Aftonbladet – 28 november 1850, sida 3

IplalekiloB. Ehuru jag då min konkurs yppades icke häftade Tför någon den ringaste balans af om händer hafde, Ihvarken allmänna elier enskilda medel, har likväl JE. K. M:ts befallningshafvande icke dragit i betänlkande, att äfven derutinsen förklara mig oduglig -loch försurslig, och allt det a på intyg, icke af vederbörande kronofogde, utan af ett af denne lejdt Inumera afskedadt skrifvarebiträde, förre bruksbokI hållaren Sydpvist, hvilken förleden sommar bland andra anmälte sig såsom sökande till den mig fråntagne länsmanstjensten. Detta betyg innehåller, att jag som blifvit anmodad biträda uppbördsmannen, att vid ordinaris uppbördsstämman uppbära lösen för Upsala hospitals kronotiondespanmål, (ett uppdrag, som för öfrigt icke tillhörde min tjonstebefattning) underlåtit att å qvittenc-längden anteckna några personer, som betalt denna lösen, hvarigenom de skulle blifvit änyo fordrade för hvad de redan erlagt. men då samma betyg tillika uivisar, att jeg, underrättad om förhållandet, genast inbetalie det ringa beloppet, synes hela saken hvilken nu efter flere års förjopp fallit ur mitt minne och som jag I derföre hvarken kan jaka eller bestrida, (emedan det lär en möjlighet, att under ett tillopp af flere hundrade personer som trängas om ait få betala sina utskylder, en sådan ouppsåtlig glömska med en eiler annan person kunnat ega rum) reducera sig till en obetydlighet, hvaröfver det synes hafva varit temligen öfverflödigt att infordra betyg, helst det hade varit de skattskyldiges sak, att, om de funnit sig I förnärmade, till beifrau anmäla förhållandet. Men latt på ett sådant betyg grunda en tjenstemans oduglighet, om icke brottslighet, vittnar, som E. K. M:i täcktes i nåder finna, hos E. K. M:is befallningshafI vande om ett begär, aut till hvad pris som helst, tfälia en underordnad, ett handlingssätt, som jeg i sl underdånighet vågar tro och vara förvissad om, icke tillvinner sig Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall. Att jag genom otillbörligt skrifsätt uppsåtligen brustit i ektning mot mina förmän vågar jag i un-Iderdånighet bestrida, men om vid pröfning af de af mia till E. K. M:ts befallningshafvande inlemnade I skrifter, jag skulle finnas hafva under känslan af liIden oförrätt genom begasnandet af ett eller annat -Juttryck i någon mon öfverskridit fogsamhetens gränIsor, underkastar jag mig derföre laga esnsvar. som iljag likväl i underdånighet vågar hoppas aldrig kan blifva tjenstens förlust. Vidare i ordningen följer: att jag blifvit anmäld (af hvem nämnes icke?) att hafva lemnat förbindelser till enskilda personer, i följd af mig gifne uppI drag ouppyllde, men hvilka dessa uppdrag varit om I de blifviz mig lemnade i egenskap af såväl privatman eller tjensteman upplyses icke. Förgäfves har jag anlitat mitt minne, för att erinra mig något enda fall, då jag kunde hafva gjort mig skyldig till en Isådan inadvertance. Sanna förbållandet är emellertid att icke nägan enda person, hög eller låg, vare sig i eller utom tjensten vändt sig till mig med någon Iförfrågan, uten att erhålla ett både höfligt och efter I mitt kunskapsmått afpassadt svar, äfversom att jag Jalhid besvarat till mig ställda skrifvelser. Deremot har jag stundom af enskilda personer anmodad, avi j vara fullmägtig i rättegångar, affagt mig detta för troende, då jag, enligt mina åsigter icke funnit mig öfvertygad om rättvisan af den mig anlitande parItens sak, AU jag vanskött mitt boställe är äfven af anklagelsepunkterne emot mig. Jag väntsde så mycket Jmiadre, att vu blifva derföre anklagad, som jag trodde AI mig uti till E. K. M:ts befaliningshafvande deröfver afgifven förklering nöjiktigt hafva besvarat derna