Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

——— tigt. Jag griper lika gerna till änterhaken, som till styret. Låtom oss alltså fortsätta vår kurs och i solnedgången slåss med dansken. Du tror alltså på fullt allvar .... sade kaptenen. Jag tror, inföll Henrik med en ton, hvaruti låg något föraktligt; att om min gamle patron, Röde Jan, i detta ögonblick i ert ställe stode på Pilens akterdäck, skulle han icke anse mitt förslag för något så öfvermåttan vågadt. Död och afgrund! uppfor piraten. Hvad Jan vågade, det vågar äfven jag; men ... Nå, jag vill tro och hoppas det, afbröt honom Helgoländaren, ehuru tonen motsade talets innehåll. Jag ville icke förolämpa er genom jemförelsen.n Du ansvarar alltså för, att, om du får stå vid styret, föra Pilen ända till Helgolands bålverk ? frågade piraten, seende ynglingen skarpt i ögonen. Jag förer den ända ti!l stranden, låter den der sätta på, för att låtsa haveri. Efter två eller tre timmar är skutan åter flott och dessförinnan måste borgen vara i våra härder., ,Välan! sade piraten. Jag ingår på ditt förslag. Om det lyckas är din lycka gjord, men i motsatt fall är du förlorad. Jag lofvar hvarken mer eller mindre än jag kan hålla: det nemligen, att föra Pilen till Helgolsnds bålverk, sade Henrik kallt. Och det är allt hvad jag begär,, sade piraten, skakande hans hand. Välan, kamrat! Nu till verket Kaptenen gaf befallning att refva några segel och skeppet fullföljde långsammare sitt lopp. Knappt blef det bemärkt af danska kryssaren, förr än det påskyndade sin fart, för att vinna försprång, hvilket var nödigt, om han ville spärra vägen för Pilen. Men dansken var icke förr kommen i närheten af det streck han åsyftade, än piraten befallde att hastigt vända. Raskt utfördes manövern, äålla segel spändes ånyo, och med den hastighet, som hans namn antydde, flög skonaren emot nordost. (Forts. följer.)