Aftonbladet – 14 november 1850, sida 2

och du är oa tig nog att säga nej. Du behöfver inte skämmas för din röst, flicka! Den kan allt låta höra sig. Baronen bad ånyo. Baasen befallde vred. Lisa lydde, och började ackompagnerad af pianot att sjunga med baronen: Ah, pitit! mon troubls est extråme, Dites: je vous aim2, Je vous aimel Syrenbusken darrade, som om en vindsiöt genomfore den... Baas Gansendonck var nära att förlora förståndet af högmod. Hans ansigte strålade och rodnade af tillfredsställelse. Han gned ouppbörligt händerna och talade så Iritt, så högljudt och så mycket, att en fremling utan tvifvel skulle ha ansett honom för slottets egare. Stående bredvid pianot, nickade han med hufvudet och trampade takten oriktigt med de tunga fötterna på det bonade golfvet, samt sade under pauserna till sin dotter: Högre! raskare! Så, det är rätt! Bravolb Att Adolf och hans kamra!er, ja ti!l och med Vietor drefvo spe med honom, märkte han ej. Han ansåg tvertom deras löje för eit bevis på deras bifall och vänskap, Då sången var slutad lät Adolf, som satt vid pianot, sina fingrar en stund löpa öfver tangenterna och började derpå att spela en så rack och oemotståndlig vals, ati Baasen, då ban pörde den, sjelf fick lust att dansa, och verkligen ställde sig på tåspetsarne, som om han sulle hoppa omiring i salen. so Dansa, dansal ropade han, se det förstår vår Lisa förträffligt. Det ser ut som hon ville sväfva bort, bara hon lyfter foten. — Flickan, som redan med stor motvilja hade låtit nödga sig att sjunga, ville allägsna sig från pianot, för att denna gång undily sin faders befallning. Men ban förde henne tillbaka till midten af salen och gaf baronen ett uppfordrande tecken, Glad och lättsinnig sprang denne fram, slog sin arm kring bennes Hf och ryckte henne mot hennes vilja med sig fem eller sex takter. Från syrenbuskarne framträngde ett doft ljud,