tillvitelse. Nämnde förklarirg innehåller att jag, som endast ett år, nemligen det år, då jsg tillträdde bostäl!et eller från den 44 Mars 4848 till ungefär samma tid 4849, cå det till följe af mitt iråkede konkurstilstånd af kreditorerna öfvertogs, innehaft berörde boställe, som dessuom under nyssnämnde år var af mig utarrenderadt, icke skäligen kunde göras acsvarig för det förfell bostället, dels före och dels efter mitt innehafvande deraf möjligen iråkat, ett förfall hvyaru i det uti byn sedan sex år pågående laga skiftet icke har en så ringa det, Ioför E. K. M:ts befallningshafvende har jeg för åtskilliga tjensteförseslser snmält hronofogden Lindgren och åtagit mig att uppgifva ännu flere, men E. K. M:ts befallningshafvande, som, i anseende till ten obotliga sjukdom, hvarmed han då redan var behäftad, med skäl ansåg hans återstående lefnadsdagar icke kunna blifva särdeles många ker funnit för godt att till förekommande af ipjurieprocess låta saken förfalla, och då nu denna för siit egenmägtiga handlingssätt och brutala väsende särdeles emot allmogen, uti allmänna opiniönen ingenting micdre ån väl anskrifoe tiensteman, utan att hinnas af den jordiska rättvisan, redan öfvergått till ett för Oss dödlige okändt land, der ban inför en högre domare får ansvara för sina gerningar, vill jag icke ytterligare nediynga vågskålen genom upptagande af det dryga skuldregister som här på jorden belastar hans minne. Jeg tillåter mig derföre endast, att i underånigbet, såsom bevis vå bemälde kronofogdes ombytlighet uti sina omdömen om underordnade, bland ansat cilera följande utdrag af tvenne ifrån honom till mig stälde skrifvelser, hvilka i bestyrkte afskrifter i underdånighet bifogas. U.i den första af dessa skrifvelser, daterad den 31 Juli 4846 yttrar afiidne kronofogden Lindgren: Då tit. under den tid vi haft tjeas:erelationer med hvarandra så fullkoreligt väl och till mitt nöje fullgjort sina åligganden, vill jag af sådan anledning ej för närvarande yrka någon borgen af tit, ete Uii den andra skiifeelsen af den 10 Nov. 1847 innehållande svar på min bos samma kronofogde sjorda anhållan, att under dess sjuklighet blifva föreslagen till bestridande af kronofogdeijensten, föreko.mmer följande: å Det har äfven varit i fråga att min son hofrättsnotarien skulle före:lås till tjenstens bestridande men uti iotetdera fallet bar jag ännu fattadt något bestämdt beslut och gör det icke förrän jag om cn eller annan vecka ernar resa till Stockholm för att derom med mina förmän ridgöra. Jag beder enedlertid hr löjtnanten vara öfvertygad om min tecksamhet för det goda anbudet och att ingen obenägenhet från min sida skail möta tit. förslag, i fall en längre tjenstledighet på år blir af nöden och min son ieke skulle finna sig vid att förestå min befeitning. Dessa utdreg, kvilka jag för kontrastens skull i underdånishet anfört torde sitta BE. K. Ma i tillfalle att i nåder bedömma tillförlitligheten af de af krozofogden Lindren rörande miit tjensteförhållande ill BE. K. M:ts befo!lningshafvande iusände mig till :ast legde skrifvelser, hvarå mina svar äfven bordt infordras, hvilka skrifvelser jag i underdånighet vågar tro snarare äro att betrakta såsom uttryck af en gammal sjutlig och emot mig uppretad tubbes morositt, än en ädelt tänkande förmans rättvisa afvägande af en underordnads fel och förijenster. Kronofogden Lindgren nedsteg emsllertid i grafven med den Wilifredsställelsen, att hafva förskaffat mig en varnipg, den första j:g såsom tjenstieman erhållit. Då E. K. M:s befallningshafvende äfven vidrört mina ekonomiska omständigheter för attderaf hätats stöd för let i underdänighet öfverklagade beslutetin äg ALA NR at RR — pA pm -—NL Jo PE ANG TJ Jm rr RN me