Aftonbladet – 28 november 1850, sida 3

STA RUT TI UVIDTE I HUIBULIURDS vB aa Vatkviulij för sina åtgärder, räknar för någonting mindra än intet, att godiyckligt afskeda och muel fyra oförsörida bara på bar backe ställa en så obetydlig individ och ringa statens tjenara. som jog? Ogerna ser jag mig tvungen att söka i bevis leda, att E. K. M:t befallningshafvan till beredande af en underordnads ofärd, inför throasan frsmburit underd. osanningar; men omsorgen om mia heder, denna dyrbara, at mig uti fyra ko:ungars tienst omsorgsfuilt besvarade och hittills obafläckada klenod, tillika med min ställning som familjaar, åligga mig såsom en oefiergiflig pligt att, ehvad utgången än må blifva. söka ifrån mig välira anklagelser, som jeke stödja sig på de ringaste bavis. Ait här, utan bagagnande af alla till sjelfförsvar för handen varande laglige medel villigt böja nacken usder godtyckets ok och derizgezom låta på mig tillämpas den bekanta fransyska frasen: Se taire obeir et mourir,! skulle jag i underd. ansa för eit, om en ovärdig feghet vwittnande handlingssätt. Ianon jag likväl till hufvudsaklig vederläggning upptager E. K. M:t: befsllningshafvandes eraot mig riktade beskyllningar, utbedev jag mig af E. K. M::s nåd att, då jeg af E. K. M:ts befallningshafvande blifvit förklarad oduglig och nedsatt till en fullkomlig rultitet i tjenstväg, i största korthet få i uaderd. förutsärda några ord om min förflutna lefonad och mina uti statens tienst innehafde befattningar. Efier slutsde studier vid universitetet i Upsala, der jag år 4823 tog kansliexamen, ingick jag, som uti yngre årea hade en synnerlig böjelse för krigsståndet, efter trenne års tjenstgöring såsom 06. o. kanslist uti. handelsoch finsns-expeditionen af E. EK. M:s kansli, med nådigt tillstånd och reseunderstöd af högsts. H. M. Konung Carl XIV uti fransk krigstjenst. Uti detta rikes tjenst tillbragte jag sex år, deraf de S:ve sista under Afrikas brännande sol. vid franska occupationsarmeen uti Agerien, hvaref ter jag återvände till fåderneslande! med vitsord, att hafva uppfört mig comme un homme de coeur et d konneur, enligt de betyg jag vid åtskilliga föregående tillfällen haft nåden för E. K. M. i underd. framlägga. Vidare har jag, undar 49 års tjenstgöring vid tullverket, deraf 40 år vid den armerade kustbevakninsscorpsen i Skåne, dels såsom kustsergeant, dels såsom kustchef, sökt att efter bästa förmåga gagns mitt fädernesland, hvarom af förmän utfärdade fårdelaktiga betyg och den: mig för nit och skicklighet i tjensten, tillika med för vid flere större heslagstillfälion åd:galagdt rod och beslutsamhet at E. K. M:ts höge företrädare och fader, Konung CarlJohan nådigst tillagde dekoration: guldmedaljen för berömliga gerningar, bära för mig bedrande vittnesbörd, till dess jag är 1843, i anseende till flera erhållna svåra blessyrer, nödgades anhålla om afsked ur tullverkets tjenst. Efter någorlunda återvunnen helsa skyndads jog att uti staters tjenst åter ingå och blef år 1845 t.f. länsman i Gefleborgs län och den 49 Mars 4846 länsman på ordinatie stat i Stockholms län, hvilken tjenst jag innehaft till den 5 sistl. Juni, då jeg drabbades ef det, nu i underd. öfverklagade missölet, att helt oförmodadt blifva från berörde tjenst skiljd 1). Ehuru jeg icke är i tillfalle att kunns med fullt anspråk ptillförlitlighet badöma, huruvida den uti E. K. M:is bofsllningshafvandes händer nedlagde makt och myndigbet äro till den grad obegränsade, att E. K. M:tis befollningsbafvanda, i motsatis med an: dra embetsverk, skulle endast med ett penndreg kunna, utan lagliga skäl, från länsmansjensten skilja deras innehafvare, vågar jag