Aftonbladet – 30 november 1850, sida 3

vi med våra anmärkningar öfver adjunkturenp och extraordinarie professionen samt jemförelse dem emellan icke afsett det förhållande som Inu eger rum, utan det som åsyftas för framtiden i konstitutionsförslaget. Att lönförhöjning för en från adjunktur till extra ordinarie professor befordrad person verkligen är menad. fast naturligtvis ingenting derom i konstitutionsförslaget kan förekomma, hafva vi vari: så mycket mera berättigade att antaga, som dels oförtäckt, ehuru ,extra protocollump, al vederbörande Järer ytirats, att extraordinarie professionen skulle blifva en tjenstbefattning med föreläsniagsskyldighet och med, i jemförelse med adjunktionen, ökade förmåner, ja! jatt det till och med yttrats, att lönen skulle I komma att uppgå till 1200 rdr bko, dels stadganden förekomma i nämnde förslag, hvilka I tydligen tillkännagifva afsigten och nödvändigheten att till pröfning framlägga förslaget inför Ständerna, hvilka ensamme kunna bevilja ilöneförhöjningen, eller rättare, extra ordinarie professionernas hela inrättning (hvarför också, naturligtvis, de hittills skedda utnämninagarne till extra ordinarie professioner icke hafva kunnat stå i förening med någon tillökning i lön, åtminstone icke af akademiens medel). Att detta varit och ännu är vederbörandes verkliga mening synes vinna ytterligare bekräftelse deraf, att dei vore det obilligaste i verlden att ålägga någon, jemte adjunktsgöromålen, föreläsningsskyldighet mot en så ringa ersättning för arbetet, som den af oss till sitt belopp förut angifna adjunktslönen. — Emellertid hafva vi, med anledning af den anonyme brefskrifvarens anmärkningar, från Upsala sökt ytterligare upplysningar äfven öfver det närvarande förkållandet med extra ordinarie professionerna. Hvad löneförhöjningen angår, lärer den akademiska räntekammaren icke veta af någon sådan för någon al extraordinarierna. Deremot kunna vi, rörande de båda extra ordinarier, dem brefskrifvaren anser blifvit favoriserade framför de öfriga, göra följande anmärkning. Den till extra ordinarie professor isom juridiska fakulteten befordrade adjunkten, hr Juel, torde — till en förtjent, ehuru något oegentlig belöning — vid utnämningen blifvit ibågkommen derföre, att han länge irligen och ierminligen, både såsom föreläsare ocb examinator, tjenstgjort i stället för professor Bergfalk, som af konungen varit under tiden använd på annat båll, samt dessutom alideles icke osannolikt derföre, att den altid fåtaliga juridiska fakulteten, som genom prof. Boethii frånfälle och prof. Bergfalks bortovaro till och med var reducerad till tveane ledamöter, nemligen hrr Lindblad och Dellden, väl synts vederbörande behöfva en förstärkning. Hvad åter angår den till extraordinarie professor likaledes befordrade adjunkten i latinet, hr Zedritz, lärer han, efter hvad prelektionskatalogen antyder och ett auslag å den s. k. tabula nigra i början af höstterminen upplyst, fått sig tjenstgöring anvisad inom det nyligea inrättade filologiska seminarium; hvilken tjenstgöring, lagd till det göro mål, som tillhör adjunkturen från gammalt, torde hafv: ansetts uppgå moten förelösnings skyldighet Vi öfvergå nu till vårt egentliga förehafvande. I afdelningen om den akademiska undervisningen för. kommer ett stadgande, som tydligen utvisar, ;jå hvilken ostadig fot man ämnar ställa hela d t akademiska väsendet. ,År professorsembete ledigt, heter det, eller dess ordinarie innehafvare genom laga förfall hindrad ait föreläsningar anställa; då skall vederbörande Facultet till att samma föreläsningar utan särskild vedergällning bestrida föreslå adjunkt, eller om adjunkt ej finne:, Docent i Vetenskapen, eller annan skicklig akademisk lärare, och Consistorium detta förslag med sitt utlåtande till Cancellerns stadfästelse hemställa. Behofvet af ett sådant stadgande kommer af d2 föregående, genom hvilka rättighet är ve derbörande lemnad att för någon period låta anstå med zdjunkiurs tillsättande, att låta den för en tid upphöra, samt att åter taga docentur. Ty vore det lag, att adjunktur atltid skulle fiznas, att docenter, en eller flera, så minga erfarenheten visat vara behöfliga i en vetenskap, alltid skulle vara att tillgå, så skulle väl knappast en förlägenhet, som fordrade en sådan lagparagraf, någonsin yppa sig, med undanteg af tider, som drabbades af epidemier, sådana som digerdöden eller koleran. Anmärkningsvä:dt är också, att uttrycket Docent i vetenskapen, eller ännan skicklig akademisk lärare tyckes ge tillkänna, att docenten ej eger en afgjord företrädesrätt att föreläsa, utan att här ett alternativ är framställdt, hvarvid valet docent eller annan skicklig akademisk lärare får bero af vederbörandes godtfinnande. Hvilken principlöshet att förutsätta, att efter regel — ty alternativet måste tänkas gällande vid alla tillfällen — en annan akademisk lärare i annat ämne skall vara lika skicklig som docenten i det ämne, som är i fråga! Om saken skulle t:gas så, hvad gagnar det en ung skicklig man att söka docentur? Och, än vigtigare, hvad gagnar det akademien? Hvad trassel, hvilva insinuationer, hvad mannamån eti sådan! stadgande skulie åstadkomma, det ligger i öppen dag. Om filosofiska graden läses det stadgande, att magistergrad utdelas genom offentlig promotion åt den, som godkända prof i förestående måtto aflagt. Promotion må anställas hvar: tredje år, vid vårterminens utgång, med lämp-? liga högtidiigheter. Således är meningen attl: bibehålia en slentrian, hvars skadlighet man för längesedan insett, en festivitet, som för några timmar fröjdar den lagerkransade ungdomen ! och dess anförvandter, stadsbor och resande, men :om deremot för år och dag utöfvar en skadlig inverkan på både ungdomen och univer-itetet. Hvilken olägenhet deraf miste uppkomma, alt den på filosofiska graden studerande ungdomen icke kan erhålla magisterdiplomet straxt efter filosofiekandidat-examens mA rm moms In Mr mm me (A He. mm oÅom d pu CA —-— M -— tj — p— av m-— —-— VR mm nn -m MÅ -Rh -— — AA mm —Nr ——