Aftonbladet – 3 december 1850, sida 2

sekreteraren i fångstyrelsen KE. A. Liadencrona, v. notarien i Svea hofrätt A. Beckman; samt till kanslisfer: expeditionssekreteraren P Roos, t. f. kopisten i justitierevisionen G. O. Österdahl. fInsändt.: Uti Aftonbladat JM 257 för den 4 Nov. intages resumen af ett från öfverdirektörn vidlandtmäteriet till Kongl. Maj:t ingifvet för-lag, rörande åtskillige ändringar i kongl. skiftesstadgan och landsmäteriinstruktionen, hvaremot landt.aäteri-sexreterafen i vissa punkter ressrverat sig, och redaktionen yttrat sig vara något vidtutssende; i anledning hvaraf insändaren, som nära ett halft sekel praktiserat landtmäteriat, och ehuru nu i den oberosadsa ställning, ett för hans enskilda del lirgiltigt är, om förändrinar ske eller icke ste, denna likgiltighet likväl icka ifrågatommear då det gäller ett allmänt intresse eller stt bättre ordnande ef administrationen för jordbruxets och landthushållningsns forikomst, an er det vara en pligt ett uttala sisa tankar, och anhållar derföre att redaktionea täcktes lamna plats fö: dasma i sin tidning. Landimäteri instruktionen och skiftesstadzan gifva för skrifter i tvenne väsendtliga ämnen, rörande kontrollen öfver iandtmäterne och dsaras förrättningar, medelst att del; konungens böefallningshafvande blifvit anförtrodd en allmän uppsigt öfver landtmäteriverket, med rättighet och skyldighet att vid!aga alla dervid nödiga åtgärder, som leda till fortgång och behörig verkställighrt, och dels att ordinarie domaren i orten eger pröfva och afgöra alla mål och tvister, som angå lega skilten, i följd hvaraf förutsättes, att desse embetsmyndigheter ega den bekantstap och kännedom i landtmäteriet och sättet för dess utöfnieg, som för kontrollen och åtgärderne å deras sida erfordras; men så är det icke. Den beröring, konungens befaliningshafvande har med landtmäteriet och dess utöfvare, inskränker sig dertill, att utfärda förordnandea till landtmäteriförrättningar, att afgöra inkommande delägares klagomål Sfver oskäliga dröjsmål deri; att infordra och emottaga förste landtmätadrens utlåtanden i förekommande frågor om landtmätares befordran och tjensteutöfoing, samt uti efbållandet af förste landtmätaren: årssammandrag öfver landtmätarnes verkställde: arseten. Landimäterne vistas å spridda trakter i läast, oftast minst: tiden al året i deras henivist, och på förrättningsställen, som icke sällan omskifta från ena ändan af länet till den andra, hvarigenom de iro isolerade och främmande från beröricg med alla andra än de delägare, för hvilka de arbata; men huru detta sker, väl eller illa, det kommer ej till zonungeus beafallningshafvandes kännedo s, hvilken nyndighet, utan bärskilda tillfälligheter, ingentiog vet buru landtmäteriet utöfvas, och bar den följden, att vid a gifvanda förord till landtmätares befordran rr lardtmätare ej kunna skilja emellan den förtjente och oförtjente. Hvar och en vet, att kunskapsprof i jordbruk och landtbushållning ej finnas föreskrifna för kompetens till domaresysstor, och icke destomindre äro ordföranderne i häradsrätterns uppdragne att handlägga igodelningsmålen. Af ordinarie domrarne äro visserligen mänga, som öga praktisk kunskap om jorden och dess bedömande; men äfven många äro i saknad af denna kunstsap, emedan de ej varit i tillålle inhemta densamma; och ej heller medgifver deras fot upptagna tid med de juridiska målen, att förvärfva sig nämnda kunskap. fven i de så ofta förekommande fall, då ordinarie domare beviljas jenstledighet, förordnas unga män att hindlägga igode!ningsrättegöromålen; och då härtill fordras, att vid da sällan uteblifae klandren öfver graderingen pröfva jordarbetena, bedörna .m landtmätaren graderat rätt eller felaktigt, och yttra sig öfver skiftets utläggning med ögnamärket på hvad ett väl iorätadt landibruk kräfver och med alla delägares rätt ir förenligt, så i sanning är det af stor vigt, att igodelningsdomaren, föga understödd af sina trenne ledämö:er i rätten, hvilka merendels bestå af okunniga bönder, i saknad af egna nödiga insig!er, bi trädes af en landtimitsre, som främmande för kam ra:skep medskiftesmannen och oberoende sf egna; pröfning underkastade skiftesförrättningar, besitter sakkunskap och erfarenhet. Öfverdirektörens förslag till förändring i första landtmäterens tjenstötillhörigheter, nemligen: att vara öfrige landtmätarnes förman i frågan om redovisningsskyldighet: att föredraga alla da mål, som bero af konungens befallningshafvandes pröfning; att Liträda alla domare och embetsmän, då de hafva behof af hans råd och bjelp; och att ej handlägga sådan: landtmäteriförrättningar, som göra honom jäfvig eller stå i strid med ofvannämnde befattningar: år välgrundadt och för landimäteriets ändamålsenliga gång af behofvet högeligen påkalladt, hvilket måste erkännas ef hvar och en, som med landtmäteriets nuvarande tillstånd är bekant, helst det är påtagligt att, hvad i andra embetsverk är förhållandet, en centralstyrelse ej ensam utan distriktsföreståndare kan kontroliera underlydandes göromål, eller myndigheter -kunpafullgöra sina åligganden, der ärens der förekomma, som till större eller mindre del äro ör dem främmande, såvida de ej hafva att tillgå embetsmän, hvars sjelfständiga råd och biträde är oumbärligt för tjenstens rätta utöfaing. Issändarea vill nu till gransknivg upptaga de skäl eller rättare svepskäl, Jandtmäterisekreteraren för sin reservation begagnat, hvilken reservation man är böjl tilskrifva honom mera som en följd af obekantskap med Tand fyiteriets fälta tillstånd, äd vågon annan orsak, eburu framsitällniogen synes inneNEX ROSIE SOS PENTA RDEN LITT RIE IE NSLAES SATAVRSSAT