Aftonbladet – 16 november 1850, sida 1

betjenter med guld och silfver på hattarno följa honom; vagnen förspänd med fyra hästar följer efter. Jag Peter Gansendonck, jag går bredvid berr von Bruinkasteel med högburet hufvud och har min förnöjelse åt mina belackare och afundsmän, såsom det anstår en bsrons svärfar att se ned på det gemena packet. Vi gå till kyrksn, der ligga mattor och kuddar; der strös blommor, orgeln spelar så att fönsterrutorna darra, jaordet uttalas framför altaret... och Lisa far i sin mans sällskap med extrapost genom byn, så att gristorna flyga ur stenarne. Dagen derpå ligga väl hundra bönder till sängs af förargeise och afund. Emellertid säljer elier arrenderar j:g bort Den helige Sebastiar, och när min svärson återvänder med min dotter, flyttar jag till dem på det stora slottet. Baas Gansendonck, det vill säga herr van Gansendonck, har bragt sina saker på det torra, han gör sedermera ingenting annat än utdelar sina befallningar, äter, dricker, jagar och far ut på lustridter. Men under det jag går här och tänker på alla dessa sköna saker, stöter jag nästan 2f mig näsan mot jagtslottets dörr. I det Bassen sade detta, drog han på klocksträngen. Sedan han väntat ett ögonblick, kom en betjent och sade, i det hin öppnade dörren: xO, god dag, Ba2s! Ni kimmer säkert för att besöka herr baron !o i Ja visst, karll sade Baasen med förläs gen ton. Han är inte hemma.n Huru? Iate hemma?s ,Det vill säga, ban tar inte emot.n Huru? Iate ta emot mig? Det vore vackert! Han ligger könhända till sängslo Nej, men ban vill ej emottaga någon. Ni kan lätt begripa: ett bått öga och aninigtet fult af skråmor. .. Det gör ingeniing! För mig hehöfver han ej gömma sitt ansigie; vi äro tillräckligt intima, herr baron och jag, för att jag kan tala med bonom äfven om han; ligger till sängs... jag går in, hans befallning gäller inte för mig.