Aftonbladet – 18 november 1850, sida 2

vid henne på en annan stol och väntade tyst tills hennes trötthet. minskat sig. Slutligen sade han, under tårar, med en tröstande ton: Var bara vid godt hopp, kära Lisa! Den sköna sommaren har börjat, den milda, rena luften skall styrka dig. Du skall åter blifva frisk. : Ack, far, hvarför bedraga mig?. — suckade bon, skakande på hufvudet. Alla som se mig — äfven du, far — gråta öfver mitt öde! — Det är förbi, icke sant? — När kyrko-invigningen firas, ligger jag redan på kyrkogården.n Barn, bedröfva dig icke sjelf med så förskräckliga tankar! Förskräckliga tankar? I verlden bar jag ingenting att hoppas, fader. Vore jag redan i himlen! Der är helsa, glädje, evig, kärleklb Karl kommer snart åter, Lisal: Har du icke sjelf sagtoatt du då snart skulle bli frisk. Han skall trösta dig, hans. vänliga ordlifva dig med ny kraft, så att du lössliter dig från ditt svåra lidande vÄnnu sex månader,, suckade fliekan, i det bon förtviflansfullt frågande höjde blicken mot bimlen; ånnu sex månpader! Inte så länge, Lisa. Kobe for i går til Brissel med ett bref från vår borgmästare till den herrn, som är vår förespråkare hos ministern. Allt låter oss boppas, alt vi erhålla en mildring i Karls straff. Då blir han genast fri. Vill Gud, så medför Kobe redan i eftermiddag den glada underrättelsen om hans snara frigifvande. — Lisa, milt barn, gifver dig inte redan denna tanke nytt lif?p Sackars Karll suckade Lisa drömmande, redau fyra långa minaderl... O fader, jag har syndat... men han, den oskyldige, hvad måste han icke lida i sitt dystra fängelseln (Slutet följer.)