Aftonbladet – 12 december 1850, sida 2

kNGSUSKaStjensterne. Bokhandels-bulletin. Flere stöå, i sitt slag uppbyggliga och roliga barnböcker, som egna sig till den stundande julhögtideas förherrligande; börja redan visa sig på bokhandelns horisont. Vanbgen uppträda de tillika med den at försköning, som kan skänkas genom kolorerade plancher, icke alltid just utmärkta för synnerligen fint arb3te, men utrustade med mycket bjerta färger, och således uppfyllande ändamålet att lysa i barnens ögon. — Bland alster izom denna genre ser man Min allrabästa värn, en liten qvart på 78 sidor, utkommen hos hr Sigfr. Fiodin. Det är en samling nya, lärorika och roande berättelser,, ämnade till belöning och upp muntran för alla goda barn, lan varsnar här ivenne täcka syskon, Oscar och Beriha, barn iill en fatiig enka, och hvilka, ute i en skog, modigt rädda ett stackars jagadt rådjur, samt slutligen genom denna händelse göra sin lycka hos ena rik grefve i trakten. Den sista berättelsen angår en rätt pikant tilldragelse om en viss herr von Abel, officer vid ett rödt busar-regemente, hvilken bade en son Ferdiaand, som rnåste gå i skolan med röd jacka, emedan hans far ej hade råd att gifva honom andra kläder än af sina egna gamla, som omgjordes. — Gossen led i början smälek för sin röda jacka, kallades Rölle, o. s. v.; men — kan man sel — vid en skolexamen utmärktes han slutligen af sjelfva den förbiresande konungen,. Denne gaf honom lo? att efter eit par år begära en ynnest af honom. Det skedde. Ferdinand fick en militär:jenst, steg i sraderna, och blef slutligen en skäggig general i röd uniform) vid samma regimente der hans far tjenat. — En annan barabok, från sarame utgifvare, bär namn afoDe snälla Små.v Den år ganska liten, och illustreras blott af 2 splanchera. Likväl ser man på den ena en mycket treflig hund, slickande en gosse i ansigtet, och på den andra en flicka, som ger sin docka, Therese, in medikamenter hvar annan imme. — Aunu en tredje, kallid Vedhuggarenp, är en ef Gust. Holting författed saga för ungdom, hvars sens moral går ut på att rang och rikedom ej äro bevis på lyckan. — Af den från äldre skolans tider bekante skalden Årv. Aug. A4fzelit hard har allmänheten bekommit ett andeligt poem i tre väkter (vigilier), besjungande Christi lidande i Gethsemane, inför Pilatus och på Golgatha. Det hela kallas ock af denna enledning Lidandets Väktern. Det skall sikert väcka många sympathier både för ämnets skull, och för den åldrige vännens, författarens. Såsom prof må meddelas den sid. 93 förekommande legenden om den heliga Veronica, som under Christi sång tili afrättsplatsen) mötte honom, och med on duk af lin och silke torkade blodsvetten ar sans panna. Den lyder så: DEN HELIGA VERONICA. (Legend.) Likt i det stormupprörda bafvets våg Bl2pd brännirgar, som segliros julie skala, Den milda Misens bild du kasiac AT bäljorga än fram och än tillbaka; Så uti svallet af den vilda hop, Bom der sig hvälfde fram med sorl och rop, Bågs blend de mörka män en qvisna svihva, Som frem till Jesu möte tycktes sträfva — Så skör, som Nordens Sol en Jani qväll Nyjes förra roa it: i sitt midnattstjäll. Hon trängs tillbeka — pu — hoa ålersyns — g. ; i Men cet är G När bj:rtat a Och öst Hörs lutad ned, I zktens led Mod get stanna, Och vecklar shöjd hacd en duk Af Orientaliskt lin med silke, mik, Och torkar blodsvett utsf Jesu panna. O, höga qvinnohbjertal uti dig cc. En ärgel himlen sändt tiil menskens stig. På qvalesa himmel, uti naitens dimma, i Som etjernor dina ömhetstårar glimma. ; Hugsveled, väckt ur djupa smärtors famn, i Fö-sonaren sin blick mot qvinnan vände, i Och från bans lippar bördes hennes namn; Den rösten djupt bon 1 sitt hjärta kände: Veronica! Du troget uppfgllt har Det uppdrag, dig en högre makt bar gifvit, I i imlens bok — i häfdernas förvar — Ditt namn Odödligheters ängel skrifvit.