Aftonbladet – 12 december 1850, sida 1

eger äfven den fördel framför åkande artilleri, alt vid dess användande mindre afseende behöfver göras på oländig mark, samt att dess serverande kan försiggå med mindre öfvadt manskap. Genom en del af fältartilleriets förändring till fotartilleri uppstår äfven en högst betydlig besparing och hvarigenom man blir i tillfälle att behöfligen öka artilleriets kanonantal ifrån 128 till 144, utan att derföre öka utgifterna. Med hänseende till den närvarande batteriindelningen på 8 kanoner, torde hvar och en som anser artilleriets bestämme!se vara någon annan än en exercisprydnad spå några af våra större mötesplatser — de enda ställen -1 som tillåta manöver med så stora batterier — samt ett förmånligt medel till passevolansvinstens stegring, äfven anse förenämde stora batterier såsom ändamålslösa. Deras bibehållande har ock få, om ens några förfäktare. AÅAsigterna äro likväl delade om batterierna böra utTI göras af 6 eller 4 kanoner. 6 kanoner, anföra som skäl, att hvarje batteri bör ega 2:ne kastpjeser. För min del bar jag dock ansett 4 kanoners batterier vara de förmånligaste, ty de äro obestridligen de rörligaste och innehålla det högsta kanonantalet, som oftast tillsammans på ett ställe kommer att uppträda. Då kastpjeser behöfvas, tror jag det vara vida hättre att detachera sådana från något endast af dylika pjeser bestående batteri, än att i allo införlifva dem med kanonbatterierna. Angående de föreslagna artilleritruppernas antal, så har det verkliga behofvet legat till grund för bestämmandet häraf. Ju I mera verkningarna af ett vapen äro beroende af det subalterna och underbefälets duglighet eller, med andra ord, ju svårare befälsrolerna äro, ju lättare äro manskapets åligganden, och tvertom i motsatt förhållande. Betraktom t. ex. kavalleriet! der har förenämde befäl i striden nära nog lika roli med manskapet, hvarföre äfven kavalleristens daning fordrar största mödan och längsta tiden; vid infanteriet börjar åter befälets roll att blifva mindre stridande och mera dirigerand-; vid artilleriet Islutligen beror vapnets verkan nära nog uteslutande på befälet, hvarföre äfven artilleristens egentliga åligganden äro mera lättlärda än manskapets vid de öfrige vapnen. Man finner häruti äfven en anledning till den gamia benämningen artillerikandtlangare. Den kavalleribildning som numera i viss män erfordras af såväl ridande som åkande artillerister, förändrar dock, hvad dem angår, ganska betydligt förenämde förhållande; men hvad den egentliga fotartilleristen och artilleriparksoldaten angå, så äro deras åligganden bestämdt lättare inlärde, än kavalleristens och infanteri-stens. Skäl torde således icke saknas för bestämmelsen att såväl fotartilleriet (oberäknaat; kuskarne) som parksoldaterne skola utgöras at beväringsmanskap. Derför är det icke sagt, att. nämnde manskap direkte från sina borgerliga! yrken skola tåga mot fienden. Förutsättningen att ett krig, synnerligast för oss, så blixt-snabbt och oväntadt inträffar, att det icke: lemnar så lång beredelsestid som erfordras för fotartilleristernes oeh parksoldaternez bildning , d. v. s. göra alla de 144 fältpjeser, som för-slaget innehåller, tjenstbara, och hvartiil i detta afseende icke en enda dag längre erfordras än hvad som nu är af nöden, för att enahanda: förhållande skall kunna inträffa. med artilleri-! i I tanka och ett ändamålsenligit ordnande af tiilgångarne; derföre bör detta icke heller, medan tid är, förbises. trupper förslaget upptager, nemligen: fullständig servis till det uppgifnaa antalet åkande bat-: terier (66 man till hvarje batteri) äfvensom kuskar till fotbatterierna, är fullkomligt öfverensstämmande med den fredsfot, som för artilleriet är af nöden. Ingeniörvapnret saknar för närvarande helt! och hållet trupp. De arbeten som åligga näm-! de vapen äro likväl af den speciella beska ffen-! het, att för deras ordentliga verkställande erfordras öfvadt manskap, åtminstor.e i så tillräckligt antal som erfordras för monitörer; ett förhållande som både blifvit ansedt, och gjort sig gällande i alla andra europ2iska armåer med undaatag al dea svenska. Af denna anledning bar en dylik behofvet motsvarande kostnaderna derför i förslaget upptagne. Detta om stående hären. Jag öfvergår nu till lsndtförsv:rets andra afdelning: krigsreserven. Den utgöres af 1:0 almlinna beväringsmanskapet; 2:o de rusthållshästar, hvilka återstå sedan den stående härens behof bifvit uppfyldt, samt 3:0 de trosshäsiar som extra-rotehållarne äro skyldige ait i krig anskaffa. Svårligen lärer någon, åtminstone militär, fian2s, som med allvar vill påstå att någon den ringaste ändamålsenlighet är förenad med beväringsmanskapets närvarande öfningar. De toif dagar, hviika en gång för alla, för hvarje beväringsyngling äro anslagne till bibringandet af hvad för honom i egenskap af soldat erfordras, äro altdeles för otillräckliga. Detsamma skulle, efter mitt förmenande, äfven biifva fallet, om öfningstiden blefve utsträckt till hvad som blifvit ifrågaställdt eiier till trettioen dagar på en gång, så framt förnyelse och vidare utveckling af öfaingarne — ibland hvilka målskjutning i betydli3 mån borde ingå — ej komma att äga rum under derpå följande 2:ne år. Ändamålet vinnes ej genom en, bott för en gång mer eller mindre lång öfning, utan genom en successiv förnyelse deraf — om än en blott kortare tid hvarje gång. Der lilla, ofullständiga och komparsmessiga af hwillkat nn IJösnAa Lv I boegandan ets närvarande 128 kanoner, kan icke tillskrifvas annat än ett alltför lifligt fantasispel. Hvad som erfordrar tid, det är anskaffaing af en fullständig materiel, men detta fordrar om. Om hvad i föregående blifvit ordadt är rigtigt, hvilket jag vägar påstå vara händelsen, följer äfven deraf, att det antal fältartilleriOA kr BH De som ifra för trupp blifvit ingeniör-brigaden anslagen och!