Aftonbladet – 13 november 1850, sida 3

Å I går lorleaties ater vid rädstutvurattens 6:tle afdelning undersökning med styrmannen Strömblad och pigan Maria Berg, tilltalade för det de på förmiddagen den 25 Oktober praktiserat sig in i hufvndstaden, utan att hafva anmält sig till karantäns -jundergående, fastän de kommit från Wenersborg der -Ikoleran redan utbrutit. Två gardister jemte öfverJkonstapeln Bremer, hvilka ifrågavarande dag varit posterade vid Horns tull, hörd:s, men icgen kunde påminna sig, att några sådana personer, som Strömblad och Berg, ifrågavarende deg inpasserat, och I trodde Bremer, att de icke åkt in genom Horns Itull, emedan ett sådant åkdon, som de begagnat, ovilkorligt skulle blifvit anropadt. Likaledes hördes . lgästgifvaren vid Fittja, Feil, utan att likväl kunna meddela pågra andra upplysningar, huruvida de tilltalade ifrågavarande morgon passerat gästgifvaregården, än hvad dagboken utvisade. Målet uppsköts för vidare bevisning till den 49 dennes. Il — Vid ssmma afdelning hölls i går ransakning med bagaredrängen Jansson, tilltalad för förskingring af penningar, som han uppburit för sin förra husbonde, bagaren Geij:r, för hvilken konstepeln Carls: son anmälde sig sisom ombud. Den tilltalade berättade under tårar att han, som lemnat Geijers tjenst den 24 sistlidno Oktober, bott qvar och arbetat åt sin förra busbonde till den 5 November, unIder hvilken tid han af Geijers kunder uppburit penningar, af hvilka han redovisat till en del, men urJaktlätit att lemna ifrån sig åtskilliga poser till ett IIsammasriknadt belopp af 47 rdr 48 sk. res, hvaraf ben likväl, då han häktades, hede i behåll 4 rdr 4 sk. samma mynt, hvilka Geijer återbekommit. Janssor, som i anledning af ordförandens uppmaning til! I honom att, medan ännu tid vore, bättra sig, visede len uppriktig ånger, dömdes att för förskingring af 18 rår 41 sk. 4 rst. bko böta hafva beloppet med 14 rdr 20 sk. 8 rst. eller i brist af tillgång undergå 15 dagars fänge!se vid vatten och bröd, äfvensom att lersätta Geijer det förskingrade beloppet. I — Konstapeln Forsslund har till rådstufvurätten linstämt arbeiskarlen Hasselberg, med påstående om lansvar för det denne på en krog haft förklenande lyttrarden om Forslund, hvilka giogo på heder och ära. Då detta mål i gär företogs till handläggning. Janförde Forsslund, att ehuru ban och Hasselberg Ivoro barndomsvänner och läskamrater, hvearföre det gjorde honom ondt alt mot honom väcka några anIsvarspäståenden, han likväl såsom polistjensteman Jansåge sig nödsakad att beifra en beskyllning, hvilIken hvarje brottslicg som af Forslund blefyve arreIsterad kunde tillvita honom. Hesselberg åter anförde, att Forsslund, hvilken han likaledes å sin sida ansåg som vän, men som icke varit närvarande vid Idet tillfälle, då Hasselberg skulle haft de åtalade Iförklenliga yttrandena, blifvit oriktigt underrättad, enär Hasselberg aldrig tånkt än mindre yttrat något förklenligt om Forsslund. Målet uppsköts för I vittnens afhörande till den 49 i denna månad. — Uti det vid rådatufvurättens A4:de afdelning aznhärgiga målet angående pigan Gröndal, tilltalad för det hon skulle från kopparslagaren Melm bafsva Itillgripit en silfversnusdosa, efkunnades i förrgår ut slag, hverigerom Gröndal, såsom icke öfverbevisad att hafva olofligen trillgripit dosan, frikändes. I — Samma afdelning sfkunnade afven i förrgår utslag angående skrädderiarbetsren Bodin; och ehuru ett vittne intygat, att Bodin ur grenadieren Eogströms brösificka stulit en sedelbok, kunde han, då lendast half bevisnisg mot honem förekommit, icke Till saken fällas. I — Vid i dag hållet polisförhör snvgående det i I gårdagsbladet omtalade s