et, prelatur: och samvetstvång; de-må för: öfigt tillhöra hvilket religionsparti som helst. våfven har derföre sina försänkningar i. allx änder, der statskyrka. och: prelater gifvas. — Van torde fråga: står då verkligen Protestanismens fall för dörren, oeh skall Katholicismen inyo uppkomma i alla sina fordna landamäen? Härpå torde svaret af historien komma tt gilfvas tvåfaldigt; nemligen ja på det förra, ch nej på det sednare. Hvad! lärer man utrista: skallj Protestantismen i sin närvarande orm en dag gå under, men katholicismen änlock: ej uppresa sitt hufvud — hvad stundar lå? Spörsmålet är någol farligt att vidröra; iet antagliga svaret kan dock hypothetiskt, och ned reservation i och för alla oförutseeligt vändelser, gifvas. Man vet, att det är Ryssand, som står bakom Österrikes politiska rö relser i dessa dagar. Men man må icke in billa sig att blott: det politiska Ryssland står ler: äfven det religiösa Ryssland — sjelfvs det heliga Ryssland — ligger i bakgrunden ör alia de närmast stundande rörelserna. Katholicismen kanvara stark nog att störta Prote: stantismen; men den är icke god nog,. att selan stå upprätt för egen räkning. Den ärvutefvad och. förbi; det vill säga, den är sjelfför slesnad och ljus att rätt duga i mörkrets jenst vidare och så fullt ut, som behöfves för den art politik, hvilken nu för Europa åsyfas, Katholicismen är: endast mörk vid sidar af de protestantiska och dissenterande sekter12; den är deremot ett ljusets bårn, jemförd ned grekiskt-ryska kyrkan, hvilken baserar ig på en ännu långt blindare tro, en ännu mer absolut lydnad för den jordiska guden, jelfherrskaren. Man må icke förhastadt le åt len profetia här uttalas: i samma stund. som len ryska hegemonien öfver hela Europa skulle vara fullt befästad, skall också den Grekiskt: ryska christendomen arbeta på Katholicismens .otala fall; och likasom denna störtat Protestanismen, skall den rent-orthodoxa kyrkan (den srekiska gifver sig detta namn) störta den kacholska.. Ty religion och politik höra noga illbopa.. Skola Europas sambhällsformationer äggas vid den ryska sjelfherrskarens fötter, så skola äfven Europas religioner tvingss under den ryska örnenps orthodoxa klor: Detta blir slutet, det oundvikliga slutet af Rysslands närvarande sträfvanden. — Men hvad som kan komma att följa på detta slut; blir en annan råga. Har Europas ande en:dag nog kraft ati inyo lefva upp, då blir det otvifvelaktigt också Rysslands tur... Och då uppgår med detsammsz ifven dess orthodogi i rök Men då ärolikväl varken Protestantism eller Katholicism mera ill. De europeiska formationerna hafva smält ned i den ryska degeln. Hvad har man sedar utt vänta i religiös väg? Så heter spörsmålet; och derom må redan nu de öfverlägga, som vegrunda tanken på en ny religion förEuropas uationer.