Aftonbladet – 12 december 1850, sida 2

pen samt sekreteraren serskildt förklarat att enligt R. 0. annan proposition än på representationsörslegets bordläggning denna gång ej kunde med delas, — erhöll Matts Persson från Stockholms lär, som först sednare uppkommit i ståndet, ordet, och förklarade att i händels2 mo! on derom ej redan blif vit väckt, han för egen del yrkade representations frågars uppskjutande på någon tid, dels emedar grundlagsfrågor förr kunnat få hvila i månader, del: emedan det förevarande ärendets stora vigt fordrads att alla ägda fullständig kännedom derom och isyanerhet de yngre Feprosententerne, bland hvilka ce och annan möjligen ännu ej stadgat sin öfvertygelse. — Detta sednare skäl; som äfven förekommit i des Sahlströmska motionen, hade redan af Strinnluti blifvit upptaget såsom en beskyllning för okunnig ge, hvarifrån han sökte rentvå ståndsbröderne, och då det nu af Matts Persson upprepades, reste sig der ene efter den andre af de yngre medlemmarnea, förslararde att da kända det förnärmande i denna var aing, eller beskyllning, fom de kallade ett svepskä! och betygande att de litet hvar ganska väl kände rsiaget och när som helst vore beredda att beslute or votera derom, Ett undantag härifrån gjorde dock Henrik Andersson från Örebro län, hvilker under betygande af sin glädja öfver att alla så väl kände det kongl. förslåget, öppat bekände att hans tommittenter ännu ej stadgat sin öfvertygelse derom, hvarföre han för egen del och intill dess deras åsigt biifvit honom enligt löfte meddelad, instämde med dem som önskat frågans uppskjutande. Stricnlund yrkade ännu en gång att förslaget måtte gruzadisgsenligt behandlas och fann Sahlströms motion, den han en passent kallade lagstridig, kunna komma efteråt till pröfoing, till den verken den hafva kunde, ungefär så som då man stämmer efter stäm ningstidens slut. Sahlström anmärkte att påståendet om motionens olaglighet vore äf den personliga beskaffenhet att han ej kande på samma sätt besvara iet, hvarföre han endast ville uppmana den värde ståndsbrodren att något litet betänka hvad deras semensamma frid tillhörde. I ståndets pleuum i går eftermiddag lästes öljande motioner och remitterades: Till Statsutskottet: Af Arvid Arvidsson från Elfsvorgs län om statsanslag åtj Gustaf Olsson i Thonasbol i Tydie socken och Tössbo härad för missext å hela grödan år 1845; af Daniel Danielsson rån Jönköpings län om lika beskattning å äldre och ryare sågqvarner; af Per Nilsson från Skåne om iedsältning af sfgifterna till Wadstena krigsmans1uskassa för kronooch kronoskatte-tusthåll till hvad ör endra hemmäån är stadtgedt; af densamme om ndelta armåens och bitsmanshållsts nedsättning till välften; af Petter Gabrielsson från Kronobergslän, ingående närmare förklering af gällande föreskrifter afseende på den tid då befrielse från mantalspenvingar får tillgödonjutas; till Bevillningsutskotitet: af Carl Olsson från Södermanland, om förbud mot föräljning af rått bränvin; af Erik Eriksson från refleborgs län om indragning af chartor å 3, 4 och ; sk:s valör; till Lagutskottet: af Pelter Gabrielsson mm ändring i förordningen d. 929 Juli 1842, angår inde ändringssökande i konsistoriernes utslag; ar Daniel Däntielsson om befrielse för församling från kyldighet att bygga och tinderhålla kyrkoherdebotälle; till Ekonomiutskottet: af densamme om änlIring i K. förordn. den 235 Maj 1847 angående fatigvården; samt Erik Erikssons om 2 upphörande äl andsfiskalstjensterne.