Aftonbladet – 18 november 1850, sida 2

AVIS IEv PP EFIAJLU MAR (i FAVERISEAR BIR EM IRU DÄTLE, UPURGIIIRU Sockenskomakarer,, hvilken, så väl som dikterna, väckte stor muntierhet. Emellan föredragen afsjöngos itskillliga sånger, bland hvilka flera af Bellmans vackrasta. Innan sammanträdets slut öfverenskom man, tt föreningen i början af nästa månad skulle tilltälla en större festivitst. — Af landsortstidningarna inhemtas, att tre städer i riket, nemligen Sala; Falkenberg och Kungsbacka, förgäfves giort försök att få någon af de andra städernes riksdagsmän att öfvertaga äfven de förstnämndas ombudsmannaskap, och serskildt är bekant, att sådana fullmäktigskaper derefter blifvit här vå Borgareståndets klubb utbjudna mot offert af ett arfvode af 50 rdr bko för riksdagen. Detta bör också till karakteristiken af vår riksdagshistoria, och torde besanna bvad förläggaren af denna tidning redan för 16 år sedan, vid 1834 års riksdag, då representationsfrågan förevar på riddarhuset, tillät sig yttra såsom ett bevis på det ringa värde som sättes på ett af nationens vigtigaste förtroenden, att man pser vissa städer gå snart sagdt från dörr till dörr och utbjuda representationsrätten, med största svårighet att ändå bli af dermed.n Lägg härtill att äfven de städer, som mom sig välja fullmäktige, ofta hafva stor svårighet att få någon att åtaga sig riksdagsmannakallet, och att de ej sällan endast af denna orsak voterat på borgmästaren, äfven då det varit vanligt att han vore aspirant till domsaga och att den menskliga svagheten för egen fortkomst sålunda satte honom i frestelse att gå regeringens ärender i anslagsfrågor m. m. Hvad garanti lemnar väl ett sådant representationssätt nationen för en af alla bikonsiderationer orubbad vård om dess intressen? Och ändock: huru långt bar ej Borgareståndets pluralitet på de sednare riksdagarna i oberoende och främjandet af allmänna tänkesättets önskningar stått framom pluraliteterna i de båda första stånden! — Lagbersdningen bar pu afgifvit förslsg till handelsbalk och utsökningsbalk. 3 Handelsbalkena innehåller följande 929 kapitel: 4, om köp och byte; 2, om gåfva, 3, om försträekninrg; 4, om invisping; 5, om Hfstidsvänta; 6. om handfången pant och om underpant; 7, om borgen; 8, om inlegsgods; 9. om lån; 40, om. lega och hyra; 411, om tjonstehjonsstadga; 42, om byggnadseller annat arbetsbetiog; 43, om bolag; 14, om syssloman; 45, om vite och skadestånd; 46, om fynd oeh hittegods; 17, om tioårig preskription och om årsstämning; 48, om egendoms afträdande till konkurs; 49, om förhör, offentlig stämning och fordrivgars bevåkning i kowkurs; 20, om inskränkning i gäldenärs personliga frihet, om hvad honom af konkursmassa bestås och om hans ansvarighet för gälden; 21, om konkursmeassa:s förvaltning; 29, em borgenärers rätt och företräde för: hvarsannan till gäldenärs egendom. Förslaget till utsöknisgsbalk är iodeladt i dessa 40: kapitel: 4, om de embatsmän, tjenstemän och hetjente, som med utsökningsmål befattniog hafva; 9, huru utsökningsmål, så ock klagan öfver utmätpingsmäns åtgärder, hos konungens befallningshafvande anhängiga göras och b:heudlas skola; 5, huru utsökningsmål af konungens befallaingshafvande prötvas må; 4. hurw gäldenärs: gods utmätss och säljas skall; 3, om införsel i lön eller pension, eller i afkomst af ezerdom; 6, om qvarsted så ock:om förbud mot skingring eller utgifvende sf gäldenärs egendom; 7, om bysättning och reseförbud; 8, om utsökningskostnad; 9, huru ändring i konungens befallningshafvandas utslag sökas må; och 10, om verketällighet å utslag ivutsökningsmål. I sammanhang härmed har lagberedningen äfven föreslagit några ändringar ceh tillägg i de förut tryckta balkarna samt afeifvit förslag till särstild lag om vad eller basvär från Gottland och till särskild lag om preskriptiom i åtskilliga. fall, . för eller emot kronan eller rikets ständers bank eller riksgäldskontor. Härmed lära lagberedningens erbeten i det närmaste vara afslutade och, enligt hvad vi hört omtaiss, återstar daraf endast omarbetningen af ett förslag till vexellag. Den underd. skrifvelse, hvarmed lagberedningen till Kongl. Maj:t öfverlemnat ofvanberörde förslag, innefattar derjemte följande framställning: Uader fortgången af. det arbete beredningen nu fullbordat, har den fråga ofta förekommit, huruvida för de talrika fall. då efter lagförslagen, likasom. efter åtskilliga redan gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller underrättelser af bvarjebanda slag: skola meddelas allmänheten genom tidningar, det sätt, sem dertill för närvarande begagnas, må antegas vara för ändamålet verkligen tillfyllestgörsnde. En tidniog, som skall köpas, kan omöjigen här i landet blifva så spridd, att den läses af mer än en. ganska ringa delaf landets befolkning. Hvad den innehåller, får således icke, med något sken: af sanning,: sägas hafva kommit till den stora allmärhetens kännedom. Ej heller synes: det vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämniog, en kallelse eller .en annan underrättelse af det ifrågavarande slag meddelas, skall:derförewvidkännas någon: utgifit,i-varo sig större eller mindre. Kostneden bör falla den till last, som låter ett sådant meddelande utgå, icke den, till hvilken det utgår, emedan det är den förra allena, som pjuter förmånen deraf, att han ej behöfver, med större omgång och på ett vida mer betungande sätt, för. meddelandet söka den sednare. Af ailt detta ärr det, efter beredningens tanke, en följd, att de. oftanämnda meddeladden, på hvilkas iakttagande ganska. många mennviskors hela: välfärd ej sällan beror; böra införas ivnigot: kungörelseblad, som sprides lika: vidsträckt med det, hvarigezom lagar och författnivgar promulgeras, och som, lika med detta, kostnadsfritt utdelas till hvarje församling och till offentliga myndigheter, för att öfverallt i riket vara tillgängligt för enhver, som deraf vill hemta någon upplysning. E:it sådant blad, af den vidd för hvarje gång det Aa RN an ra a a TT a TT DA a a a nr