Aftonbladet – 20 november 1850, sida 1

Korrespondens-artikel, Berlin, den 11 November, 1850. Uader sistförflutna vecka hafva händelserna följt hvarandra så brådstörtadt och tagit en sådan vändning, att jag anser mig böra skyndsamt meddela någonting derom. Efter konseljen af den 2:e, som slutade med utträdandet af hr von Radowitz, tycktes freden betryggad, genom Preussens underkastelse under Rysslands och Österrikes beslut. Armåeens af Radowitz tillstyrkta mobilisering) (ställande på krigsfot) var förhastad såsom onödig, oaktadt de anspråk som i Warschau uppställts mot Preussen, och som af ministerpresidenten grefve Brandenburg blifvit derstädes godkända, icke i öfrigt blefvo lika ovilkorligt medgifna. Hr von Radowitz hade önskat att Preussen måtte rusta, till hägn för den skugga af Unionep, som stadnat qvar sedan den 15 Oktober. Hacs embetsbröder, med grefve Brandenburg i spetsen, ville låta äfven denna skugga fara, och sålunda efterkomma anspråket i Warschau att hela Unionen måtte formligen upplösas. Konungen slöt sig till samma mening som Radowiiz; prinsen af Preussen var icke mot armöens mobilisering till fromma för Preussens ära och sjelfständighet. Slutligen afgjorie majoriteten, och hr von Radowitz fick sitt afsked. Men i Wien fordrade Preussen med detsamma att de aftalade fria konferenserna öfver tyska frågan skull: öppnas i Dresden: att österrikiska rustningarna skulle inställas, jemte alla vidare steg mot Hessen, till dess man hunnit komma öfverens, samt i allmänhet: att ingenting vidare skulle åtgöras med anledning af de så kaliade förbundsdagsbesluten i Frankfurt, innan föreningen med Preussen blifvit uppgjord i Dresdens. I ministerrådet hade ministerpresidenten nödgats höra skarpa förebråelser öfser sitt förbållande i Warschau. Väl hade han i Warschau blifvit personligen bemött af tzaren med största välvilja, men denne hade tillika yttrat sig ytterst häftigt öfver Preussens nuvarande politik; till svar härpå hade grefve Brandenburg endast anfört lama ursäkter, och till en del alideles åsidosatt de uppdrag han fått här, emedan han ansett omständigheterna göra deras uträttande omöjligt för tillfället. Detta förebråddes honom nu, särdeles af prinsen af Preussen; och ministerrådet den 2 November ——ALLr e—-———— —