Aftonbladet – 23 november 1850, sida 3

händelse ej heller skulle kunna af öfverståthållareembetet tillåtas. Man anförer exempel på afslsg, som vid kungörelsenrs tillämpsnde redan äro gifna och hvarigenom således blifvit bekräfiadt, det meniagen med den ti!låtelse, som skulle afvaktac, icke inskränkte sig till uttagande af ett bevis på skedå anmälan om cet tillämnade företaget, såsom man eljest med fog skulle kunnat föreställa sig, under förutsättning af någon mindre noggrannhet i uitrycket. För min del har jag också trott mig finna det ostridigt, att om ock de handlingar, hvilka skulle blifva föremål för överstäthållareembetets ifrågavarande tillåtelse, äro af den beskeffenhet, att de bshöfva särskillt tillåtas och icke dessföruan kunne lofligen ega rum, dest dock ej kan tillkomma öfverståthållarsembetet att i annat fall m:ddela den erordsrliga tillåtelsen, än om behörighet härtill finae: gezom gällande föreskrift öfverståtbåliareembetet uppdagen. Och så vida ett dylikt uppdrag att meddela eller vägra tillåtelse till de företag, hvarom här ä? fråga, icke mig veterligen är denna embetsmyndighet gifvet, samt åtminstone icke alla dessa företag före den omförmälda kunsgörelsens utfärdande, vari! berögade af hågot särskildt utverkadt tillstånd, utan fått obehindradt atv fällås, Har jag ej kunnat finns snnat än at gränsen för öfverstäthållsfeembetets behörighet är gencm samma kungörelse öfverskriden. Iaför domstol åtaladt skulle således, efter min tanke, innehållet al meranämnde kungörelse kunna ådrags ftederböranda lagligt ansvar. Vid fråga om ett sådent åtal hear dock äfven bordt eftersianas, bu:uvida det m2kiöffiråde, som genom öfverskridandet af behörigheten blifvit förnå:inadt, vore något ansat, än som tillkommer den af E. K. M. utöfvade lsgstiftningsmakt öfver sikets allmänna hushållning. Då i annat fell det berodde af E. K. M. att genom kungörelsens sanktionerande efterå! undanrödja verkän af antnärkniogen mot dess l:g lighet: skulle åtalet, änskönt l:dande till ansvars påflö!jd, desto mindre uppfylla sitt ändamäl, som åt: minstone vid sådant förhållande det icke kunde till komma domstol att undanrödja kungörelsens gällande krafi), o5h för öfrigt till detta ämpe vore lämpligt hvad kongl. förklaringed äf den 93 Mears 4807 föreskrifver, att en af E. K. M:ts befallnitigsbafvande utfärdad förfettnirg, bvarigenom nigot vite är en menighet eller allmoge förelagdt cch kungiordt, kan i avledning af besvär eller förd klagsn utaf en eller flere; i bögre rätt ojillas och upphäfves på der grund, att densarhma är olämplig. Jeg har väl, vid granskning af de stadganden som oftanämnde kungörelsa ionehåller, ej kunna! undgå att särdeles ui den anmärkta föreskriften om afbidande af öfverståthållareembetets tillåtelse fions en stränzhet, sträckt utöfver behofvet cch föranledande till missnöjen, som isn skada för allmänns ordningen kuohatl sparas, evär det synes hafva vari! för ändamålet tillräckligt, ät 5 förevarande tillställriog endast inom viss tid före dess vetkställighet blefve hos öfverståthållareembetet anmä!d!. Mön deremot har jsg icke trott mig befogad att påstå det allmänna lagstiftningens område blifvit uti kun: görelsen för nära trädt; och jag bar funnit denn: min meniog bekräftad d raf, att E. K. M. icke : oåder upphäft den 1 frågå varande kungörelsen hvilket ofelbart skulle inträffat, i fäll BE. K. M. an sett densamma innehålla ett så be kaffadt ingrepp lsgstiftande maktens rätt. Emedlertid har händel en gifvit mer än vanlig anledning att taga i betraktande den sida af ämnet som framställer dess egentliga vigt: det mångfaldigs äfventyröt af missbruk i en art af lagstiftnipgsmakt hvilken med eller utan Dehörighet här i landet ut öfvas af så många underordnade thytidigheter. Så lunda hafva polisförordnanden i bvarjehands ämnen enligt redan gammalt bruk, blifvit utfärdade och forifara ännu att utfärdss af E. K. M:is befsallnings ningshafvanda i alla orter, samt s:undom af städer: 08s magistrater eller poliskain:år. äfven utan med verkan eller ssnktion af E. K. M:ts befällniogshaf vande; och dessa förordnanden fionas för närvarandt åberop:d2, såsom till efteriefnzd gällenda samt a domstolar och myndigheter iakttagna, till en mnäre oberäknel:g mängd. Det lärer kunva antagas, att dessa lokallagar, icke sällan mindre väl beräknåde, skola tillskynda hva sia ort: ipnzvåtnere olägesheter, någon gång besvä rande äfv:n för ressnde, af hvilka orten besöke: ech fom sällan kunna vara om dylika lokalförord:. nanden underrättade — olägenbeter, hvilka kunne inträffa äfven då, när i dessa polislagstiftningar in. gen sfvikelse sker utöfver gränsen af den ekonomi: ska lagstiftniogsmakten. Men det kan dessutom e skäligen aznat förväntes, än att blend mängden a dessa stadganden skola finnes äfven afvikelser a deppa beskeffonhet, hvilka följaktligen dels bkräfvs rättelse och dels tyckas vittna om olämpligheten sf denza de underordnade myndigheternas legstifirings befattning, hvarifrån afvikelserna leda sist ursprung. Af de sålunda i underdånighet senmärkta förhål landen har jsg funnit mig fö enlåten till följande särskilda underdåniga hemsätningar: 4:0 Om icke E. K. M. skul: i nåder fisna skä ligt ett anbefalla öfverståtbåla:zeembetets vidiagardaf sådan ärdring uti den ofta omförmälda kungörelsen af den 46 Sept., att föreskriften om avsktar d af öfverståthållsreembetets tillåtelse till företeg, son utan såden tillåtelse förut kusnat lofligen ega rum försvinner, samt att de föreskrifter, som för tillfälle kuona af detta en bete meddelas, blifva rärmere be stämda och ej få vidare utsträckas, än en nödvän dig omtorg för allmänna ordningen kräfver; 9:0 att E. K. M. måite täckas i nåder låta företag en allmän revision af befintliga påbud och stad ganden i. s. k. ordningseller polismål, utfärda de af lokal-myndigheter för särskilda orter, samt anledning deraf förslag uprgöras till bibehållande afskaffande eller förändrande af dessa påbud och stad gsnden, allt efter hyvartderas beskaffenhet; hvarvic i möjligaste måtto torde böra tillses, huruvida lokal: förfoganden i ämnen, som för hela riket äro gemen samma, kunna öfvergå till allmänna författningar samt af de öfriga så få som möjligt bibehållas och hvardera blifva gällahde för så stort distrikt, son lämpligen ske kunde; och förmodar jag, att till det ta arbete, i afseende på dess vidd ochsvårigheter behöfde användas två eller tre sakkunniga samt polisstyrelse praktiskt erfarne män ,med hvilka dess utom E. K. M. torde i oåder finna godt att låt Dess Justite-Kontäler och R. S. Justitie Ombudsmar i arbetet deltaga, så vidt desse sednares öfriga göro. mål det medgåfve. S. LE. Theorell. Fröman.