elfmord, upplystes, att Wi berg en längre tid varit grubblande, hvilket elltI mera tilltegit, samt att han de sednare veckorna I mycket talt om sin nära förestående död. Då1igår på morgonen ett hud anländt från hans mig, vikItusliehardlanden Näsman, för att efrerhöra hans tillIstånd, bade Wiberg ryckt ned en på en vägg hängande pistol ech sprangit ut till ladugården, efterföljd af pigan, som ena: oråd, men icke upphunni! honom förr än gerningen var fullbordad. Han hade aflossst skottet mot esa tinningen. Bud afgick ge nast till pärmesto fältskärsstusa; men döden hed: följt omedelbart. — Poliskonstapsin Nelle har anmält, att då han i sällskap med kunstapetn Nylinj sistl. måndags e. lam. kl. half ö infunnit sig uti bryggaren C.L. Hauffmans egendom, huiet MM 43 vid Stora Badstugugatan, för att eftersöka en dräng, Johanscor, hvilken i söndags afton uti rusigt tillstånd fört oväsen på Igatan, hade Nelle derstädes blifvit öfverfallen och slagen af tokhållaren F. Kihlman och drängen Joban Mellberg, hvilka äfven henämnt bonrom med åtIskilliga oqvädinsord. I Då milet i dag förevar, upplystes det genom vittnesförhöret, att poliskonstepeln Nelle fem serskilda Igåcger infunnit sig på hr Hauffmsns gård, dels enIsam, dets i sällskap, i upp ifvet ändsmål ott hålls Iförbör med :rängen Johansson, med hvilten han dock vid sitt första besök på morgonen ingått förlikning på en krog: d. v. 8. lovat att icke uppkalla bonom till poliskammaren. Varnad at bothållaren att icke med sitt spring uppreta arbotarne, utan Iheldre uppkalla drängen Johsnsson till poliskammaren, ifall han tillåtit sig något lagstridigt, hade deck Nelle för femte gången kl. ö på e. m. återkommit, Jdervid drängen Mellberg, uppreted öfver et! af Nelle fäldt yttrande att Mellberg setat på Låpgholmen, tilldelat Nehe några slag. Poliskonstapela Nells ville licke vidkännas att han icgätt någon sådan förlikning med Johansson, såsom ofvan är nämndt, utan Tsökte att krång!a bort saken. Emellertid hänvistes målet till rådhusrätten, och Nelle ålades att afhålla sig ifrån tjensigöring, till dess domstolen yttrat sig i saken. Serskilit erhöll Nelle af polismästaren Bergman en allvarsam skrapa för sitt beteende. — Till Åsens gästgifvsregård i Bohus lån anlände åkande, dock ej med gästgifvarskjuts, söndags afton den 2 dennes omkring kl, 8 en mansperson klädd i lång grå vadmelsrock och stora stöflor, hvilken på hvarjeharda sätt lät förstå, aut hans kassa icke var tom — bland aznat öppnade ban sin plånbok, hvilken befanns väl späckad med bide räda, gula och gröna och bjöd skjutsbonden 40 rdr om han ville köra honom fram till Uddevalla, hvliket denne dock afslog, Emellertid gick han in i hållstugan, något! rusig redan vid ankomsten cch blef efter intagen förtäring ännu värre cch började te sig allt mer ock mer skrytsam. Gästgifvaren rådgjorde med en på stället verande r:sande, och länsmannen efierskickades. Det befanns då ett den mi:stänkte personen innehade 336 rår bio i sedelmynt, en börs med diverse silfvermynt, uppgående till omkring 30 rår rgs och dessutom 6 stycken mindre bigara ef silfver, vagande tillsammans 49 lod. Hans uppgifter om sin person cch åtkomsten af Ipennivgarne m. m. äro mycket varierande. För t. f. landsfiskalen i orten, som i går besökte honom på Grohed, hvarest han hålles häkted, uppgaf hen sig lika som för läpsmannen, beta Joh. Lindgren, född i Götheborg, 52 är gammal, med tillägg att hafva jent vid kongl. Götha artilleriregemente, hvarifrån Ihan år 4839 erhöll afsked samt sednast för omkricg len måned sedan blifvit lösgifven från Malshö fåstving, der han tillbragt trenne år för tredje resan Istöld. De medhafda penningarne och godset sk. Ne