Aftonbladet – 23 november 1850, sida 1

knif, och orden, med hvilka han gaf mig den... Jag vidblifver, att karlen blott ville göra sig vigtig eller gyckla med öss, afbröt Margareta. ;Hvem kan ock fästa någon vigt vid en sådan äfventyrares ord; och för öfrigt kar jag icke inse hvarifrån faran skulle komma En din fars bekante sänder denne en välkänd skeppare, hvilken dokumenterar sig såsom så dan genom bekböriga papper och skrifvelser Det är ju löjligt att hysa minsta misstroende. Margareta ville fortfara, då kajutsdörren sakta öppnades och Helgoländaren, sedan han kastat en blick uppit trappan, inträdde i rummet. Betydelsefullt lade han ett finger på munnen för att förekomma frågor. Jag har några ord att säga er, sade ban till Brigitta; förlägen blickande på Margaretha. Min väninna får veta allt antydde flickan. Jag :hade helst önskat tala vid er allenax, sade den unge mannen dyster. Frökeny, tilllade han, en fara hotar er. Fara för ära och lif. För att underrätta er derom, ännu mer, för att rädda er har jag kommit hit. Hör du, Margareta ? ropade Brigitta förskräckt.! Förklara dig tydligare, menniska, om vi skola tro dig, sade Margaret, med mera fattning än väninnan. Dertill är icke tid, och jag kan och bör det icke, svarade sjömannen. Der hör dul, sade Margareta till väninnan på danska. Menniskan är en bedragare. elier gyckelmakare., Tänk hvad ni vill om mig, min. fru! sade ynglingen häftigt. De ord ni nu. uttalade, skola icke hindra mig ifrån att rädda denna hulda skönhet, denna rena oskuld ifrån skändlig list och undergång. Ynglingen sade dessa ord äfven på danska, blickade dervid på Brigitta och i hans mörkblå ögon blixtrade mod och lidelse. Nej!s ropade han ännu en gång och hans kinder lågade, hans hand höjdes som till en ed Hade jag ock tio lif att förlora, skulle jag offra dem alla, för att skydda så mycken älsklighet, godhet och skönhet.