse, Eric, br Aminoff, br af Geycrstam, C frih. Sprengtporten, br Ehrenheim och grefi 53 Derefter ladeg hr Casselsmotion till handlingarn: