Aftonbladet – 13 november 1850, sida 3

sednest vistats, gjort sig väl känd. RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Då i går hr Philipssons tryckfeibetsmål mot hr Frarz Sjöberg, såsom ansvarig utgifvare af Folkets Röst, ånyo företogs vid rådstufvurättens 4:de afdellIning, var hr Sjöberg icke tillstädes. Hattmakaren Lorentz j:r uppträdde å hans vägnar och ville ingifva en skrift, men hr Dufva anförde, att som rätten redan förut beslutat, stt hr Sjöberg sjelf i milet skulle svara, och icke finge begagna hr Lorentz sSsom fulmäktig så äskado hr Duva att någon skrift från br Sjöberg icke måtte få af Lorentz inlemnas, och då det ålåge br Sjöberg att nu siyrka det han sista rättegångsdagen haft laga förfall — — — Hr Lorentz, afbrytande: Det är just hvad som står i skriften. Hr Dufva: Jag hemställer till rätten att hr Lorentz mätte förständigas att icke afbryta mig. (Loirentz börjar visa en munter uppsyn cch tittar nedåt ghörarne, som ingalunda äro sorgset ståmda. Deras Jöje uppmuntrar Lorentz till förnyade ansträngningar att få sitt papper mottaget.) Hr Dufva fortsättande: Då hr Sjöberg, när tan i dag skulle styrka laga förfall sista rättegångsdagen, lånyo utan att visa laga hirdar — — — — Hr Lorentz ånyo afbrytarde: Jag bar ju sagt att det står i skrifien, att hr Sjöberg af kallelse till annan rätt är hindrad och jag måste väl få inlemna iden, då mitt uppdrag dertill inskränker sig. ) Hr Dufva: Jag anhåller ännu en gång att rätten måtte ålägga hr Lorentz att icke falla mig i talet. Ordföranden: Ianefattar skriften blott en anmälan om laga förfell för hr Sjöberg? Lorentz: Ja visst! Och jag anhåller stt den mi uppläsas. I Ordförenden mottager skriften och Gå br Dufva medgitver des: uppläsande under ressrvation att seidermera få yttra sig om något afseende vid den skulle fästas, börjas uppläsningen. (Ir Loren!z hela beteende under denna scen visar en upprymdhet, som emittar åhörarne och till och med sj:lfva den högtidligt allvarsamma hr Dufva, och ailtsom hr Lorentz märker, att han är ett föremål för de närvarandes munterhet, stiger hans eget goda humör.) Skriften iznehåller en berättelse om huru hr Franz Sjöberg den 2 November på förmiddagen, då ban var uppe bos br Rudolf Wall, blef underrättad att ett par stadsjenare ville tala vid honom. Han gick då ut i tamburen till dem och de underrättada honom, alt de hade att tillställa honom n kallelse till rådstuvurätten, men då det var så skumt i tamburea att kallelsen der icke kunde läsas, och hr Sjöberg icke ville att stadstjenarne skulle ingå i tryckeriet bland srbetspersonelen, så lofvade han attsedermera på dagen inställa sig i ridstufvurätten, dit ban dessytom hade annat ärenda, för att få del af tzallelsen, hvilket ban cckså gjorde. Dessutom innehåller skrifien att hr Sjöberg nu öfverlamnar målet utan vidare slutförklaring til juryns pröfning, hverföre ätekiilige hendlingar till rätten inrgifvas. (Hr Lorentz innehsr också en tjock lunta protoko!ler, men förglömmer i glädjen att framlemna dem). Hr Dufva: Denna skrifts innehåll innefattar icke någon blott anmälan, utan ett anförende i sjelfva saken, och detta har hr Loreniz ingen rätt att ingifva ... Hr Lorentz vill nu åter afbryta hr Dufva, men denne begär att rätten må förständiga hattmakar Lorentz att afträda. Emellertid fortsätter hr Dufva sitt anförande och framlemnar ett bevis ifrån öfverståthållare-embetets kansli, innehållande angående frågan, huruvida hr Sjöberg den 2 November först erhållit kallelse till kansliet eller rådstufvurätten, att lexekutionsbetjenten Julander samma dag efter kl. 42 Ipå dagen uttagit stämning på hr Sjöberg till tisdaIgen den 5 kl. 44 f. m. Hr Lorentz börjar pu åter prata, hvarföre hr Dufva förnyar sin anhållan att ben måtte tillsägas att afträda. Ordföranden underrättar då Lorentz, att hans fullmakt icke sträcker sig till att ingå i något svaromål, utan blott att inlemna handlingerne, och att han således icke behöfver Gqvarstanne. Detta låtsar hr Lorentz icke begripa, uen försöker ånyo att få säga något; men lozdförenden förnyar sin tillsägelse åt honom och uttalar sig med en sådan tonvigt pi orden, att Lorentz lomöjligen längre kan misstaga sig om deras bety delse. Han trippar då leende och belåten tillbake bland åhörarne; men påminner sig genast att han förglömt inlemna protokollsbundten, och återvänder derföre. Det lyckas honom likväl icke aut vidare skaffa sig gehör, hvarföre hbsn med protokollspacken under armen änjo begifver sig ned bland åhörarne, der ex så stark munterhet räder, att man sällan vid Inågon rättegårg märkt något dermed jemförligt. Under tiden yttrar hr Dufva sig: Som hr Sjöberg vid sista rättegångstillfället icke baft laga förfall, så Tlyrkar jag att domstolen må anse honom hafva förJsutit sin rätt till slutförklaring: afgifvande. Då sålledes skriftvexlinogen är sluted, så återstår blott att välja jury, bvilket jag anhåller måtte, med afseend på den linga tid målet .rfordrat, utsättas att ske så fort ske kan, och om möjligt i morgon ... Ordföranden: Rätten har då ingen session. Hr Dufva: Så anhåller jeg att det måtte ske om Itborsdsg, och då hr Sjöberg tvenne gånger varit kallad vid heminingsäfventyr, utan stt inställa sig eller kunna styrka laga förfell, så yrkar jag, på det icke lvidare utdrägt raed målet må blifva, att notarien Sjöberg till rätten bemties. Men då stsdstjenarnes .Jtid icke med ifver dem, att med den ihärdighet, som erfordras, följa hr Siöberg, så enbåller jag om utdrag ef protokollet öfver besiutet om heminingen, för :Jatt, dermed försedd, enmäla mig hos vederbörande embetsmyndiehet och genom dess förtorg få hozom till rätten uppförd. FIT alfa Foamrn FH oo a -. a -se 4