Aftonbladet – 14 december 1850, sida 2

År re BE Rn RR En An RR RR RR RR —— mig, utan hopp, utan belöning, aldrig göra annat, aldrig tänka på annat än... Ack, min grefvinna! Jag hvarken tånkte ller gjorde någonting innan jag såg er, och au tänker jag på er Och det tillfredsssäller er? Fullkomligt. Och ni frågar er aldrig self, om...n Jag f.ågar mig ingenting. Jag ser er, ni ir skön, och jag följer er för att fortfarande å se er. Grefven och vicomten beröfva sig frivilligt denna lycka, jag njuter den således tredubbelt. Då ni promenerar ensam, följer ag er på något afstånd, men så, alt mina blickar kunna följa er, ty ni är sköp, min srefvinnal, Obegripligt !v sade jag för mig sjel. Jag sår ut för att söka kärlek och fivner trobet. Men det är blekt silfver i stället för strålande suld!, Jeg försjövk i svårmodiga drömmar och vandrade fram förbi Lichtenthal, till det illa vattenfallet, och åter tillbaka till Baden, atan att fursten närmade sig eller talade ett ord till mig. Då jag var vid trappan till mitt notell, såg jag buru han, en stor och ovig gestalt, aftorkade pannan med battistnäsduken, och utmattad tog plats på en bänk, hvarifrån han kunde observera mina fönster och porten ill hotellet. Jag igenkände ej mitt rum då jag inträdde. Det var på det elegantaste deko:eradt med bommoör och-.ett priktigt album med mitt namn uti låg på mitt skrifbord. Jag ringde fier betjenten och frågade huru dessa saker sommit dit. Han påstod att de blifvit honom emnade af en trädgårdsmästare, som yltrat att jag hade köpt dem: : Geneast derefter kom lorden. Då han ej syntes frapperad af alla de präktiga blommorna som han icke förutsett, föll jag på den tanken att dät vårett-galänteri af. honom, hvaröre jag skyndade mig att tacka honom: