Aftonbladet – 30 november 1850, sida 3

måste afse den mer eller mindre tenligt infallande tidpunkten af en kommande promotion, kan ej annat än åstadkomma öfveransträngning hos den ena, maklighet och dröjs mål hos den andra. Ej mindre olägenhet förorsakas lärarne sjelfva. Året näst före promotionen är för dem besvärligt genom det ar bete, som för dem hopas, med tentamina, ex amina och disputationer, hvaraf uppkommer kollisioner, bryderi, slumpande, hafs och krångel. För några år sedan inlemnad2 det årets promovendi en ansökan om befrielse från promotionen och de betydliga kostnader, som dermed äro förenade och rätt kännbara för mången fattig yngling. Fakulteten anbefalldes di taga saken i öfvervägande, och redan då var insigtern om promotionens skadlighet äfven inrom fakulteten så pass allmän, att de studerandes ansökan bifölls, om vi rätt minnas, hvarefter den likväl afslogs af pluraliteten izom konsistorium, ehuru på grund af en enda rösts pluralitet. Om någon vil! blitva till fullo öfvertygad om promotionernas otjenlighet, mi han läsa ett den tiden af professor Boström väl och bevisande skrifvet betänkande öfver imnet, hvilket betänkande, jemte andra fakultetsledamöters utlåtande öfver samma ämne, infördes uti Aftonbladet. Vi tillägga blott, at! stadgandet om magist:rpromotionens bibehållande är så mycket mera besynnerligt eller rättare orimligt, som eit annat stadgande säger, att Licentiater i medicinska och juridi ska fakulteterna — — — må till doctorer promoveras antingen med öflig bögtidlighet, då de dertil! i tillräckligt (?) antal sig anmäla. eller ock vid disputationsaktens sut, genom diploraets och doktorshattens öfverlemnande af Decanun. Till småsakerna, om man så vill, hörer den anmärkningen, att lagstiftaren någon gång inlåtit sig 1 definition af begrepp, som knappt förtjena en definition, eller gjort denna sådan, att sjelfva begreppet derigenom blifvit oklarare, än det är i och för sig sjelft. Så heter det t. ex. på ett ställe, aut med admittitur menas kunskaper, som, ehuru de ej motsvar: det allmänna måttet för godkännelighet, dock vittna om en sådan bekantskap med ett läroämnes elementära deiar, att profvet ej såsom alldeles underhaltigt kan ogillas... Säg 0os:s nu, käre läsare, hvad admittitur vill säga, eller hvartill ett sådant betyg duger? Men till småsakerna hörer ej otydligheten eller illiberalitzten i följande stadg nde: — — Finaes, efter meddelad tillåtelse till tryckning, något i disputationen infördt vara, som otillbörlig? är, eger Decanuz ventilationen förbjuda. Om ej Decani censureringsrätt skall urarta tili despotism, och om ej ventileringen af en magisters eller till och med akademisk lärares disputation skall bero af enskilda mäns god: tycke (som, hvad vidare läses, icke är bunden al annan föreskrift, än att hac äger att samråda med fakulteten, om han så behagar), är det ej nödvändigt att begreppet otillböriigt, oågot närmare definieras? Menas med potillbörligt, sådant, som icke faller dekanus isimaken, eller sådant, som står i strid med tryckfrihetslagen? Menas det förra, så kan alltför väl inträffa, att t. ex. en dekanus förbjuder ventilationen af någon historisk disputation, som innehåller omdömen, hvilta, ehuru sanna, kunna befinnas stötande på vissa håll. (Forts. följer.) ose nn