likväl i underd. betvfla att t. K. M:is befallningshafvande kan vari i besittning af en så godtycklig, lätt missbrukad och för det svenska rättsicnet revokerands myndighet. Uti landsböfdinge-instruktiosen her jeg åtminstone icke kusnat upptäckta näison sådan deste embatsmän ullagd myndighet, och det skulle derföre halva varit öask: igt om E. K. M:ts bafallningshafvande, som uppgifver sig ro en sådan myndighet vera grundad på ! rfatssingar, tillika hade citerat några sådana 2). E. KE. V:ts befallnirgsbafvandes uppgift, att jag ingalunda ill dess nöje fullsjort mine åligganden måste natu ligt is afse den tid, då hr grefve Horn lerehade la dsh fdingeembetet, ty under landsböf. dingen hr efv : Lijencrants har jsg, enligt hvad uti de underd. besvären redsn är antydt, icke haf:) den lyckan att tjenstgöra. Men förre lendshöfdingen hr grefve Horn har uti ett den 41 Januari d. å. för mig uifärdadt och de underd. besvären bilegdt tjonsiebotyg, förklarat att ingen anledsing till missnöje eler pbelitenbet (med pudanteg a! några tvi ster, som uppstått emellan mig och kronofogden angåenda penningesffärer). försports med min tjonstgöring säsom länsman under den tid hr grefven innehade landshböfdingeembetet i Stockholms län, eller med andra ord, under hela min tjensetid, emedar mit: upphörande med tjenstsöricg såsom länsmar var samtidigt med grefve Horns endiledigande från landshöfdiogeemhetet. EE, K. M. torde af detta mir högste förmans, i strid med E. K. M:ts befellnings kafvande nu emot mig framkastade beskyllninga utfirdade betyg, i nåder ichimto, att det icke kar l hänga rätt tillsammans med dessa anklagelser, hvil ka jag såsom ogrundade i underdånighet bestrider, då jag under hela min tjanstetid, med undsntag et en varning, icke blifvit för någon tjensteförseelst tilltalad, Det är denna mig under landshöfdinvgen grefve Horns tjenstetid tilldelade och wil dess betyg indirekt påpekade varning, erhålien i arledning ef 0. kronofoaden Lindgrens avmälan och hvarvid da al E. K. M:s befallningshafvaude pu Inyo upptegoe och det npoderd. vtlåtandet sisom bevis emot mip bilagde skrifvelser, då redan voro bifogade, som E. KK: M:ts befallningshaffande band annat legt till grund för mitt skiljinde från tjenster; men då det icke kuade vara E. K. M:s befellningshide obeksnt, att just dessa mig nu ånyo till last legde skrifvel ser (öfver hvilka jeg hos EK. M:s befallningib:de aldrig fått förklara mig) Voro de samma, hvarför varningen Een 26 Oktober 4848 erhölls, hada ted väl, då jag just för de tillvitelser berörde skrifselser innehöllo, blifvit gerom den erhbållne varningen redan tillrättavisad, varit ett E. K. M:ts befallningshafvande mera värdigt och om en försonligare ends vittnands -handlicgssäst, att icke tvenne gånger be straffa mig för semma sök ett förfarande, som lasen dessutom förbjuder. Deremot har EK. M:ts befallningshafvande, som begagnat den tid af nära fyra mårader mine under. låniga besvär till afgifvande af underdånigt utiåtan1e der hvilat, för att med förbiseende af ella til nitt försvar iländande omständigheter, endast inhämta ör mig ofördelaktiga repporter, utan att ingå i unlersöknisg om deras mer eller mindre trovärdighet 1) Då E. K. M:ts befallningshafvande af den omständigheten, alt såväl mitt. som andra länsmärs konstitutorialier äro utfärdade med tillöggst ptillk vidare sökt hemta stöd för dess egetmäktiga och rättsvidriga förfarard:, att uten lega skäl skilj mig från tjensten, tordå det böra i underdinighet anmärkas, stt detta öntegnisgssätt är vanligt äf ven vid andra emhbetsrerk, såsom vid tullverke: ve ch gån luv td SN mitt på oc ms ta om Förl non om en MR RR RR