Aftonbladet – 20 november 1850, sida 3

hela länel so oc so . . 4930. 745. 918. 267. Om uppfostringsanstalter på statens bekostnad för värnlösa eiler vanvårdade barn. Öfver detta ämne har nyligen hos fångstyrelsen förevsrit en öfverläggning, som vi ansett förtjena meddelas här nedsp, hvarefter vi vid ett annat tillfälle torde återkomma till ämnet: Utdrag af kongl. styrelsens öfver fängelser och arbetsinrätltningar i rikel protokoll, hållet i Stockholm den 28 Oktober 1850. IS. D. Sedan Kongl Maj:t, vid utfärdondet af den nådiga stadgan, angående försvarslöse och till allmäst arbate förfsline persozer af den 29 Msj 1846, i ssmmanhang dermed och under fästad uppmärksomhet på nyttan cch behofvet af särskilde förbättringsoch uppostsingsanstalter för Unga personer. hvilka saksa behörig omvårdasd af egne anhörige och visat så elaka böjalser, ett da påkolla en i viss mån korrektionel behandling, uti nådigt bref simma dag enb27alli kongt. siyrclsen att med underdånigt förslag, i afseeate på sådene anstalter, till Kongl. Moj:s iskomms3s, semt konal. styrelsen, som trowu det vara skäl att först söka inhemta någon tids erforenhet om och i hvad mån tillämpningen ej micdre af högsiberörda nidiga sades än ock ef kong, etadgan, apgående folaunt gen i riket ef den 95 Mej 2847, kuade minska eller tillmietgöra behofvet al semma anstilter, uti cizkulärbref ar den 26 November rästlidee år szmodat Kovgl. Moj: ts samteiige bofallningshafvande i lägen att, på grund af den erferenhet, som i efseende derå kunde vara vun dels med sla kong s yrelsen, om och i huru vi dsträckt min behof at så beckaff: ås enstalter för hvarjo särskildt län förefuanes, dels eck uppgi! hura desamme för hvs:ja läns betof anses ä mälsenligast kunnva inrättas, så hade Kongl Majs samtlige bafalininsshsfrvands i het 8 afgifvit ytira de och sednast kor ns befaliningshafvandsa i Jönköpiogs lin, hviket sistnämnde den 48 derra må pad hit inzompit, och sedan desse handlingar bjifvit liste, yttrade referenten hr kansli-ledamoten Cederscbjöld Att inom lönen inrätta särskildte förbättringscch uppostrivgs avstelier för urga personer, hvilka saxna behörig omvårdnad al ezne achörige, och visat elaka böjelser, skulle utan tvifvel medfora högst beiydiiga kostnader, men likväl efier mitt omdöme :cke komma att leda till, utan tvärtom aut motverea det med dem afeedda ändamt!, deals emedan decas tillvaro skulle uppmuntra lättelnniga föräldrar att vanvårda sira barn, för att få dem å dessa allmänna uppfostrirgs sanstalter istegre, dels emedan mårga bland der, som å så beskiffade inrättningar integas, säkerligen skulle, genom samvistelsen derstädes med andre mera förbärdaje, sjelfve sjunka djupare i sedeförderf, i stället för awt förbättras; och dels emedan äfven da, som der blifvit förbättrade skulla, efter en lingre tics skilismessa från hemmet och familjelifret, vid afgången från förbättrings-anstelton, i allicarh:t sekna några deltegande vänner, som voro villige aut bistå dem med råd cch bjelp, men deremot under hela sin årerståenda lefaad könna en smärtsam hågkomst ef att hafva tillbragt sin ansdom å en så beskeffad ellmän förbätiringsonstelt, ärdeles om de finge erfara, ati just denna omstänåtsbet ej sällan utgjorde ett hinder för dem alt erhålla tjenster, som eljest kunnat stå dem till buda. Långt ifrån ati ense mig böra tillstyrka inrättandet af flera så beskeffade förbättringsanstaker, tror jag således, på nu anförde skål, det tvärtom vara önskligt, att de som finnas, ju lö:r desio hel dre upplösas, och att da bara, som icke hos egne enhörige kunna erhålla nödig omvårdnad för sådant ändamål, på föräldrars eller målsmäns, samt då sådane ej finnas eller sakna tillgångar, på allmän begostnad uttingas till uppfostran hos bofaste persoger, som gpjort sig kände för gudsfruktan och sedlighet, äfvensom att unga personers sysslolösa kringsirykande på gator och vägar semt andra allmänna platser på det noggrarnaste sitt förhindras. Då dessa mina äsigter synas stå uti öfveransstämmelss med föreskrifterne såväl uti Kong!. M:ts under den 48 Juni 1842 utfärdade nådiga stadga om folkundervisoingen i riket samt uti kongl. förordaingen om fattigvården i rizet af den 25 Maj 1847, som ock uii koagl stadgan angående försvarslöse personer af den 929 Maj 4846, så är det min öfvertygelse, att, för uppnåendet af det med de i frågavarands uppfostringsoch förbättringsanstalterna afsedda ändamål, endast erfordras, dels att bestämma nödiga koatrollar öfver ssmma nådiga föreskrifters behöriga iakttagande och dels att anviss nödige medel till bestridande af de barnuppfostringsköstaader, för hvilka Ingen enskild person eller pågot visst fattigvårdssamhälle kan tillförbindas att samina kostnad godtgöre; hvarföruten det synes mig vara sannolikt, att svärlgheten att åt barnen erhålla pålitlige fosterföräldrar, der såden svärighet förefinnes, skulle betydiigen minskas, om de som utmärkte sig genom ömhet och sorgfällighet, om de tiil deras vårdnad anförtrodde barnen, bugnades red nigot utmärkanda tecken såsom belönirg för deras såmedelst ådagalegde medborgerliga för Ordföranden, herr genoreldirekiören och riddaren von Troil, yttrade: att de från Kongl Maj:ts befsl!ning shafvande intomne utlåtanden bekräftade det af kongl. styrelsen redan kända förhållende, ett inom åtskilliga delar af riket funnes eu betydiigt antal i sedligt afseende förderfvsde berp, hvilka, i sakpod af den omvårdnad, som kurda giva någon förhozp ning om deres förbättring, sannolikt komma attöre antelet af brotts! ingar och såmede!st hemfalla under fångvården. Att, så vidt möjligt, motverka sådant, rifven lika mycket af statsklok je on och menniskokärlek. Inom de orter, der ifrågeverande birns ontel och förderf ej vore större, än att deras uttisgsnde hos piiitlige cch passende fosterföräldrar kunde verkställes, vore denna utväg troligen den fom med minsta kostnad förenade god förhoppning om framgåra; men de ösenekainaerv gam farisaa bas den ons 21 sadlinhat