Aftonbladet – 5 december 1850, sida 1

nn — er —x NN eesee grammer, nemligen en sonat af Corelli för stränginstrumenter och orgel: en komposition af hög ålder, förmodligen från 1690:talet, då denne berömde mästare författade sina bästa sonater. Corel:i (död 1713), Tortinis föregångare, förvärfvade sig stora förtjenster om violinspelets utbildning, och hans eget spel skall i synnerhet uti dessa sonater varit af ett oemotst:ndligt behag. Den ifrågavarande sonaten väckte lika mycket intresse genom sin enkla, rena form, som genom sin ädla anda, sitt ypperliga kontrapunktiska arbete. —U— — Vid Konstnärsgillets veckomöte i förgår afton var målningsexpositionen anordnad af hr Wahlbergsson. Flera goda taflor voro exponerade, äfvenscm de nyss inkomna, i Paris litbografierade plancherna till första och andra häftet sf Konsträrsgillets album. Föredrag hölls af hr Hylten-Cavallius och flera musikoch sångnummer exeqverades af amatörer. — —— — I Norrlandsposten meddelas den skrifve!se, hvarigenom hr B. Leja till magistraten i Gefle öfverlemnat en rätt betydlig donation, för stadens undervisningsverk. Vi meddela här på begäran denna skrifvelse, som är af följande lydelse: Till Välofl. Megistraten i Gefle. Med liflig tacksamhet erkännande Försynens nåd, som städse hållit sin skyddande hend öfver mig och skänkt framgång åt mina företag, har det varit och är ett ljuft beho? för mitt hjerta, att genom meddelands af det goda Försynen skänkt mig röka, i hvad jag förmår, lindra lidande medmenniskors bekymmer. Ehuru icke tillhörande detta samhälle, der jag dock alltid under mitt vistande blifvit med välvilia bemött, och hverigenom jag städse kännt trefnad och belåtenhet, går jag, lifvad af denna känsla att, som jag hoppes, till samhällets fromma göra en disposition, om hvars användande jag anhäller att här nedan få lemna föreskrifier, och för hvilket ändamål jeg härmed får till vällofl. magistraten öfverlemna 4;867 rdr 37 sk. rgs, en summa, för hvars ojemnhet en här onämnbar anledning förefinnes. Meningen med denna gåfva är, att genom densamma må beredas tillfälle till anskeffande af kläder åt ett antal af stadens fattigare skolbarn, på det att bristen derpå icke må blifva ett hinder för dem att draga fördel af befintliga inrättningar för spridandet af religionsoch andra kunskaper, för inplantandet af dygd och sedlighet, och att såmedelst förvärfva sig kraft och stöd till dess de, som man säger, utträda i verlden, der så många hinder äro att öfvervinna, så många försåt att undvika. Den nu öfverlemnade summan anhåller jag således måtte genom Vällofl. Megistraten varda tillställd Direktionen för Medcborgerliga Undervisningsverken i denna stad, för att såsom för sig bestående fond, hvars kapital aldrig får förminskas, genom dess försorg med all nödig försigtighet förräntss, och hvaraf den årliga räntan skall användas till inköp af om möjligt minst tio fullständiga beklädnader, hälften för gossar och bälften för flickor, hvilka beklädnader vid den årliga slutexamen till Jul i stadens fo kskola böra efter samråd emellan bemälde direktion och lärarne i denna skola, tilldelas det motsvarande antal af de fsttiga barn, som der rjuta undervisning, och hvilka utmärkt sig för sedligt och ordentligt uppförar.de, som äfven för fiit och framsteg ui sina studier, och på det att en sådan utdslning må kunna ske redan innevarande år, bifogar jag härmed, utom omförmälde kapital, 100 rdr rgs, utgörande ungefär ett års ränta derå, med anhållan att dessa medel jamväl måtte till förenämnde direktion aflemnas, för att på ofvanföreskrifne sätt användas, och för de derför erhållande beklädnadernas utdelande vid innevarande års slu:examen bland ett desamma motsvsrande antal barn i stadens folkskola., Norrlandsposten, yttrar i anledning häraf, att hr Leja, sjelf af fattig börd, hvilket han icke såsom mången annan blyges att erkänns2, men genom 2rbetsamhet, omtanka och klok industriel beräkning hunnren till en lycklig ekonomisk ställning, visar en serdeles vacker föresyn i erkännande af den Högstes godhet och omvårdnad, genom välvilja mot den fattiga samhällsklassen, hvars behof hans minne kanner och hvars framtid hans hopp omfattary, och pwatt det icke är det enda tillfälle och den enda ort, der hr Leja visat sin frikostiga välgörenbet, äfvensom att hens trosförvandter ofta och flerestädes visat samma vackra känslor mot sina kristna medborgare,; m. m.