Aftonbladet – 18 november 1850, sida 1

ert hus; det är ej nödigt. Jag hade redan beslutat att låta den lärdom jag erbållit tjena mig till nytta, och ej allenast upphöra med mina besök hos er som vän, utan att mot hvarje bonde uppföra mig, som det anstår en man af mitt stånd., Bonde? ropade Baasen otålig. Jag är ingen bonde! Jag heter Gansendonck. Hvad likhet finner ni emellän mig och en bonde? Säg In Olyckligtvis för er är den ej stor, svarade baronen. Ert högmod bar förledt er; ni är bvarken fågel eller fisk, hvarken bonde eller herreman. Ni skall hela ert lif igenom ej finna annat än fiendtlighet och bån på den na, förakt och medlidande på den andra sidan. Ni skulle blygas att så oförnuftigt förakta ert eget stånd. En bonde är den vigtigaste menniskan på jorden, och om han dertill är en irlig och redlig man, som upgfyller sina pligter, så förtjenar ban att aktas och älskas af alla andra menniskor. Vet ni hvem som gör bönderna löjliga? Jo, just sådant folk som ni, som inbilla sig att man upphöjer sig genom att förakta sina bröder; som tro, att man ej längre är en bonde, så snart man med förakt talar om bönderna, och ait det är nog tillräckligt för att blifva örn att blott hänga några örnfjädrar på kroppen.n Her jag hört på er nog länge nu? ropede Baasen uppspringande, xeller tror ni, berr barom, att jag är hitkommen för att helt simpelt. låta släpa mig genom smutsen ? Ånnu ett orda, fortsatte baronen; jag vill gifva er ett godt råd, herr Garsendonck. Skrif öfver dörren till ert sofrum detta ordspråk: Skomakare, blif vid din läst!s — Kläd r som andra bönder, tala och bandla som folk af ert stånd, sök er en bra bondeson till man åt er dotter, rök er pipa och drick ert öl i sällskap med byinvånarne, och bråka ej nied alt sy