Aftonbladet – 11 december 1850, sida 2

åsnan; håll dig fast, stumpan! Kom ihåg, du har aldrig ridit förr, och en åsna är en envis best och ingen beqväm familjvagn, der man sitter så säker som i Abrahams sköte; luta dig mera bakut, min stumpaln 0. s. V. Jag intogs af en sådan degout för dessa ignobla menniskor och för Bonaventura, som tycktes finna sig högeligen road deraf, att jag sade till Servillier, som just var i min närhet: ,För Guds skull, vicomte, låt oss stiga af och följa en gångstig, ty dessa menniskor göra mig nervös., Servillier ljöd mig handen, jag lät lyfta mig af hästen och vandrade med honom emellan träden uppåt berget; fursten följde som vanligt på ett visst afstind. Emot sin vsna teg Servillier en stund, och yttrade sedan: så ofta jag ser er, min grefvinna, frågar jag mig ständigt hvilken :plendid stjerna lyst öfver grefven, då en Diogena blef hans lott; ja, bvilken stjerna Jyser öiver det sekel, som skänkte er åt OS3M Ni är grendios i edra exagerationer, vicomtela inföll jag med den likgiltighet, hvarmed man besvarar och sjelf framkastar dylika banala froser. Min grefvinnals utropade han, o hör mig!Han förde mig till en af bänkarre, som voro placerade vid vägen, nödgade mig att taga plas derpå och lägrade sig vid mina fötter, under det han fattade min hand. Sedan uppreste han sig något och sade knäfallande: Madonnz, du måste vara ett södrens barn! Endast södren alstrar få lysande poetiska uppenbarelser som du! I det sköna Grekland stod dina förfiders vagga; der har den gyllene solguden bestrålat dina gyllene lockar, södren tillhör din flammande existens! O, madonna! du hade bori tefva i medeltiden hos oss i det sköna Provence, vid stranden af det blå hafvet, kärleksbofvens drottning, alla hjertans herrskarinnal