Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

el till utförande af någon djerf plan; !y nauriigtvis skulle fle blifva min, eller cck utlermnas emot hög lösen UHen vid allt deta inser jag icke..., iaföl Heniuieh. Låt mig tata till punkt och alt skall för lig bi ktartn, afbröt den förre ifrigt. Då jag ju efteriänkte bästa sättet alt begagna den Iyckliga tiil fälligteten, fann jag att med fröken i milt våld kunde jag lättare bemäktiga ri; borgen på Helgoland. Det skulle sålunda tlgå: Flickan finge 2lide!es ivka veta, i hvilka hirder hon befann sig, och allt blef på skerpet så inrältadt, att — en qvinna åtminsione — icke kunde ed misstanke. I närbeten of Helgoland ville jag under någon förevändning nalkas ön, ville vin och med vid lugna sjö, som af en hindese och af okunnigbet fara upp på södra saxdrefvet och sedan låta slottskomimerd nten vete, att skeppet, som Hdit havesi, skulle för undergående af reparation dröja två eller tre dsgar vid ön; — att lardshöfdiogens i Ribe doiter vore ombord, och alt bon, för njut:nde af mera beqvämligbet, avlölle att till sfrirden få bo på slottet. Tillika ville jag sända kommendanten de handIgar, som bestyrkte mitt uppdreg och deristand ea öppen skrifvelse, som landshöfdingen gifvit mig gZ, för den hinde!se jag kom i berömed Heigoland. Frökens emottagande ver orvifvelaktigt. Så snart skeppet landat, skulle, under förevändrieg att föra fröteas saker till torgen, nigra af mitt bästa manskap öfverväld va vakten vid porten, göra fällgallret obrukpå ; hvarefter Pe je stulle efterfölja med yckas aff.ren, så draga vi oss tillbaka Omb spöxna segela och söka det fria. Iogenting annat är då förloradt, in den vi seciien omälgi förde er al borgens besittriap. Pr plan ör dlerf, men icke outförbars, sace fHecrik, eter en paus af lugnt eftersinnande. yIcka s:nit?o ropade sjöröfveren Nifligt. O, slit var så vil uttänckt! Ioensn jag seglade titl R.bo, sände jag det eröfrade skeppet till ku