Aftonbladet – 2 december 1850, sida 1

försäkran; att intet skrilvet pappersblad skall sågonsin tränga sig mellan bonom och hens folk), samt österrikiske kejsarens, och konunsarnes af Nespel, Biyern, Sachksea, kurfurstecs af Hesser, m. fl, mosträfvighet att förunna sina st:ter det af folken så enträget efversträfvade konstitutionella statsskicket, finna ea bekräftelse, ait d:n senna konstitutionalisnen äger få reprecentanter på Europas kontineåt, och att dess oäkta tel:ing, skenkonstitufonalismen, på hvars stam det dynastiska sveket inyn; at en bastard af absolutismen, i allmänhet figurerar i lånade kläder — man skulle aäsan kunna säga: maskeradkostym — på den politiska vädjobanan? Denna dubbelhat, detta svex mot folken, förjenar utan tvilvel den sträoga dom, som Rysslands sjelfberrskeare afkunnat derölver; men såsom motsats dertill visar sig den verkligt :epresenialiva styrelseforaen, hvars ins itntioaer esfeäteras och vördas af reg nte. Hir kommer ingen korruption, iatet deprarerande mntystem i fråga, emedin slit framsiäller sig sålent det är, och nationens vilja gör sig gälblade genom represeatatiosen. Men så snart 20 konpstituione!l imosark ställer folkets inreisen efter siza egna ceh sin dynasis, samt genom centraibsationen söker samöanfatta styselsens ala tridar i sina ezm2 hinder, för att på absoutistiskt mastr i biarje gren f admivistrationen framförallt göra sia egen vilja, sisa egna åsigter gällande, löper ban fara att med fu:la seg-l styra ia på den breda, mångbefarna stråt, som leder till et maskeradt altenastyrande, med heta dess arsenal af hyckleri, svek och korruption. Custine: åsigt, a!l konstitutionalismen erdast är ett -vacensiileståndsfördrag mellan demokralien och dynastieraa, är så till vida riktig, som det icke lär kunna bestridas, att den representativa styrelseformen utgör den enda säkra hamn, der dynas:ierna kunna va.a betryggide mot tidens stormar, om de nemligen föra ärlig flagg; men om de, trotsande tidsandan, urdear konstitutionell flagg styra absolusismens kurs, skola de förr eller sednare stöta på demokratiens klippor och duka under i striden för onaturliga och dåraktiga anspråk. D2 menlösa tider äro förbi, då man kuade göra gällande den all rättskänsla upprörand2 satsen, att folken voro till för regenterna och deras dynastier. Den politiska bildningens närvarande ståndpunkt, till och med hos den stora massan, gör numera ett sådant språk omöjligt; men nödgas i tysthet erkänna, att det år af folkens hund regenterna emottzga makten, och en gifven konseqvens deraf är, att amma hand som gaf, äfven kan återtaga, om villkoren för den förlänade maktens utöfning — d. v. 8 de konstitutionella regeringsformerma — fortfarande lemnas utan afseende. flåra? följ r att dyarstierna bäst vårda sitt eget intresse, om da hålla folkens vilkor och vilj, det vill säga: lagar och representation i vördnad och hetgd, och genom ett ärligt konstitutionellt sträfvande för statens sanna bästa befästa det fördrsg mellan rtgenterna och folken, som af marki; de Custine kallas vapenslilsståndsfördrag med dimokratien.