Aftonbladet – 20 november 1850, sida 3

hällets väl eller ve, i yttersta rummet kan bero af någon fullkomligt okänd storhet, som uppvisar sin pollett och i voteringsutnan nedläsger en rföst, dena der händelsevis blir bestämmande, Tili deras tjenst, som möjligen tro, att en hjelte: anda städse vakar öfver hans efterkommande, att en stor mans egenskaper med blodet öfvergå till hans afkomma, hafva vi gjort ett litet öfrerslag af den de sl.kiighet ea st mfader besitter i de från honom nedstammande generationerza. I sonen återfinnes han för hälften, i sonsonen för fiardedelen, och så vidare ända till nionde led, i hvilken af stamfadren endast återstår !;s,.:del. Man måste madgo, att denna repariition i en ättling är temiigen ringa, och att de familjer, som räkna sina anor från korftågen, säledes kneppt hafsa en droppa qver et sin stemaders blod. Men när nu härtill kommer, att adel icke sällan tillverkats fabriksmessigt, uen at den först adlsdo just haft några särdeles egenskaper ati skryta ef, så blir förhållandet änsu mera nedslående och de kommande generationerna ännu mera lottlösa. Ordet fabriksmessigt låter måhända hårdt, men vi finna för ögonblicket iatet mera parsande för att återge t. ex. drottning Kristinas menniskoförädling i stort, då hon. på 9 är, tillskapade 47 grefvar, 47 friherrar och 363 adels än till de 4 af första slaget, 9 sf andra och 321 af tredje, som r:dan före henao funnos. AÅAfvea i nyare tider har dsana kungliga rörelsa drifvits pariivis, såsom då CarlX på en dag gjorde 67 nya pärer. Carl X kunds med fog kalla detia en väl använd dag. Ealigt fordaa tiders politiska trosliror var, med en bild hemtad från kzistendomsn, konungen en jordisk Gud, folket motsvarads de skapade, hans vija blindt underdåniga tingen, adeln utgjorde det medlande, försocsnda elementet. Det hände likväl icke sällan, att adeln från medlarekallet gick öfser till ett slsgs förmyndarekall för regenten. Så tvisgades Maicolm af Skottland, som i et anfall af vreda och missbolåtenbat sönderrifvit adelas honom till underskrift förelagda privilegier, att offentligt msd nål och tråd hopsy det konom förhatliga dokumentet. En konung af Arragonien mottog i femtonde århundradet, iaför den församlada adeln, först då investiturea af sin höga värdighet, sedan han afhört och god kännt följande till honcm ställda admonition: Vi här församlade, af hvilka en hvar för si: är lika god, som Du, och som tillssmmun äro förmer, än Du, vi t:go Dig, med fö:bshåll, att Du stadföster våra privilegier, till vår Konurg. Hvarom tj, icke.n Men i tidernas längd gick edeln allt mera och mera förlustig sina höghetsrättigheter wis-å-vis mejestätet, ocb, ifrån att ha föreskrifvit detsamma viikor, sjönk den ned till dess blindt underdånige tjenare. Man känner ädliogans på sia tid berömda svar till Ludvig XIV, då denne frågade honom, huruvida han kunde lita på honom vid utförandet af ett uppdrag: Ers majastät! genmälte denne, är det möjligt, så är det reden sked:; är det omöjligt, så skall det ske Man kan ick: på samma gång vara mera hädisk och mera koaungsk. Emedlertid strålade, för mängdens ögon, ännu e2 gloria kring vapensköldan; mana föröömjukade sig iaför enornas makt; ett von och ett de, så simpelt i sig sjelft, var en trollformel, som bjöd vördnad cch helgd. Man erinrer sig presten, som sku!ls edministrera nattvarden åt grefve Marcellus, eca glömt den särskilda, dervid brukliga hostian med grefvens i oblatet intryckta vapeo, hvs:din han bid denne om ursäkt avs han nödgades: öfverräcka bo om attig mans spis, d. v. s. en hostia af dem, som höllos i beredskap för grefvens underhafvande. Det är omöj!igt att, iaför ättliogen af ev urgammalt pamn, gå läniro i förga tenhet af sin Gud och sitt emhetes värdighet. Äfven i Sverise var kleresiet icke sällon svsgt för adelzs för-träden. — Vi påminna om den ordets tjenare, hvilken, i de tider, när brott mot sjette budet ännu voro belagda med str:ff af uppenbar kyrkoplikt, skulle i församlisgens gemenskap upplaga en friberre, som i ofvaunämrd: hänseende sig förbruit, och vid detta tillfälle tilltalada honem: Högvälborne herr bircn och syndarel Hins börd i första rummet, hans brotutslishet i det andra. Emellertid började förtrollningen småningom ait försvinna. Fjellen töllo från de förbländades ögon. Man började öppet råstå, att förmånen ef en lysande börd var något ideelt, utan rättighet till fast fot i verkligheten, något rätt vzckert och uppmuntrande som föredöme för den höghbördade, men ingenting förbindande för andra, en lycklig slump, men icke något privilegium. Mn her svärt atttänkasig rättigbeter u!an motsvarande skyldigheter : skulle börJen, som icke påligger någon skyldighet, likväl kunna skönka rättigheter ? Med urfplysvingens stigande började Adela att sjunka. Redsn den 3 Augusti 1789 talade Gustaf 111, hvars skarpa blick icke får örnekas, ibreftill sedermera Carl XIHom pVaristocraie expirante.n Året derpå, 1730, dekreterade Nationalörsamlingen i Frankrike alla adels-dipt!omers högtidiga förbränning och efskaffande ef alla börds-tiular Järi gick national-församlinaen fir långt: en stor intitwion bör icke uttömma sin ovilja på obetydlig-. eter. Sedan det verkligt vigtiga: privilegierna voa, o upphäfda, kunde man gerna ha lemnet det tunn kelet, pergementersa och titlarna, som en leksak å åfångan. Också hämnodes innan kort en reaktion lenna öfverdrifi, och återgsf lifvet åt den afdö:a. Emellertid torde, utan beskyllaing för hätskhet, kunna sögas, att ör 14850 Aristokratien satt sina bästa dagar. Ehuru gammal, i frågan cm Adel, betraktas som en förtjenst, lärer detsamma icke kunna gälla om Adelskapets ålderdoms-krämpor. Sisom enisatsifvet ingripande institution är den en byggnad, hvilken hvarje ögonblick hotar med fall. Dess grundvalar uppbäras icte mera afollmäinna opinionen; det enskilda stånds-intresset söker förgäfves ati hilla upp3 da bugtande murarne, Återtåget ur en fästning. som icke kan hålla sig, innebir ingenting vanhederligt, serdeles då man marscherar ut med bibehållende ar alla sina utmärkelse-tecken, med flygande fanor och klingande spel. Ett längt drifvet trots är deremot sällan på sitt ställe, och kan leda till bodröfliga resultater. K. K—g Eoleran, Enligt till ebefen för civil epartementet inkommen rspport från landshöf ingeembetet i Götbeborgsoch Bohus län, daterad den 16 November, om kolerasjuke i Götheborg och dees förstäder: sa PD