Aftonbladet – 11 december 1850, sida 2

HATUVIE WII TF UPIUVUGUT ti! IVER UHULJ FIUUERUTITISS9-TBRLHdomar blifvit herr Wigii gäldenär. Numera är likväl sistnämnde grefve fideikommissarie till samma egendomar som han förut arrenderat. FEET AREA SA RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. — Till förnyad handläggning företogs i går på rådstufvurättens ö:te afdelning målet emellan notsrien Blackwood och kommendanten, öfverste Devel, angående skuldfordran på grund af tvenne utaf löjt nanten Freydenfelt utgifne medjöfverste Devels borgen försedda skuldsedlar å tillsammans 350 rdr bko, och inställde sig vid upprop af målet notarien Black wood personligen och öfverste Devel genom sitt förr: ombud, vice häradshöfdingen Örström. Sedan notarien Blackwood tillkännagifvit, att det icke lyckats honom att få reda på den gardst, hvilken såsom ordonnazs innevarit hos öfversten vid ev af de besök som handelsbokhållaren Paulin gjort hos konom, fick kaptenen Westberg, som af både parterne åberopats till vittne, sflägga vittneseden, hvarefter han berättade: att han någon dag på eftersommaren eller hösten varit närvarande, då stads mäklaren Carre besökt öfverste Devel i kommendantsexpeditionen, dervid de helt sakta talat något vid hvarandra, hvilket dock vittnet, som setat på ci: längre afstånd, icke hört; att någon tid derefter, som vittnet ville tro, ungefär en månad, öfverste Deva omtalat för vittaet, att en person samma dag varit kes öfversten och presenterat en af de falska Freydenfeltska skuldsedlarne med förfrågan, om öfversten ville ikläda sig betalningsskyldighet inom förfallotiden, men att han härtill svarat, att han icke vore så galen, utan hade han endast föreställt dsn ifrågavarands personen, hurusom det vore påtagligt, ätt Freydenfelt, för att rädda sig från ansvaret för förfalskningen, skulle göra allt för att inlösa skuldsedeln. På fråga af svarande ombudet tillade vitt net, att fyra å fem olika personer besökt öfverston och presenterat Freydenfeltska, med öfverstens borgan försedda skuldsedlar, men att öfversten för alla dessa förklarat, att hans borgen vore falsk och att han på grund deraf undandroge sig betalningsskyldighet. Kärande ombudet anhöll att få till protokollet antecknadt, att afsigten med kapten Westbergs hörande vore den, att, i händelse någon torde tro, att öfverste Devel såsom en gammal man möjligen kunnat efter en längre tid glömma hvad som yttrats mellan korom och Paulin, visa, att han samma dag, Paulin varit hos honom, för kapten Westberg gjort enahanda berättelse om förloppet som den han vid rådstufvurätten afgifvit, och inlemnade hr Örström tillika ett från Freydenfelt till öfversten aflåtet bre, deri han bad honom söka förmå den som innehade skuldsedeln. att vänta ena månad. Notarien Blsckwood bestred all verkan af kapten Westbergs vittnesmål, såsom icke innefattande hvad ban sjelf hört, utan endast hvad öfverste Devel berättat, hvarefter hr Blackwood ingaf sina slutpåståenden, hufvudsakligen innehållande, att öfverste D2vel, som på tillfrågan om skuldsedlarne voro riktiga afgifvit ett undvikande svar samt enligt Peaulins vittnesmål iklädt sig betalningsskyldighet för den å 950 rdr, måtte åläggas infria båda skuldsedlarne och ersätta rättegångskostnaderne, tilläggande hr Blackwood muntligen, att derest dessa hans påståenden ogillades, öfverste Drevel måtte förpligtas med ed betyga, att han icke iklädt sig någon betalningsskyldighet. Häradshöfding Örström bestred påståendena, men förklarade tillika å öfverste Devels vägnar, att om rätten mot förmodan föreskref edgång, öfversten vore beredd att när som hel!st gå en sådan ed. Herr Blackwcod anmärkte i anledning häraf, att det förundrade honom, att hr Örström, som sjelf medgifvit att öfversten vore en gammal man, som lätt kunde glömma ett samtal, ändock förklarade att öfversten vore beredd att gå ed i målet, hvilken anmärkning br Örström besvarade dermed att han just genom kapten Westbergs vittnesmål och öfverstens till rådstufvurätten afgifna förklaring visat, att öfversten ganska väl mindes hvad som passerat mellan honom och Paulin. Utslag skulle afkunnas efter ansiag. — Den för flere stölder och slagsmil ofta tilltalade förre uppesssaren Gustaf Adolf Nylund har nu åter varit framme. En klädmäklerska vid Brunnsbacken å söder hade angifvit, att Nylund en dag i förra veckan inkommit i boden och köpslagat om sängkläder, hvarefter ban aflägsnat sig med den förklaring, att han om en stund skulle återkomma för att uppgöra handeln, samt ingått på den midt emot belägna källaren Pelikan. Ett närvarande fruntimmer, som misstänkt Nylund, hade efter bans aflägsnande gjort klädmäklerskan uppmärksam derpå, att han vid bortgåendet döljt något hvitt under rocken, i anledning hvaraf denna, som vid hastigt efterseende saknat ett par lakan, skyndsamt begifvit sig efter NYlund, som stått i källarförstugan, samtalande med källarmästarens dräng. Då hon likväl icke vågat att der tilltala honom, hade hon ingått efter källarmästaren, som på hennes uppmaning tillfrågat Njlund om lakanen, hvilka den bredvidstående drängen då utpekat, liggande i ett hörn af förstugan, der Nylund med afsigt nedsläppt dem. Nylund, häröfver hörd, bestred att han innehaft lakanen och sad? att hela berättelsen var lögn. Då drängen emellertid intygade, att Nylund innehafi lakanen, förklarades han skyldig att träda i häkte, och målet uppsköts för källarmästarens hörande. — Sis!l. gårdag infunno sig en mängd s. k. hamabusar uti Poliskammaren, med anhållan om någor beklädnad: hvarjamte några af dem begärde pass till åtskilliga landsorter, der de hoppades finna arbetsförtjenst. De flesta af dessa olycklige egde inte: linne och voro knappast skylde af de eländigaste trasor, samt framställde i öfrigt de mest utsvultna, försupna och ömkligsste figurer. Tolf bland dem erhöllo rent linne samt en varm och snygg beklädnad, hvarjemte de, som önskade det, fingo pass till andra orter och en liten resbjelp å 46 sk. bko hvardera. En var af hunger, sjukdom och elände så medtagen, att polismöstaren befallde en af polisbetjeningen att uti en droska tills vidare afföra honom till fattigherberget, samt draga försorg derom ati ban erhölle någon stärkande föda. — I går middsg blef porslinsarbetare-enkan Sofis Lindrot kullkörd på Kornhamnstorg, hvarvid hon skadades så illa, ätt hon till vård inbars på badarmästaren Stångbergs rakstuga och derefter hemfördes till sin bostad 4 5 Styckjunkarbacken. I dag anmäldes i Poliskammaären, att hon på morgonen aflidit, hvarom undersökning blef förordnad. Tr rave ABA SR ar a fe NAR KÄR PR RR RR RR RR RR RR RR RR a